Aftonbladet–Israel-kontroversen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Aftonbladet–Israel-kontroversen eller organhandelskontroversen är en kontrovers som utvecklade sig till följd av ett kulturreportage i Aftonbladet i augusti 2009 om påstådd organhandel i Israel. Meningsutbytet kring artikeln utvecklade sig till en diplomatisk konflikt mellan Sveriges regering och Israels regering under augusti 2009. Den 20 december 2009 tog IDF:s talesman tillbaka dementin sedan en läkare på det aktuella sjukhuset dömts för organstöld och erkänt en stor mängd organstölder på palestinier, gästarbetare och israeler.[1][2][3] Påståendet har dock bekräftats av den israeliska rättsläkaren Chen Kugel.[4]

Aftonbladets artikel[redigera | redigera wikitext]

Fotografen och frilansjournalisten Donald Boström fick den 17 augusti 2009 en artikel publicerad på ett uppslag på Aftonbladets kultursida. Rubriken som sattes var ”Våra söner plundras på sina organ”.[5] I artiklarna återges rykten som förtäljer att Israels militär skulle stjäla organ från palestinier, varefter liken skickas hem till de anhöriga för att begravas omedelbart och under uppsikt. Till stöd för detta hänvisar Boström även till anonyma FN-källor och en självupplevd historia från 1992. Han deltog då på begravningen av "stenkastaren" Bilal Achmed Ghanan och tog bland annat en bild hans uppenbart uppskurna och grovt igensydda kropp som publicerades med artikeln. Den israeliske läkaren och före detta chefen för kriminaltekniska institutet Yehuda Hiss medgav senare att en otillbörlig hantering av organ tidigare skett. Främst genom att organ, utan tillåtelse, tagits från främst döda israeler men även ifrån palestinier. Denna hantering utspelade sig på 1990-talet, och stämmer då tidsmässigt överens med artikelförfattaren Donald Boströms uttalande att han väntat i 17 år på att sprida berättelsen.

Som bakgrund till anklagelserna beskrev Boström flera exempel på oegentligheter i organhantering med anknytning till Israel. Som inledning till artikeln tog han upp rabbinen Levy Izhak Rosenbaum som står åtalad för organhandel i New Jersey i USA efter Operation Bid Rig. Det är dock känt, och även beskrivet i Boströms artikel, att de organ han handlat med kom från israeler. Boström skriver även bland annat att "hälften av de nya njurar som israeler fått inopererade sedan början på 2000-talet har köpts illegalt från Turkiet, Östeuropa eller Latinamerika".

Han hade tidigare erbjudit artikeln åt Dagens Nyheter, som refuserade den. Fem av sex stora kulturredaktioner i Sverige uppger att de skulle ha refuserat artikeln på grund av att den anses grunda sig på spekulationer och rykten.[6] Aftonbladet publicerade den dock utan ändringar efter grundlig diskussion. Åsa Linderborg, tidningens kulturredaktör, sade att Aftonbladet ställer sig bakom kravet på en internationell utredning.[7] Boström uppger att han väntat i 17 år på att få artikeln publicerad.[8] PFLP tog fasta på anklagelsen och påstod att man sedan 1980-talet misstänkt den israeliska armén för att stjäla organ från barn i Gaza som tagits in för vård på isaeliska sjukhus.[9]

En svensk överläkare med erfarenhet från transplanationsoperationer ifrågasatte efter publiceringen av artikeln att det skulle vara praktiskt möjligt att använda organ från en person som blivit skjuten. Överläkaren kommenterade att organen från en person som skjutits till döds i strid knappast var lämpliga för transplantation och att snitten på bilden av den avlidna palestiniern stämde överens med ett sedvanligt obduktionssnitt.[10] Dock framgår i Broströms artikel att mannen inte var död när han lämnade platsen. Doktor Arnt Jakobsen, Norges främste expert på organtransplantationer, stämplar historien som en nyhetsanka. Han förklarar att organtransplantationer är komplicerade och involverar upp till ett femtiotal personer, vilket gör det mycket svårt att dölja. Det är en helt annan sak än när levande, samtyckande personer illegalt donerar organ. Att Ghanan skulle ha kunnat berövas organ finner Jakobsen osannolikt, då han var så svårt skadad att hjärta, lever och njurar måste ha tagit skada.[8]

Konflikten mellan Israels och Sveriges regeringar[redigera | redigera wikitext]

Kulturartikeln i Aftonbladet publicerades på måndag 17 augusti. Samma dag karakteriserade Mats SkogkärSydsvenska Dagbladet detta som återupplivade antisemitiska ritualmordslegender och han kallade Aftonbladet för Antisemitbladet.[11] Tisdagen reagerade det israeliska utrikesministeriet. På onsdagen 19 augusti hade israeliska tidningar stort uppslagna artiklar.[12]

Israels regering betraktade Aftonbladet-artikeln som förtal mot Israels militär enligt klassiskt antisemitiskt mönster, och krävde att Sveriges regering skulle ta avstånd från publiceringen, vilket också Sveriges ambassad i Israel gjorde. Utrikesdepartementet sade att det var ett lokalt initiativ av ambassadören i Israel. Radioprogrammet Medierna i P1 kunde dock påvisa att ambassadören hade skickat uttalandet till Stockholm för godkännande, vilket hon också upplevde sig fått. Utrikesidepartementet blev därför anmält till Konstitutionsutskottet.[13] Ambassadören blev i sin tur anmäld till Justitieombudsmannen.[14]

Sveriges utrikesminister Carl Bildt och statsminister Fredrik Reinfeldt uttryckte förståelse för de israeliska reaktionerna men menade också att grundlagen förbjuder regeringen att fördöma tidningsartiklar. Bildt hänvisade till tryckfrihetsförordningen, men tog tydligt avstånd från antisemitism.[15] Samtidigt skrev han att det som bekymrar och bedrövar honom är reaktioner – inte minst i andra länder – som artikeln framkallat.[16]

Justitiekanslern (JK) fick ta ställning till fallet och gjorde bedömningen att regeringen kunnat gå mycket längre i sin kritik av artikeln utan att bryta mot grundlagen. Det är politiska överväganden som i första hand sätter gränser för vad som är lämpligt. Regeringen kan utan fara kritisera en artikel, enligt JK, det är först om man kritiserar publiceringsbeslutet som man går över gränsen.[17]

Docenten i juridik, Mårten Schultz, ansåg att åberopanden av tryckfrihetsförordningen snarast är ”försök att använda sig av TF:s retoriskt övertygande status för att driva hem politiska poänger”. Han uppmanade politiker och journalister att läsa tryckfrihetsförordningen innan de uttalar sig om vad regeringen inte får göra. I juristkretsar har man diskuterat om Aftonbladets artikel är att betrakta som hets mot folkgrupp.[18]

PFLP åberopade den svenska regeringens försvar av skribenten som ett argument för att artikeln måste tas på allvar.[19]

Flera israeliska statsråd, inklusive premiärminister Benjamin Netanyahu, har begärt att Sveriges regering skulle ta avstånd från artikeln. Netanyahu framhåller att man inte begär en ursäkt utan ett fördömande och hänvisade till att blodsbeskyllningar under historien lett till mord på judar. Han påminde också om att hans företrädare uttryckte beklagande och sorg över en två–satir som drev med kristen tro på Jesu underverk och att Maria var jungfru, vilket upprörde Vatikanen. ”Jag kan inte erinra mig att Olmerts fördömande skadade pressfriheten i Israel”, sade han.[20]

Utrikesminister Avigdor Lieberman sade att vad som var så stötande i den svenska regeringens reaktion var att den tillrättavisade sin ambassadör när hon snabbt tog avstånd från artikeln. Om man inte gjort det skulle reaktionerna i Israel inte ha blivit så skarpa, sade han. Lieberman kritiserade Sveriges regering för hyckleri när man sade att man inte kan göra intrång på pressfriheten genom ett fördömande. Det är nämligen, enligt Lieberman, precis vad man gjorde i samband med uppståndelsen kring Muhammedkarikatyrerna 2005, då man stängde en internet–sajt som publicerade bilderna och utrikesministern i ett brev bad Jemens president om ursäkt.[20] I själva verket var det dock ambassadören i Ryad som omformulerat Svenska utrikesdepartimentet instruktioner som ett brev från utrikesministern. Dessutom tvingades Laila Freivalds avgå som ansvarig för att ha stängt ner Sverigedemokraternas hemsida där kariktayrerna återpublicerades.[21] Aftonbladets politiska redaktör Helle Klein begärde den 22 augusti att Sverige ska kalla hem sin ambassadör från Israel.[22]

Israeliska myndigheter har också börjat motarbeta Aftonbladets reportrar i Israel. Finansminister Yuval Steinitz sa att krisen skulle bestå till dess Stockholm ändrat sig.[23] En talesman för Israels utrikesminister har framhållit att Sveriges ordförandeskap i EU kan kompliceras av affären. ”Sverige kan bli arbetsoförmöget när det agerar på EU:s vägnar”, sade han, men underströk att relationerna mellan Israel och EU inte kommer att påverkas.[24]

Efter några dagar utvidgades krisen till Norge då Israels utrikesminister kritiserade dem för att fira 150-årsdagen av författaren Knut Hamsuns födelse.[25]

Mediareaktioner[redigera | redigera wikitext]

Aftonbladets artikel[redigera | redigera wikitext]

Många svenska opinionsröster var starkt kritiska till Aftonbladets artikel. Mats Skogkär på Sydsvenska Dagbladet kallade Aftonbladet för Antisemitbladet.[26]

En del israeliska tidningar har drivit med Sverige; till exempel jämförde Jerusalem Post Aftonbladet med brittiska kvällstidningar som nyligen rapporterat om UFOs och utomjordingar som befaras invadera deras land, och Ynet publicerade en anonym artikel om hur svenskarna transplanterar fotsvamp från norska fiskare för att komma åt hemligheten bakom norrmännens framgångar med laxfiske.[9] I Israel samlade en online–namninsamling på två dagar 10 000 namn som krävde bojkott av svenska företag.[27]

Den palestinska nyhetsbyrån Ma’an News Agency kallade Aftonbladets anklagelser bisarra och skrev att artikeln inte togs särskilt allvarligt.[28]

Åsa Linderborg, Aftonbladets kulturchef.

Roland Poirier Martinsson, ledare för Timbro medieinstitut uppmanade Aftonbladets chefredaktör att fundera över ”om det är förenligt med Aftonbladets självbild och publicistiska uppdrag att behålla Åsa Linderborg som kulturchef.”[29]

EU- parlamentarikern Gunnar Hökmark, ordförande i Samfundet Sverige-Israel, jämförde Donald Boströms artikel med nazistisk propaganda och ansåg att Aftonbladet med sin nuvarande redaktionella och politiska ledning sällar sig till publikationer som tillhör ”mörkrets krafter”.[30]

En av de mest explicita anklagelserna om antisemitism gjorde Christian Dahlgren, kulturjournalist på Borås Tidning, som framhöll på sin blogg att Aftonbladet allt sedan sitt hyllande av Adolf Hitler under 30- och 40-talen ”notoriskt återfallit i spridandet av antijudiska schabloner, oavsett ägare eller politisk kulör”.[31][32]

Per Gahrton valde att inte ta med uppgifterna om organstöld i sin bok Palestiniernas frihetskamp, eftersom de inte hade tillräckligt stöd. Han försvarade Boströms rätt att publicera anklagelserna, men tillade att ”ska palestinierna fortsätta sprida rykten om att israelerna plockar organ får de faktiskt visa upp en kropp som saknar organ”.[30]

I fråga om hur regeringen skall handskas med fallet stöder tidningsledare i både Sverige och Israel det egna landets regeringar i frågan. Sydsvenska Dagbladet ansåg att den svenska ambassadören erbjudit Aftonbladet en möjlighet att smita undan en diskussion om ”en obehaglig och illa underbyggd artikel… som stinker av antisemitiskt tankegods” och styra över uppmärksamheten till frågan om pressfrihet. ”Plötsligt lyckas Aftonbladet framstå som offret”.[33]

Tidningsutgivarna gick ut med ett skarpt fördömande av ambassadörens uttalande. De ansåg att om enskilda ambassadörer recenserar eller ”ber om ursäkt” för artiklar i svenska tidningar ger man sig ut på ett sluttande plan vilket riskerar att få en återhållande effekt på medierna.[34]

Svenska Dagbladet delade uppfattningen att pressfriheten inte tål ett officiellt svenskt ställningstagande, men framhöll med hänvisning till reaktionerna på Muhammedkarikatyrerna att dubbelmoralen var påtaglig.[35]

Aftonbladets svar på kritiken[redigera | redigera wikitext]

Jan Helin, Aftonbladets dåvarande chefredaktör.

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin ställde sig helt oförstående till parallellerna till medeltida historier med liknande innehåll. Han kallade dem ”makabra och skamlösa anklagelser” och upplevde sig vara utsatt för en hatkampanj från så gott som samtliga israeliska media, de internationella nyhetsbyråerna, flera europeiska media och en mejlkampanj som inbringade cirka 100 mejl i timmen. Kampanjen, som fördes i ett ”tonläge uppskruvat bortom all intellektuell hederlighet och sans”, syftade, enligt Helin, till att ta bort uppmärksamheten från de eventuella organstölderna. Ambassadör Elisabet Borsiin Bonniers uttalande såg han som ett utslag av en vilja att ”stryka en vulgäropinion medhårs” och undrade om vi vaknat i Iran.[36]

Aftonbladets rubrik på första sidan den 22 augusti lydde ”Israels angrepp på Sverige” och ägnade fem sidor i tidningen åt de israeliska diplomatiska reaktionerna. Helin skrev att världen blivit galen, tog upp Gunnar Hökmarks nazismjämförelse och hävdade att Hökmarks, den svenska ambassadörens och den israeliske utrikesministerns uttalanden ”bottnar inte i något annat än ett självgott effektsökeri”.[37] Helle Klein avfärdade reaktionerna från den israeliska regeringen som ett politiskt spel som man bedriver för att skapa en yttre fiende.[38]

Nya uppgifter i israelisk TV i december 2009[redigera | redigera wikitext]

Enligt uppgifter i israelisk TV har organ verkligen tagits utan tillstånd från döda israeler och palestinier.[39] Uppgifterna kom från en intervju från år 2000 som offentligtgjordes med anledning av uppståndelsen kring Boströms artikel.[40]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Israel harvested organs in '90s without permission” (på engelska). Google News. 20 december 2009. Arkiverad från originalet den 10 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100110080501/http://www.google.com/hostednews/ap/article/ALeqM5h6I8H32kJbxHmG__nQrcVSOcRmUQD9CNABSO2. Läst 22 december 2009. 
  2. ^ AP (20 december 2009). ”New York Times: Israel Harvested Organs in '90s Without Permission” (på engelska). The New York Times. http://www.nytimes.com/aponline/2009/12/20/world/AP-ML-Israel-Organ-Harvesting.html?_r=3. Läst 22 december 2009. 
  3. ^ Röstlund, Lisa & Gezelius, Mats (21 december 2009). ”Israel tog organ – utan tillstånd”. Aftonbladet. http://aftonbladet.se/nyheter/article6323046.ab. Läst 20 december 2009. 
  4. ^ ”Upprättelsen”. Aftonbladet. 15 november 2012. http://www.aftonbladet.se/kultur/article15780859.ab. Läst 16 november 2012. 
  5. ^ Boström, Donald (17 augusti 2009). ””Våra söner plundras på sina organ””. Aftonbladet. http://aftonbladet.se/kultur/article5652583.ab. Läst 22 december 2009. 
  6. ^ Cullberg, Jonas & Ågrahn, Emma (25 augusti 2009). ”Israelartikel ratas av kulturchefer”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3410421.svd. Läst 22 december 2009. 
  7. ^ Assaf Uni och Barak Ravid: Swedish daily hits back at critics of IDF organ harvest story Haaretz, 20 augusti 2009.
  8. ^ [a b] Astrid Meland: Kan israelske soldater ha stjålet palestinske organer? Diplomatisk krise mellom Sverige og Israel Dagbladet, Magasinet på nett, 25 augusti 2009.
  9. ^ [a b] 'Aftonbladet' to Neve Gordon[död länk] Jerusalem Post, ledare 23 augusti 2009.
  10. ^ Död i strid - ingen lämplig organdonator SvD, 26 augusti 2009.
  11. ^ Mats Skogkär (17 augusti 2009). ”Antisemitbladet”. Sydsvenska Dagbladet. Arkiverad från Antisemitbladet originalet den 21 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090821184338/http://blogg.sydsvenskan.se/snallposten/2009/08/17/antisemitbladet/. 
  12. ^ Top Sweden newspaper says IDF kills Palestinians for their organs”. Haaretz. http://www.haaretz.com/hasen/spages/1108384.html. 
  13. ^ Hannes Delling: Israelbråket: UD fick ta del av ambassadör-utspel SvD, 22 augusti 2009.
  14. ^ Ambassadören anmäld till JO Rapport, 24 Augusti 2009.
  15. ^ Carl Bildt: Principer och praktik Blogg, 20 augusti 2009.
  16. ^ Carl Bildt: Fortsatt viktig debatt Blogg, 22 augusti 2009.
  17. ^ Lag tillåter hårdare artikelkritik Arkiverad 29 augusti 2009 hämtat från the Wayback Machine. TT, 25 augusti 2009.
  18. ^ Mårten Schultz: °Inget grundlagshinder för att kritisera Aftonbladet Arkiverad 28 augusti 2009 hämtat från the Wayback Machine. Newsmill.se, 24 augusti 2009.
  19. ^ PFLP demands investigation into reports of Israeli organ harvesting Ma'an News Agency 23 augusti 2009.
  20. ^ [a b] Herb Keinon: Ministers fume about Swedish story[död länk] Jerusalem Post, 23 augusti 2009.
  21. ^ Här är Freivalds hemliga brev Aftonbladet 17 januari 2007
  22. ^ Kalla hem ambassadören Helle Kleins blogg, 22 augusti 2009
  23. ^ Tomas Bengtsson: Israel i storoffensiv mot Sverige Dagens Nyheter, 23 augusti 2009
  24. ^ Joshua Mitnick: Israel Calls for Sweden to Reject Organ-Theft Article Wall Street Journal, 24 augusti 2009.
  25. ^ Israelisk vrede riktas nu mot norskt jubileum Arkiverad 18 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine. Dagen, 25 augusti 2009
  26. ^ Mats Skogkär: Antisemitbladet Sydsvenska Dagbladet, 17 Augusti 2009.
  27. ^ Ron Friedman och Bloomberg: 10,000 urge boycott of Ikea, Volvo[död länk] Jerusalem Post, 24 augusti 2009.
  28. ^ Swedish tabloid runs follow-up 'organ harvesting' article Ma’an News Agency, 24 augusti 2009.
  29. ^ Roland Poirier Martinsson: Kan Linderborg vara kvar som kulturchef? Kolumn i SvD, 24 augusti 2009.
  30. ^ [a b] David Baas och Christian Holmén: Skandalen som skakar Aftonbladet och två regeringar Expressen, 23 augusti 2009.
  31. ^ Christian Dahlgren: Israel, Aftonbladet och tryckfriheten Blogg, 25 augusti 2009.
  32. ^ Christian Dahlgren: Aftonbladet och antisemitismen Blogg, 20 augusti 2009.
  33. ^ Försök inte Aftonbladet! Arkiverad 28 augusti 2009 hämtat från the Wayback Machine. Sydsvenska Dagbladet, huvudledare, 21 augusti 2009.
  34. ^ TU/Tidningsutgivarna: Tafsa inte på tryck- och yttrandefriheten Newsdesk.se 21 augusti 2009.
  35. ^ Pressfriheten inget att be om ursäkt för SvD, ledare, 21 augusti 2009.
  36. ^ Jan Helin: Deltar regeringen i hatkampanjen? Aftonbladet, 20 augusti 2009.
  37. ^ Jan Helin: Det var veckan då världen blev galen Aftonbladet, 23 augusti 2009.
  38. ^ Helle Klein: Rädda Israel från dess regering Aftonbladet, ledarkrönika, 24 augusti 2009.
  39. ^ Svahn, Clas (22 december 2009). ”"Organ stals från patienter"”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/organ-stals-fran-patienter-1.1017885. Läst 22 december 2009. 
  40. ^ Israel Admits To Harvesting Organs After Report”. Forward. 21 december 2009. http://www.forward.com/articles/121564/.