Etyn

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Acetylen)
Acetylen
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namnEtyn
Övriga namnAcetylen
Kemisk formelC2H2
HCCH
Molmassa26,04 g/mol
UtseendeFärglös gas
CAS-nummer74-86-2
SMILESC#C
Egenskaper
Densitet1,097 × 10-3 g/cm³
Löslighet (vatten)1,185 g/l (20 °C)
Smältpunkt-84 °C
Kokpunkt-80,8 °C
Faror
Huvudfara
Mycket brandfarlig Mycket brandfarlig
NFPA 704

4
1
3
 
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Etyn eller acetylen är den enklaste av alkynerna. Molekylen består av två väteatomer som är bundna till var sin kolatom,[1] där de två kolatomerna har en trippelbindning mellan sig.[2] Eftersom det finns en trippelbindning mellan kolatomerna kallas kolvätet omättat. Etyn upptäcktes av Edmund Davy år 1836.

Acetylen förvaras löst i aceton i gasflaskor.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Acetylen är i sig en färglös och luktfri gas, som dock ofta i handelskvaliteter kan ha en svag vitlöksdoft. När gasen blandas med syre, bildas vid de rätta proportionerna en explosiv gasblandning.[2]

Produktion[redigera | redigera wikitext]

Acetylen produceras när kalciumkarbid får reagera med vatten, och vid processen bildas det även kalciumhydroxid.

För att producera kalciumkarbid värmer man en blandning av kalciumoxid och kol till cirka 2000 °C.

Acetylen kan även produceras genom upphettning av till exempel metanol- eller etanol-ångor i ett syrefritt rör.

Praktiskt utbyte är att 1 kg karbid av god kvalitet i små karbidlyktor ger cirka 250 l gas eller något mer. I stora gasverk, till exempel för gassvetsning, blir utbytet bättre – inemot 290 l/kg.[3]

Avfallet, den släckta kalken, kan användas som jordförbättringsmedel och vid tillverkning av murbruk.[3]

Utförande[redigera | redigera wikitext]

Det praktiska utförandet kan utformas enligt endera av två principer:[3]

  • Karbid-till-vatten-metoden: Krossad karbid (grus) strömmar långsamt genom en liten, timglasliknande öppning, ner i en sluten behållare med vatten. I behållarens övre del sitter ett munstycke med ett eller flera mycket små hål, där den utströmmande gasen kan tändas.
  • Vatten-till-karbid-metoden: Vatten droppar från en behållare upptill ner i ett undre, slutet kärl innehållande karbid. Gasen tas ut på samma sätt som ovan.

En ventil reglerar hur mycket karbidgrus resp vatten som kan droppa ner i generatorn och därmed också hur mycket acetylengas som bildas. Detta reglerar även lågans storlek.

Om två hål i ett munstycke är snedriktade så att dellågorna möts, blir temperaturen så hög att även det bildade fria kolet förbränns. Därvid minskar sotbildningen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Acetylenbelysningen kom först i bruk i början av 1890-talet, sedan man i Amerika lyckats att med hjälp av elektriska ugnar framställa kalciumkarbid industriellt. Eftersom gasen var mycket explosiv inträffade flera olyckor, och lamporna råkade i vanrykte. 1896 lyckades dock de franska kemisterna Glaude och Hess övervinna problemet genom att under tryck lösa acetylenen i aceton. Framför allt var det dock Gustaf Daléns förbättringar som gjorde acetylenbelysningen till den vanligaste fyr- och järnvägsbelysningen.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Acetylen används vid gassvetsning tack vare den höga förbränningstemperaturen (cirka 3 600 °C, med flamtemperatur 3 100 °C), när den blandas med ren syrgas. Acetylen är den industribränngas som ger den hetaste och mest koncentrerade lågan. När etyn brinner i luft bildas en klar, starkt sotande låga som förr användes för belysning i karbidlampor, till exempel i form av cykellyktor och gruvlampor.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”91-92 (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati)”. runeberg.org. 21 februari 1904. https://runeberg.org/nfba/0058.html. Läst 21 juni 2023. 
  2. ^ [a b] ”etyn - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/etyn. Läst 21 juni 2023. 
  3. ^ [a b c] Sandvikens Handbok, del 12, Esselte, Stockholm 1952

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]