Adolf Hillman

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Adolf Hillman, född 4 april 1844 i Gävle, död 5 oktober 1933 i Stockholm, var en svensk litteraturhistoriker, redaktör, skriftställare och översättare.

Hillman, som var son till grosshandlare Adolf F. Hillman, studerade språk, konst- och litteraturhistoria vid Uppsala universitet 1865–1873 och i Paris 1868, var spansk vicekonsul i Söderhamn från 1875 och spansk konsul där 1898–1900, tillika rysk vicekonsul 1880–1900. Åren 1878–1884 var han medarbetare i Söderhamns Tidning och intill 1883 dess verklige ledare. Han blev 1895 korresponderande ledamot av Spanska Akademien och var 1904–1907 ordförande i Mazerska kvartettsällskapet. Från 1900 var han bosatt i Stockholm.

Hillman skrev uppsatser om svensk litteratur i spanska tidskrifter och om spansk litteratur i svenska tidskrifter samt en stor mängd biografier över spanska författare i Nordisk familjeboks andra upplaga. Han översatte bland annat spanska romaner samt från latin Samuel von Pufendorfs Sju böcker om konung Carl X Gustafs bragder (1913–1915). Som musikskriftställare utarbetade han monografierna Mozart (1917), Brahms (1918), Felix Mendelssohn-Bartholdy (1919), de två vägröjande arbetena Kammarmusiken och dess mästare intill 1800-talets början (1918) och Franz Berwald (1920), vidare Chopin (1920) och Schubert (1922), varjämte han översatte Paul Bekkers Beethoven (1916) och Julius Kapps Liszt (1918).

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]