Ackommodationspolitik

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ackommodationspolitik är en ekonomisk politik som syftar till stabilisering av negativa utbudsstörningar i syfte att dämpa sänkningen av bruttonationalprodukten. Exempel på åtgärder som vidtas är subventioner, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, devalvering och ökade offentliga utgifter.[1] Åtgärderna leder vanligen till förhöjd inflation. Ackommodationspolitik är nära besläktad med keynesianism.[2]

Ett exempel på ackommodationspolitik är den svenska ekonomiska politiken under 1970-talet och 1980-talet, efter att normen om fast växelkurs övergavs.[1][2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Allan var inte först, Affärsvärlden 2002-06-05
  2. ^ [a b] Lars Jonung: Från guldmyntfot till inflationsmål – svensk stabiliseringspolitik under det 20:e seklet, Ekonomisk Debatt 2000, nr 1, s. 17-32