Adenosintrifosfat

	Adenosintrifosfat
	;
Systematiskt namn	[(2R,3S,4R,5R)-5-(6-aminopurin-9-yl)-3,4-dihydroxioxolan-2-yl]metyl(hydroxifosfonooxifosforyl)vätefosfat
Övriga namn	ATP
Kemisk formel	C10H16N5O13P3
Molmassa	507,181 g/mol
CAS-nummer	56-65-5
SMILES	O=P(O)(O)OP(=O)(O)OP(=O)(O)OC[C@H]3O[C@@H](n2cnc1c(ncnc12)N)[C@H](O)[C@@H]3O
	SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Adenosintrifosfat, eller ATP, är en nukleotid^[1] som spelar en central roll i all cellers energihantering och ämnesomsättning. Eftersom ATP har en energirik bindning används det för att driva kemiska processer i cellen som inte kan ske spontant (att de är energikrävande).^[2] ATP är även en byggsten vid syntesen av nukleinsyror som till exempel DNA och RNA.

Kemiskt består ATP av adenosin och tre fosfatgrupper som sitter i på rad och betecknas alfa, beta och gamma räknat från adesoninmolekylen. Fosfatgrupperna sitter ihop med en fosfoanhydridbindning som är mycket energirik. Den kemiska formeln är C₁₀H₁₆N₅O₁₃P₃.

ATP bildas i glykolysen, citronsyracykeln och framförallt vid den oxidativa fosforyleringen vilken drivs av elektrontransportkedjan i mitokondrierna. ATP används även för att binda energin i samband med fotosyntes.^[2]

Funktion

Energi frigörs när den tredje fosfatgruppen dissocierar genom hydrolys vilket resulterar i adenosindifosfat (ADP) och en fri fosfatgrupp. Ännu mer energi kan frigöras om ATP omvandlas till adenosinmonofosfat (AMP). ATP återbildas sedan från ADP i bland annat glykolysen och den oxidativa fosforyleringingen. En vanlig missuppfattning är att det bildas flera ATP ur ett varv i citronsyracykeln. Detta är inte sant då den citronsyracykelns enbart ger av en GTP (vilken kan ombildas till ATP) utan den största delen av energi kommer från reduktion av flavin-adenosin-dinukleotid (FAD) och nikotinamid-adenin-dinukleotid (NAD⁺) som blir till ATP i den oxidativa fosfolyseringen.

Bränslet till ATP-syntesen är glukos, fettsyror samt aminosyror. ATP kan inte lagras, vilket gör att tillverkningen av ATP hela tiden måste anpassas till cellens förbrukning av energi. Detta sker genom att enzymer känner av kvoten mellan ATP och ADP, och tillverkar därför aldrig mer ATP än vad som behövs.

Människor behöver stora mängder ATP för att fungera. Exempelvis behöver en stillasittande man som väger 70 kilo ungefär 7400 kJ per dag. För att kunna tillgodogöra detta energibehov krävs ungefär 83 kilo ATP. En människa kan dock bara ha ungefär 250 gram ATP på en och samma gång, vilket kräver ett mycket snabbt återskapade av en ATP-molekyl efter det att den förbrukats. Detta återskapade sker främst genom oxidativ fosforylering i mitokondrierna. Totalt återvinns en och samma ATP-molekyl uppskattningsvis 300 gånger per dag.^[3]

Se även

Referenser

^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord nukleotid)
^ [a b] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord ATP)
^ Berg, Jeremy M. et al. (2006). ”18”. Biochemistry (6:e upplagan). New York: W.H. Freeman and Company. sid. 502. ISBN 9780716767664

[1] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord nukleotid)

[auto1-2] [a b] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord ATP)

[3] Berg, Jeremy M. et al. (2006). ”18”. Biochemistry (6:e upplagan). New York: W.H. Freeman and Company. sid. 502. ISBN 9780716767664

[1]

[2]

[3]