Afrikanska barbetter

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Afrikanska barbetter
Lybius bidentatus -San Diego Zoo-8a.jpg
Dubbeltandad barbett (Lybius bidentatus)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
UnderklassNeornithes
InfraklassNeognathae
ÖverordningNeoaves
OrdningHackspettartade fåglar
Piciformes
UnderordningPici
FamiljAfrikanska barbetter
Lybiidae
Släkten
Hitta fler artiklar om fåglar med

Afrikanska barbetter (Lybiidae) är en familj med hackspettartade fåglar som länge placerades tillsammans med de närbesläktade asiatiska och amerikanska barbetterna i den numera uppdelade familjen Capitonidae.[1] Familjen omfattar ungefär 42 arter som sträcker sig från arterna i typsläktet Lybius som lever djupt inne i tät skog till dvärgbarbetterna (Pogoniulus) som lever i skog- eller buskbiotoper. Familjen förekommer över hela subsahariska regionen, förutom i allra sydvästligaste Sydafrika.

Familjen delas upp i två underfamiljer. Utbredningsområdet för underfamiljen Trachyphoninae sträcker sig från södra Sahara till Sydafrika och består av det enda släktet Trachyphonus och omfattar de barbetter som lever i öppna biotoper. Underfamiljen Lybiinae omfattar 36 skogslevande arter som placeras i sex släkten.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

De afrikanska barbetterna är ungefär 20–25 cm långa, med kompakta kroppar, stora huvuden, och kraftiga näbbar med morrhårsliknande borst vid näbbroten. Dvärgbarbetterna är dock mindre, där den minsta, rödgumpad dvärgbarbett (Pogoniulus atroflavus), bara väger 7 gram och mäter 9 cm.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Föda[redigera | redigera wikitext]

De lever för det mesta ensamma och lever av insekter och frukt. En stor näringskälla utgörs av fikon, men den födosöker på en mängd olika fruktbärade träd och buskar, och en enda individ kan leva av inte mindre än 60 olika växtarter. De besöker även plantager där de tar frukt och grönsaker. Frukten äts hel och osmältbara delar som kärnor stöts upp senare. Den stöter vanligtvis inte upp sådant material i sitt bo men dvärgbarbetterna placerar klibbiga mistelkärnor runt öppningen till boet, förmodligen för att avskräcka predatorer från att ta sig in. Barbetterna är viktiga för växtlivet i tropiska skogar i sin roll som fröspridare.

Utöver frukt lever de även av leddjur som de plockar från grenar och trädstammar. Ett stort antal olika insekter ingår också i deras föda, vilket inkluderar myror, cikador, sländor, gräshoppor, skalbaggar, fjärilar och bönsyrsor. De tar även skorpioner och mångfotingar och vissa arter kan ta små ryggradsdjur som ödlor, grodor och geckoödlor.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Häckningsekologin för många arter av afrikanska barbetter är fortfarande okänd, men till skillnad från alla andra arter i ordningen häckar vissa sociala barbettarter i flodbankar eller termitstackar. Merparten häckar dock, precis som övriga arter inom ordningen, i trädhålor som de själva hackar ur, och de lägger i genomsnitt 2-4 ägg, förutom gulbröstad barbett (Trachyphonus margaritatus) som lägger upp till 6 ägg. Äggen ruvas i 13–15 dagar av båda föräldrarna.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Familjen har varit förhållandevis förskonad ifrån mänsklig påverkan. Vissa arter som kräver urskog minskar på grund avskogning vilket dock kan påverka närbesläktade arter positivt. Exempelvis har förlusten av höglänta skogarna i Kenya inneburit att mustaschdvärgbarbett (Pogoniulus leucomystax) nästan helt har försvunnit medan utbredningsområde för rödpannad dvärgbarbett (Pogoniulus pusillus) har utökats.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Rödgul barbett (Trachyphonus erythrocephalus) tillhör en grupp som häckar i jordhålor till skillnad från övriga arter inom ordningen hackspettartade fåglar.

Följande taxonomi följer Clements et al. 2011.[2]

Familj Lybiidae

Det är inte helt klarlagt huruvida släkte Capitonides från tidig till sen miocen i Europa tillhör familjen eller till de asiatiska barbetterna (Megalaimidae). Då dessa förhistoriska arter påminner om primitiva tukaner, så kan de utgöra en mer basal position inom kladen av barbett-tukaner. Å andra sidan uppvisar de vissa specifika likheter med arterna inom släktet Trachyphonus, och har till och med av vissa auktoriteter placerats i detta släkte,[3], men denna placering har inte accepterats i större utsträckning.

Fossilet "CMC 152" från mellersta miocen, funnet i Grive-Saint-Alban i Frankrike, är ett distalt carpometacarpus, vilket är ett specifikt ihopväxt mellanhandsben, som liknar de ben som förekommer hos barbetter. I första beskrivningen ansågs det skilja sig ifrån Capitonides , och skulle vara närmre besläktat med dagens barbetter från gamla världen.[4] Fossilet har ibland bedömts vara av en art som tillhör släktet Trachyphonus.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Short & Horne (2002)
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls) Arkiverad 16 november 2012 hämtat från the Wayback Machine., <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2012-11-11
  3. ^ [a b] Mlíkovský (2002)
  4. ^ Ballmann (1969)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ballmann, Peter (1969): Les Oiseaux miocènes de la Grive-Saint-Alban (Isère) [The Miocene birds of Grive-Saint-Alban (Isère)]. Geobios, vol.2, sid: 157-204. [Franska med engelsk sammanfattning] doi:10.1016/S0016-6995(69)80005-7 (HTML sammanfattning)
  • Mlikovsky, Jiri (2002). Cenozoic birds of the world Part 1 : Europe / Jiri Mlikovsky. Praha: Ninox Press  PDF fulltext
  • Short, L.L. & Horne, J.F.M. (2002): Family Capitonidae. Från: del Hoyo, Josep; Elliott, Andrew & Sargatal, Jordi (eds.) Handbook of the Birds of the World (Volym 7: Jacamars to Woodpeckers). Lynx Edicions, Barcelona. ISBN 84-87334-37-7

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]