Accra Hearts of Oak SC

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Accra Hearts of Oak SC
Grundinformation
Grundad11 november 1911
Fullständigt namnAccra Hearts of Oak Sporting Club
SmeknamnThe Phobians
SerieGhana Premier League
OrtGhana Accra
HemmaarenaAccra Sports Stadium, Accra, Ghana
(kapacitet: 40 000)
Nyckelpersoner
OrdförandeGhana Togbe Afede XIV
TränareGhana Seth Hoffmann

Accra Hearts of Oak Sporting Club, vanligen kallad Hearts of Oak eller bara Hearts, är en professionell fotbollsklubb baserad i Accra, Ghana. Klubben spelar i Ghana Premier League.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Början[redigera | redigera wikitext]

Några unga män från Ussher Town i Accra kom samman någon gång i mitten av 1910 och lade grunden för vad som skulle bli Hearts of Oak, den äldsta existerande klubben i Ghana i dag. De bildade en fotbollsklubb för att utmana det enda dåvarande laget i Accra, The Invincibles.[1] Gruppen bestod av främst unga män från området Jamestown. Ackom Duncan från Saltpond blev lagets första kapten.[2] Den 11 november samma år bildades klubben formellt.[3] Klubben antog mottot 'Say Never Die' och 1917 antogs färgerna rött, gult och blått för att representera regnbågen, och tröjor beställdes från Manchester, England.

Den första ligan i Accra bildades 1920 och två år senare donerades en sköld av den brittiska guvernören Sir Frederick Gordon Guggisberg som gavs till vinnarna.[1] Hearts skulle dominera tävlingen och vinna Guggisberg Shield när den introducerades 1922. Hearts vann sex av tolv spelade mästerskap; den sista 1954 då tävlingen spelades för sista gången.[2] Två år senare vann Hearts debutsäsongen av den nya ghananska ligan.

Första framgångsperioden[redigera | redigera wikitext]

Laget vann de två första upplagorna av den nya inhemska ligan, Ghana Premier League, 1956 och 1958. Laget fortsatte att vara ett av de mest framgångsrika lagen i ligan och vann ligan 14 gånger fram till millenieskiftet, inklusive milleniets sista tävling 1999.

"The Phobians" var tidiga utmanare i African Champions Cup och nådde sin första stora framgång 1979 då man nådde final, men förlorade med 4-2 mot Hafia FC från Guinea. Två år senare var de tillbaka i finalen. De slog Union Douala med 1- 0 hemma men efter 1-0 efter full tid för hemmalaget från Kamerun i returen förlorade Hearts straffläggningen med 5-3.[2]

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

De inhemska framgångarna fortsatte in i det nya milleniet. Laget vann de första tre mästerskapen (2000-2002) och dominerade den inhemska fotbollen. Hearts vann sex tävlingar fram till 2009, då laget bärgade den tjugonde och senaste ligatiteln.

Laget skulle äntligen vinna CAF Champions League 2000. Hearts, tränat av Cecil Jones Attuquayefio, slog det favorittyngda tunisiska laget Espérance i finalen med totalt 5-2 över två möten (2-1 borta och 3-1 hemma).[2]

Fem år senare vann Hearts den första någonsin utgåvan av den nya CAF Confederation Cup. Laget tog en straffseger efter sista matchen mot de ghannaska rivalerna Asante Kotoko försäkrade dem att vara det första laget att triumfera i båda de två årliga kontinentala klubbmästerskapen.[2]

Spelartruppen 2018[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 6 augusti 2018[4]
Nummer Land Spelare Födelsedatum
Målvakter
1 Ghana Richard Baidoo 11 oktober 1998 (20 år)
16 Ghana Ben Mensah 7 augusti 1983 (35 år)
22 Ghana Silvanus Gbeti 18 oktober 1992 (26 år)
30 Ghana Ernest Sowah 31 mars 1988 (31 år)
Försvarare
2 Ghana Fatau Mohammed 6 juni 1992 (27 år)
3 Ghana Benjamin Agyare 8 maj 1994 (25 år)
7 Ghana Robert Addo 5 december 1993 (25 år)
12 Ghana William Dankyi 4 september 1999 (19 år)
15 Ghana Richard Akrofi 13 juni 1992 (27 år)
21 Ghana Christopher Bonney 22 november 1998 (20 år)
25 Ghana Musah Inusah 1 februari 1994 (25 år)
26 Republiken Kongo Okemba Ovouka 7 december 1999 (19 år)
29 Ghana James Sewornu 25 juli 1999 (19 år)
Mittfältare
4 Ghana Daniel Kodie 20 december 1993 (25 år)
5 Ghana Malik Akowuah 7 april 1989 (30 år)
6 Ghana Benjamin Kotey 2 maj 1996 (23 år)
8 Burkina Faso Samudeen Ibrahim 8 augusti 1996 (22 år)
13 Ghana Kwadwo Obeng Junior 1 juli 1999 (20 år)
19 Ghana Aminu Alhassan 1 maj 1995 (24 år)
27 Elfenbenskusten Camara N'Guessan 15 november 1990 (28 år)
Anfallare
9 Ghana Abubakar Traore 31 januari 1997 (22 år)
11 Ghana Joseph Esso 10 december 1996 (22 år)
17 Ghana Patrick Razak 17 juni 1995 (24 år)
18 Ghana Isaac Mensah 13 december 1995 (23 år)
23 Ghana Selasie Bakai 25 maj 2000 (19 år)

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Inhemska[redigera | redigera wikitext]

  • Ghana Premier League:
    • Vinnare (20): 1956, 1958, 1961/62, 1971, 1973, 1976, 1978, 1979, 1984, 1985, 1989/90, 1996/97, 1997/98, 1999, 2000, 2001, 2002, 2004/05, 2006/07, 2009.
  • Ghanaian FA Cup:
    • Vinnare (10): 1973, 1974, 1979, 1981, 1989, 1990[a], 1993/94, 1995/96, 1999, 2000.
    • Andra plats (6): 1958, 1960, 1961/62, 1976, 1995, 2017.

Kontinentala[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noteringar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Asante Kotoko vann finalen med 4-2, men Hearts of Oak deklarerades som vinnare efter en protest från Hearts angående Asantes användning av en avstängd spelare (Joe Debrah).[5]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”A Brief History of Accra Hearts of Oak”. Mic.Kwayisis.org. https://mic.kwayisi.org/writings/hearts.html. Läst 6 augusti 2018. 
  2. ^ [a b c d e] ”Hearts of Oak - The Heartbeat of Ghana”. modernghana.com. 24 juli 2009. https://www.modernghana.com/news/229354/hearts-of-oak-the-heartbeat-of-ghana.html. Läst 6 augusti 2018. 
  3. ^ ”Hearts of Oak marks 105th birthday today”. pulse.com.gh. 11 november 2016. https://www.pulse.com.gh/sports/today-in-history-hearts-of-oak-marks-105th-birthday-today-id5742170.html. Läst 6 augusti 2018. 
  4. ^ ”Squad Hearts of Oak”. Transfermarkt. https://www.transfermarkt.co.uk/hearts-of-oak/kader/verein/3601/saison_id/2018. Läst 6 augusti 2018. 
  5. ^ ”Controversies over F.A Cup winners”. modernghana.com. 7 augusti 2012. https://www.modernghana.com/news/410253/controversies-over-fa-cup-winners.html. Läst 7 augusti 2018.