Ad Herennium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En tankekarta över delarna i Ad Herennum.

Ad Herennium är ett verk som behandlar den klassiska retorikens olika delar. Verket är uppdelat i fyra böcker.

Verket är förmodligen författat 86-82 f.Kr. Tidigiare antog man att Cicero var författaren till Ad Herennium. Detta gav verket en särskild status på grund av Ciceros ryktbarhet.[källa behövs] Senare forskare har ifrågasatt att Cicero var Ad Herenniums författare.[källa behövs] Genom att jämföra Ciceros verk De inventione och Ad Herennium har man funnit en del likheter, som språkbruk, och vissa delar som näst intill är identiska. Dock har forskarna funnit fler olikheter som tyder på att boken författats av någon annan.[källa behövs] En annan författare som föreslagits är Quintus Cornificius.[källa behövs]

Ad Herenniums betydelse under antiken är oklar. Att boken har betytt mycket sedan medeltiden vet man för att kristna kyrkofäder har rekommenderat den i undervisningen i retorik.[källa behövs] Att den levde kvar i västvärlden som en självklar del i retorikstudeierna långt in på renässansen.[källa behövs] Dess fördelar är att den är kort, tydlig och pedagogiskt skriven, vissa delar är också mycket personliga speciellt den sista boken nummer fyra.[källa behövs]

Boken inleds med att beskriva tre olika talgenrer genus judiciale, genus delibrativum och genus demonstrativum: det juridiska talet, det politiska talet och lovtalet. Den klassiska retoriken har fem delar som följs i en traditionell ordning för att skapa ett tal. Det banbrytande[källa behövs] i denna bok är att författaren väljer att bryta den ”traditionella” formen. Första inventio, ”uppfinnandet”, andra dispositio, dispositionen, femte actio ”kroppsspråk”, fjärde memoria och tredje elecutio ”utsmyckning”.

De två första böckerna koncentreras kring det juridiska talet. Förklaringen kring inventio ”uppfinnandet” att finna argument till sin tes klargörs och dispositio, dispositionen i talet. Dispositionen är viktig för att vinna åhörarnas välvilja och intressen. Vid ett rättegångstal skall constitutio vara centralt.[källa behövs] Det innebär vad argumentationen handlar om. Vikten av en effektfull inledning betonas och en diskussion förs hur man kan utveckla, stödja och utsmycka sina argument och slutligen hur en sammanfattning görs med en god avslutning.[källa behövs]

Den tredje boken har författaren gjort en omplacering av de fem delarna, då han har valt att lägga den som normalt sätt kommer sist actio på tredje plats i ordningen. Actio är talets framförande, hur kropp och röst används för att budskapet i talet ska nå fram till publiken. Den tredje boken handlar om politiska tal, lovtal och även memoria, minnesteknik. Här poängteras vilka topiker som rekommenderas till de olika talen. Unikt är att den fjärde delen av de fem delarna är memoria, att minnas talet. Det unika är att den äldsta framställningen av den antika minnestekniken finns i Ad Herennium.[källa behövs]

Den sista fjärde tar han upp den tredje delen av de fem delarna, elecutio som är utsmyckningen av språket. Denna del av boken är den som varit mest uppmärksammad rent historiskt.[källa behövs] Belysningen av olika stilnivåer men främst intressant[källa behövs] är de 64 retoriska figurerna. Denna del är mycket personlig och ger stor hjälp till talskrivaren att utsmycka sitt språk.[1] Ett exempel av dessa retoriska figurer är:

  • Adjunktion är den figur där satsen predikat inte placeras i mitten utan antagligen i början eller i slutet.
  • Vissnar gör kroppslig skönhet, antingen av sjukdom eller med tidens gång.[2]

Denna bok har gjort att många människor speciellt i Europa sedan antiken har fått en överblick över den klassiska retoriken.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Ad Herennium, 2005, Rhetor förlag
  1. ^ Ad herennium, 2005, Rhetor förlag
  2. ^ Ad herennium, 2005, S. 133, Rhetor förlag
  3. ^ Ad herennium, 2005, s. 12 Rhetor förlag