Aftonbladet

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Aftonbladet.se)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För tidningen med samma namn som utgavs 1811–1833, se Aftonbladet (Göteborg). För tidningen med samma namn som utgavs 1892–1893, se Aftonbladet (Helsingfors).
Aftonbladet
Aftonbladet wordmark.svg
PublikationstypKvällstidning
Grundad6 december 1830 (189 år sedan)
LandSverige Arbcom ru editing.svg
HuvudkontorVästra Järnvägsgatan 21, Stockholm, Sverige[1]
GrundareLars Johan Hierta Arbcom ru editing.svg
ChefredaktörLena K. Samuelsson[1]
Ansvarig utgivareLena K. Samuelsson[1]
Politisk redaktörAnders Lindberg[2]
Politisk beteckningOberoende socialdemokratisk[1][3]
SpråkSvenska
FrekvensDaglig
Upplaga76 968 (maj 2017)[4]
FormatTabloid
FörlagSchibsted Arbcom ru editing.svg
HuvudägareSchibsted ASA – 91 %
LO – 9 %
ISSNISSN 1103-9000
WebbplatsAftonbladet.se
Aftonbladet Hierta Aktiebolag
Kungsbrohuset1.JPG
Aftonbladet huvudkontor, Schibstedhuset vid Kungsbron
Org.nr556100-1123
TypPrivat aktiebolag
SäteStockholm
NyckelpersonerSiv Juvik Tveitnes
Styrelseordförande
Lena K. Samuelsson
VD
Antal anställda280 – 2019
Historia
Grundat6 december 1830[5]
GrundareLars Johan Hierta[6]
Uppköpt avSchibsted ASA
Ekonomi
Omsättning 1,585 miljarder SEK
Rörelseresultat 8,32 miljoner SEK
Vinst efter skatt 14,015 miljoner SEK
Tillgångar 636,284 miljoner SEK
Eget kapital 308,823 miljoner SEK
Struktur
ModerbolagSchibsted Sverige AB
Övrigt
SloganSveriges mest engagerande nyhetskälla som värnar sanningen, granskar makten och ger dig inflytande genom journalistik[1]
FotnoterStatistik från 2019 års bokslut.[7]

Aftonbladet är en svensk kvälls- och nättidning grundad den 6 december 1830 av Lars Johan Hierta, vars ledarsida sedan början av 1960-talet[8] har den politiska beteckningen "oberoende socialdemokratisk".[1][3][9] Sedan den 25 augusti 1994 finns Aftonbladet också på webben, via webbplatsen Aftonbladet.se. Tidningen har även webb-TV (Aftonbladet TV), podcast-kanaler, med mera. Aftonbladet anges, sedan lanseringen av sin webbplats, ha haft en oöverträffad nummer-ett-position gällande online-nyheter.[10] Enligt analysföretaget Kantar Sifo har Aftonbladets webbplatser, jämfört med andra angivna webbplatser, höga siffror avseende svenska internetanvändares besök, räckvidd och sidvisningar.[11]

Aftonbladet ägs av den norska mediekoncernen Schibsted Media Group till 91 procent och Landsorganisationen i Sverige (LO) till 9 procent. Ägarandelarna är gällande sedan 2009.[9] LO har enligt ett avtal med Schibsted vetorätt gällande att tillsätta Aftonbladets politiske chefredaktör, men har inget inflytande över journalistiken.[1] Aftonbladet Hierta AB hade 275 anställda år 2018.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Lars Johan Hierta är Aftonbladets grundare och var den första chefredaktören för tidningen.
Förstasidan av den första utgåvan av Aftonbladet från den 6 december 1830.
Aftonbladets "nya" redaktionshus 1888.
Aftonbladets tidningshus vid Klara västra kyrkogata, 1905.
Aftonbladets och Stockholms-Tidningens kontorshus vid Vattugatan, 1964.
Aftonbladets lokaler vid Globen, 2009.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

En tidning var inget som en vanlig svensk kom i kontakt med i början av 1800-talet. En normal tidningsupplaga var något hundratal exemplar. Under 1810- och 1820-talen växte oppositionen mot kungamakten och riksdagen 1828–1830 präglades av den liberala oppositionen, en utveckling som även förekom i andra länder i Europa och hade sin grund i att det ökande välståndet gjorde medelklassen alltmer inflytelserik. Kung Karl XIV Johan stödde under sin regeringstid ekonomiskt de tidningar som stödde kungamakten. År 1830 startade tidningen Fäderneslandet med Magnus Jacob Crusenstolpe som redaktör och Svenska Minerva med Johan Christoffer Askelöf som redaktör, båda betalda av kungen för att försvara kungamakten. Andra kungatrogna tidningar under 1820-talet var Journalen, Granskaren, Stockholms Tidning, Stockholms Dagblad samt Post- och Inrikes Tidningar. På den liberala sidan fanns Fredrik Cederborgh och Georg Scheutz som redan 1816 började utgivningen av Anmärkaren följt av Argus och Medborgaren.[12]

Aftonbladet startas 1830[redigera | redigera wikitext]

Lars Johan Hierta arbetade i Riddarhusets kansli under riksdagen 1823 och kom då i kontakt med den liberala oppositionen. Han skrev i tidningarna Argus och Stockholms-Posten innan han tillsammans med Crusenstolpe startade Riksdagstidningen 1828 som skrev om riksdagen 1828–1830. Hierta lyckades få Riksdagstidningen att gå med vinst och beslöt att starta en egen tidning, Aftonbladet, vars första nummer kom ut i december 1830.[13]

Den nya tidningen stödde den liberala oppositionen mot kungamakten (Aftonbladet var under 1800-talet borgerligt liberal[14]) men Hierta drev tidningen på ett sätt som gjorde att den snabbt kom att få inflytande. Argus och Medborgaren var inga nyhetstidningar medan Aftonbladet hade ett innehåll som kunde intressera många människor: svenska och utländska nyhetshändelser inom politiken samt kulturnyheter om litteratur och teater. Tidningen innehöll också annonser och den publicerades på kvällen så att redaktionen kunde ta nyheter ur andra tidningar men också publicera de nyheter som kommit med posten under dagen. Med hjälp av höga löner kunde Hierta locka till sig landets bästa journalister och redan under det andra året var Aftonbladet Sveriges största och mest spridda tidning med över 3 000 exemplar i upplaga. I slutet av 1830-talet hade tidningen 7 500 prenumeranter och en lösnummerförsäljning som totalt innebar att varje nummer lästes av 100 000 personer.[15]

Kungamakten och de konservativa förhöll sig ytterst kritiska mot Aftonbladet. I en recension kallade Atterbom tidningen för "riks-pöbeltidningen". Genom beslut i riksdagen 1812 var ansvarig utgivare tvungen att ha utgivningsbevis för utgivning och hovkanslern hade rätt att dra in utgivningsbeviset om en tidning ansågs vara "vådlig för allmän säkerhet, eller utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt eller av en fortfarande smädlig egenskap". Aftonbladet fick sitt utgivningsbevis indraget många gånger men Hierta kunde snabbt skaffa sig nya utgivningsbevis genom bulvaner. Tidningen döptes om till Det femte Aftonbladet, Det sjätte Aftonbladet och så vidare. Under 1838 drogs Aftonbladet in tio gånger av hovkansler Hartmansdorff utan att utgivningen stoppades. Därefter användes indragningsmakten endast sporadiskt och den avskaffades av riksdagen 1844.[16]

1800- till 1900-tal[redigera | redigera wikitext]

Med Sohlman som ägare under åren 1851–1929 blev tidningen alltmer konservativ och tyskvänlig. "Brokiga blad", Sveriges första kolorerade veckotidning, utkom åren 1907–1930. Halvveckoupplagan, som startade 1890, blev en stor succé. Den hade som mest 150 000 prenumeranter och lästes av en halv miljon svenskar.

Den 28 december 1902 meddelade Aftonbladet att man för 7 000 kronor beställt en "automobilvagn" med tillhörande släp. Bilen tillverkades vid Aktiebolaget Södertälje verkstäder efter ritningar från Tyskland. Hastigheten uppgavs till 40 kilometer per timme och syftet angavs till: "Ändamålet med detta inköp är flerfaldigt: dels att åt våra referenter förskaffa ett fortskaffningsmedel, med hvars tillhjälp de blifva i stånd att lämna snabbare och fullständigare referat af inom staden och dess omgifningar inträffande händelser af olika slag, dels att med största möjliga snabbhet få våra tidningar distribuerade till filialkontoren och utdelningsställena i hufvudstaden. Slutligen komma då och då längre korrespondensturer att med denna droska företagas; början härmed göres i sommar, då marschrouten är: Sverige rundt."[17]

Torsten Kreuger ägare 1932–1956[redigera | redigera wikitext]

1932 köpte Torsten Kreuger, bror till Ivar Kreuger, Aftonbladet. Aftonbladet hade därefter beteckningen neutral, och stödde 1932 den tillträdande socialdemokratiska regeringen under ledning av Per Albin Hansson, för att sedan från mitten av 1930-talet bli en liberal tidning med förankring till det nybildade partiet Folkpartiet.[18] P G Peterson var chefredaktör mellan åren 1933 och 1956. Politiskt stödde tidningen Tyskland under Adolf Hitlers regim och framförde åsikten att det var en mer fredlig lösning att tillåta Hitlers annekteringar av delar av Europa.[19] Som motvikt till Aftonbladets tyskvänlighet startade den fackliga samarbetsorganisationen LO tidningen Aftontidningen.[19]

LO ägare 1956–1996[redigera | redigera wikitext]

LO köpte Aftonbladet från Torsten Kreuger den 8 oktober 1956. Kulturredaktör 1957–1975 var Karl Vennberg. En rekordstor upplaga under 1960-talet följdes av nedgång under 1970-talet. Chefredaktörerna Thorbjörn Larsson och Rolf Alsing förnyade tidningens innehåll och form under 1980-talet och 1990-talet. Efter 100 år i Klara flyttade Aftonbladet 1989 till Globen City. Den 25 augusti 1994 blev tidningen den första svenska tidningen som gjorde en internetupplaga.

Inom Schibstedkoncernen från 1996,.[redigera | redigera wikitext]

Den 2 maj 1996 köpte den norska mediekoncernen Schibsted 49,9 procent av Aftonbladet, och samma år gick Aftonbladet om Expressen och blev Sveriges största dagstidning. De resterande 50,1 procent av aktierna behöll LO och behöll därmed också kontrollen över tidningens politiska inriktning. Det innebar att Aftonbladets fortsatte att vara oberoende socialdemokratisk.[20] Den 15 juni 2009 köpte Schibsted ytterligare 41,1 procent av aktierna, och ökade därmed sitt innehav till 91 procent. LO äger fortfarande 9 procent och har genom avtal med Schibsted fortsatt rätt att bestämma vem som ska vara chefredaktör för ledar-, debatt- och kulturavdelningen.[21]

År 1997 tillträdde Anders Gerdin som chefredaktör och ansvarig utgivare. Chef för kulturredaktionen var Håkan Jaensson. Den 1 januari 2008 blev Jan Helin chefredaktör och vd (så kallad publisher). Han avgick den 15 december 2015 för att bli programdirektör på Sveriges Television. Till ny chefredaktör och vd utsågs redaktionschefen Sofia Olsson Olsén. 2018 blev Lena K. Samuelsson chefredaktör och vd.

År 2009 utsågs Åsa Linderborg till chef för kulturredaktionen, vilket hon var till 2019.

Under senare delen av 1990-talet samordnades tryckningen med morgontidningen Svenska Dagbladet i ett nybyggt och samägt tryckeri i stockholmsförorten Akalla.

I augusti 2009 utlöste en artikel om organstöld och organhandel, skriven av frilansjournalisten Donald Boström och publicerad på Aftonbladets kultursidor,[22] en kontrovers mellan Sveriges och Israels regeringar.

Den 13 juni 2009 tillkännagavs att Aftonbladet och Svenska Dagbladet skulle flytta in i samma fastighet, Kungsbrohuset i centrala Stockholm.

Från papper till digitalt[redigera | redigera wikitext]

Under andra halvan av 00-talet mer än halverades upplagan av Aftonbladets pappersutgåva. År 2000 hade tidningen en upplaga på drygt 450 000 exemplar, tolv år senare hade denna minskat till lite drygt 200 000. De flesta av Sveriges dagstidningar har under en lång följd av år sett sin upplaga minska, och tidigare tappade många lokaltidningar till storstadsmedier och TV. Sedan millennieskiftet har fokus hamnat på kvällstidningarna, vars lösnummerköpande kunder fått nya (digitala) medier att konsumera. I Aftonbladets fall har dess digitala betaltidning Aftonbladet Plus ökat mängden abonnenter, till förmån för papperstidningen.

Aftonbladet har sedan 2007 genomgått en mängd sparpaket, där man gjort personalnedskärningar genom uppsägningar, avgångsvederlag eller pensioneringar.[23][24][25]

Kritik och beröm[redigera | redigera wikitext]

Både Esaias Tegnér och Per Daniel Amadeus Atterbom var under 1830-talet starkt kritiska till den journalistik som Aftonbladet företrädde. Tegnér ansåg att den liberala pressen "lever som likmaskarna på förruttnelsen" och Atterbom kallade Aftonbladet för "riks-pöbeltidningen". Aftonbladet gav tillbaka mot Atterbom som tidningen kallade "den andeliga och lekamliga lifegenskapens varulf" och en "af munklegender förtorkad mullvad".[26] Senare kallade Viktor Rydberg tidningen för "Aftonpladdret".[27]

Aftonbladet fick kritik av tidningen ETC i samband med den så kallade "nazistaffären" 1998 då bland annat arrangerade nazistiska hotbilder mot kända personer publicerades.[28]

Liksom många andra kvällstidningar har Aftonbladet under 2000-talets första decennium kritiserats för att sätta skvaller före vad som traditionellt kallas för nyheter. Under sent 2006 riktade Peter Kadhammar kritik mot att hans egen tidning behandlade personer som Linda Rosing som en lika viktig nyhetshändelse som Irakkriget.

En undersökning från 2013 genomförd av SOM-institutet visar att endast en av fem tillfrågade svenskar har förtroende för Aftonbladet samt att 38 procent har lågt förtroende för tidningen.[29]

Inför Riksdagsvalet i Sverige 2014 höll Aftonbladets Partiprogrammet med Karin Magnusson en partiledardebatt.[30] Det var första gången det hölls en debatt med alla partiledarna som endast sändes på Internet.[31] I Sveriges Radios program Nordegren & Epstein i P1 berömde Thomas Nordegren Aftonbladet för debatten och kritiserade samtidigt de statliga mediebolagen Sveriges Radio och Sveriges Television för att inte låtsas om den.[31]

Medieakademins årliga förtroendebarometer visade att 14 procent av den svenska allmänheten hade mycket eller ganska stort förtroende för Aftonbladet år 2017, vilket är avsevärt lägre än dagspressen generellt (28 procent), men något högre än Expressen (10 procent).[32]

Priser[redigera | redigera wikitext]

Aftonbladets reportrar och fotografer har tilldelats en lång rad journalistiska priser. Ett urval:

Fällningar i Pressens Opinionsnämnd[redigera | redigera wikitext]

Mellan november 1969 och juli 2009 fälldes Aftonbladet 253 gånger av Pressens Opinionsnämnd (PO), att jämföra med totalt 2 514 fällningar av PO under perioden. Den näst mest fällda tidningen var Expressen med 183 fällningar. Bland morgontidningarna var Dagens Nyheter den mest fällda, 64 gånger. Under nämnda tidsperiod fälldes totalt 354 tidningar.[33]

Andra medier[redigera | redigera wikitext]

Aftonbladet.se[redigera | redigera wikitext]

Aftonbladet.se är sedan 1994 tidningens webbplatsInternet. Den 25 augusti 1994 lade Aftonbladet för första gången ut sina kultursidor på nätet och blev därmed den första svenska tidningen på nätet. Initiativet kom från JMK vid Stockholms universitet som lyckades övertala dåvarande nyhetschefen Bo Hedin att ta steget ut på nätet. Våren 1995 började de även med dagliga webbnyheter som en av de första nyhetstjänsterna på nätet.[34] År 1997 hade aftonbladet.se 100 000 besökare varje dag.[35]

År 1995 startade Aftonbladet en öppen chatt, kallad Aftonbladet Chat, som kom att bli mycket populär.[36] Grundtanken med den var att allmänheten skulle kunna möta och kommunicera med kända personer. Chattvärdar anlitades i syfte att upprätthålla ordning och blockera användare som misskötte sig. Först ut att chatta med läsarna var boxaren George Scott.[35] Chatten stängdes för gott år 2007.[36]

Enligt tidningen hade Aftonbladet.se i december 2012 knappt 1,8 miljoner besökare dagligen, en minskning med 7 procent jämfört med december 2011.[37] Webbtidningen är i första hand reklamfinansierad, och därutöver finns den digitala betaltidningen Aftonbladet Plus. I början av 2014 gick för första gången Plus om den tryckta tidningen i "upplaga"; den förra har enligt revisionsbyrån PwC numera en såld upplaga på cirka 150 000, den senare har över 160 000 betalabonnenter.[38]

En undersökning av svenskarnas internetvanor 2017 visade att Aftonbladet är den nyhetskälla som flest svenska internetanvändare, 46 procent, vänder sig till när de söker information. På andra plats kom Dagens Nyheter (21 %) följt av Sveriges Television (18 %).[39]

Text-TV[redigera | redigera wikitext]

Aftonbladet började producera nyheter till text-TV 1993 i TV3. Sedan övertog Kanal 5 dessa nyheter, som även senare publicerades i Kanal 9. Den 16 januari 2009 lade Aftonbladet ner sin text-tv-produktion och sade upp avtalet med ProSiebenSat.1 Media, som vid tiden var ägare till Kanal 5 och Kanal 9.

Punkt.se[redigera | redigera wikitext]

Punkt.se var en gratis morgontidning som delades ut i de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Ett urval av texterna från nättidningen publicerades tillsammans med nytt material i den här dagstidningen. Tidningen var en konkurrent till Metro och City. Punkt.se upphörde den 19 maj 2008.[40]

Radionyheter[redigera | redigera wikitext]

Aftonbladet sände fram till i mars 2008 dagliga radionyheter i MTG Radios radiostationer. Från och med den 31 mars 2008 togs nyhetssändningarna över av Metro. Redan efter ett och ett halvt år återkom dock Aftonbladets radionyheter i MTG Radios radiostationer i september 2009.[41]

Aftonbladet TV7[redigera | redigera wikitext]

Den 9 oktober 2006 startades den egna tv-kanalen Aftonbladet TV7 med sändningar i det digitala marknätet samt hos operatörerna Com Hem, Viasat, Canal Digital, Tele2Vision och Telia. Kanalen sände dygnet runt sju dagar i veckan hos de flesta av operatörerna med marknätet undantaget där kanalen enbart sändes under vardagar. Aftonbladet gjorde även under digital-TV:s barndomsår flera försök med tjänster via boxar i Com Hem och Canal Digitals kabelnät.

Kanalen hade från start en inriktning på nyhetsprogram men under 2010 började TV7, som den då hette, visa främst kanadensiska underhållningsprogram, latinamerikanska telenovelas och filmer.

Aftonbladet TV[redigera | redigera wikitext]

S24[redigera | redigera wikitext]

S24 är en sportsajt som drivs av Aftonbladet Hierta AB. Sajten har visat både livematcher, kortare klipp samt repriser av matcher och tävlingar inom bland annat ishockey, fotboll, motorsport, tennis och golf.

Aftonbladet Boom[redigera | redigera wikitext]

Aftonbladet Boom är en ungdomssajt som startade 2014 och drivs av Aftonbladet Hierta AB. Program som sänds är t.ex. Membersclub, Viral TV, Helt ärligt och sociala experiment från STHLM Panda.

Politism[redigera | redigera wikitext]

Politism.se var en fristående opinionsbildande webbplats med egen chefredaktör som initierades av Aftonbladet i syfte att nå yngre personer med vänstersympatier.[42] Webbplatsen startade som betaversion i augusti 2013 och medfinansierades från starten av LO och fackförbundet Kommunal, med Eric Rosén och Margret Atladottir som redaktörer. Hösten 2014 blev Politism ett aktiebolag där Aftonbladet stod för webbplattformen och deras ägare Schibsted innehade 49 procent och LO och Kommunal tillsammans äger 51 procent.[43] På grund av låga intäkter som varit lägre än personalkostnaderna har ägarna varit tvungna att lämna kapitaltillskott 2015 och 2016.[44][45]

Den 1 oktober 2018 drog sig Schibsted ur företaget och överlät sin del till LO. Politism lades också vilande i samband med detta.[46]

Ekonomi och finansiering[redigera | redigera wikitext]

Aftonbladets verksamhet finansieras bland annat av lösnummerförsäljning och annonsintäkter. Chefredaktören Jan Helin, som senare utsågs till programdirektör på SVT, har öppet frågat varför inte Aftonbladet kan få del av TV-avgiften för att göra program som Partiprogrammet.[47]

Charlie Hebdo[redigera | redigera wikitext]

Vid tidpunkten för terror-attacken mot den franska tidningen Charlie Hebdo år 2015 valde Aftonbladet att inte publicera några av Charlie Hebdos satirbilder men de ändrade namnet på sin nätupplaga under ett par dagar till "Je suis Charlie", en slogan som användes i sociala medier för att visa stöd med Charlie Hebdo.[48]

Ifrågasatt jämställdhet[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 1970-talet gav Aftonbladets kvinnliga journalister ut boken Dokumentet som belyste en manskultur på tidningen. Drygt 35 år senare, den 13 februari 2015, protesterade 75 kvinnliga journalister i ett öppet brev återigen mot vad de upplevde var en manskultur på tidningen och efterlyste ett jämställdhetsperspektiv inför tillsättningen av redaktörstjänsterna.[49]

Redaktörer[redigera | redigera wikitext]

Chefredaktörer[redigera | redigera wikitext]

Aftonbladets nuvarande chefredaktör Lena K. Samuelsson, 2018.

Politiska chefredaktörer[redigera | redigera wikitext]

Aftonbladets nuvarande politiska chefredaktör Anders Lindberg, 2017.

Kända journalister vid Aftonbladet, i urval[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] ”Om Aftonbladet”. Aftonbladet. 19 oktober 2016 (uppdateras dagligen). https://www.aftonbladet.se/a/LOlQ4/om-aftonbladet. Läst 17 april 2020. 
  2. ^ Olsson, Hanna. ”Anders Lindberg blir ny politisk chefredaktör på Aftonbladet”. Aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/J1r16m/anders-lindberg-blir-ny-politisk-chefredaktor-pa-aftonbladet. 
  3. ^ [a b] Vanliga frågor – och svaren”. Aftonbladet. 22 april 2010 (uppdaterad 15 april 2020). https://www.aftonbladet.se/a/bKXXGl/vanliga-fragor--och-svaren. Läst 17 april 2020. ”Vi skriver och bildar opinion självständigt utifrån arbetarrörelsens grundvärderingar. Ledarsidan har beteckningen oberoende socialdemokratisk.” 
  4. ^ Lucas De Vivo (16 maj 2019). ”Grünthal om Aftonbladets utmaningar: 'Ser ljust ut'”. Medievärlden. https://www.dagensmedia.se/nyheter/medievarldens-arkiv/grunthal-om-aftonbladets-utmaningar-ser-ljust-ut/. 
  5. ^ hämtat från: svenskspråkiga Wikipedia, (Källa från Wikidata)
  6. ^ hämtat från: engelskspråkiga Wikipedia, (Källa från Wikidata)
  7. ^ ”Bokslut & Nyckeltal – Aftonbladet Hierta Aktiebolag”. Allabolag.se. http://www.allabolag.se/5561001123/bokslut. 
  8. ^ ”Aftonbladet blir tidningen för de breda folkgrupperna”. Koncernen. Aftonbladet. Arkiverad från originalet den 11 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070711084934/http://koncernen.aftonbladet.se/tidningen/tidningen_historik/article3672.ab. Läst 17 april 2020. 
  9. ^ [a b] TT (15 juni 2009). ”LO säljer aktier i Aftonbladet”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/lo-saljer-aktier-i-aftonbladet. 
  10. ^ Westlund, Oscar. ”Digital News Report 2016, Overview of key developments”. Reuters Institute. http://digitalnewsreport.org/survey/2016/sweden-2016/. Läst 13 juni 2017. 
  11. ^ ”Orvesto internet 2017-03”. Kantar Sifo. mars 2017. https://www.kantarsifo.se/rapporter-undersokningar/rackviddsmatningar/orvesto-internet. Läst 13 juni 2017. 
  12. ^ Jacobson (2002), s. 77, s.80
  13. ^ Jacobson (2002), s. 77-78
  14. ^ Sune Örnberg et al. Vad varje svensk bör veta (1995), uppslagsordet "Hierta, Lars Johan".
  15. ^ Jacobson (2002), s. 78-80
  16. ^ Jacobson (2002), s. 83-84
  17. ^ Svensk kavalkad: En rapsodi i klipp, huvudred. C G Swanström, Skandiaförlaget, Uppsala 1957 s. 268
  18. ^ ”Från Lars Johan Hierta till våra dagar - Aftonbladets historia under 170 år”. Arkiverad från originalet den 24 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180724222129/http://wwwc.aftonbladet.se/amc/stefan/hist.html. Läst 2 augusti 2018. 
  19. ^ [a b] Krigsåren och folkhemmets födelse
  20. ^ ”Aftonbladets historik”. Arkiverad från originalet den 12 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070712024847/http://koncernen.aftonbladet.se/tidningen/tidningen_historik/article3674.ab. 
  21. ^ ”LO behåller 9 procent av Aftonbladet”. Arbetet. 15 juni 2009. http://arbetet.se/2009/06/15/lo-behaller-9-procent-av-aftonbladet/. 
  22. ^ Donald Boström: ”Våra söner plundras på sina organ” Aftonbladet, 17 augusti 2009.
  23. ^ Jansson, Pär (2007-10-25): "35 anställda varslas på Aftonbladet". Journalisten.se. Läst 21 november 2014.
  24. ^ Lundquist, Hanna (2011-11-23): "Inga uppsägningar på Aftonbladet". Arkiverad 29 november 2014 hämtat från the Wayback Machine. Journalisten.se. Läst 21 november 2014.
  25. ^ Winberg, Yasmine (2014-11-18): " Aftonbladets featurechef om neddragningarna". Resume.se. Läst 21 november 2014.
  26. ^ Jacobson (2002), s. 81
  27. ^ Varia (filosofiska, historiska, språkvetenskapliga ämnen) i Projekt Runeberg
  28. ^ Etc: Anders Gerdin bör avgå
  29. ^ Lennart Weibull. ”Medieförtroende”. SOM.GU.se. http://www.som.gu.se/digitalAssets/1453/1453897_30-lennart-weibull--medief--rtr.pdf. Läst 27 juni 2013. 
  30. ^ "Aftonbladets partiledardebatt", Aftonbladet, 3 sep 2014.
  31. ^ [a b] "Kulturhuset med Schori och irakisk samtidspoesi" (vid 2 min 35 sek), Nordegren & Epstein i P1, 2 september 2014, Åtkomst 23 juli 2015.
  32. ^ ”Förtroendebarometern 2018”. 23 februari 2018. Arkiverad från originalet den 25 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180325165713/http://medieakademien.se/wp-content/uploads/2018/03/Presentation-fortroendebarometern_2018.pdf. Läst 30 september 2018. 
  33. ^ Pressens Opinionsnämnd#Verksamhet
  34. ^ Aftonbladet.se blir den första svenska tidningen på internet”. Internetmuseum. https://www.internetmuseum.se/tidslinjen/aftonbladet-se/. Läst 4 oktober 2017. 
  35. ^ [a b] ”Aftonbladet Chat”. Internetmuseum. https://www.internetmuseum.se/tidslinjen/aftonbladet-chat/. Läst 15 maj 2019. 
  36. ^ [a b] Jack Werner (18 juni 2015). ”Hur Aftonbladet Chat ledde Sverige ut på nätet”. Di Digital. https://digital.di.se/artikel/hur-aftonbladet-chat-ledde-sverige-ut-pa-natet. Läst 15 maj 2019. 
  37. ^ http://www.aftonbladet.se/siffror/
  38. ^ "PwC:s Medieintyg för Aftonbladet – april 2014". Pwc.se. Läst 21 november 2014.
  39. ^ Främsta nyhetskällorna på internet”. Svenskarna och internet 2017 (Internetstiftelsen i Sverige). Arkiverad från originalet den 13 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180613134323/http://www.soi2017.se/soka-och-vardera-information-pa-internet/framsta-nyhetskallorna-pa-internet/. Läst 13 juni 2018. 
  40. ^ ”Aftonbladet lägger ner Punkt SE”. journalisten.se. 19 maj 2008. http://journalisten.se/nyheter/aftonbladet-lagger-ner-punkt-se. Läst 6 april 2017. 
  41. ^ Olsson, Camilla (1 september 2009). ”Aftonbladet gör radiocomeback”. Dagens Media. http://www.dagensmedia.se/medier/radio-podcast/aftonbladet-gor-radiocomeback-6218125. 
  42. ^ Här är Aftonbladets nya vänstersajt – Politism.se, Dagens Media 2013-07-01
  43. ^ Därför stödjer Kommunal Politism, Kommunalarbetaren 2016-11-15
  44. ^ Ny förlust för Politism – personalkostnaderna högre än intäkterna, Resumé 2016-08-16
  45. ^ Facket pumpar in miljoner för att rädda Politism, Resumé 2016-11-15
  46. ^ Alex Hartelius (28 september 2018). ”Schibsted drar sig ur Politism – läggs vilande”. Resumé. https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2018/09/28/schibsted-drar-sig-ur-politism--laggs-vilande/. 
  47. ^ Aktuellt (vid 14 min), kl 21.00 den 15 december 2015.
  48. ^ ”Je suis Charlie”. Dagens Media. http://www.dagensmedia.se/nyheter/dig/article3874599.ece. Läst 15 mars 2015. 
  49. ^ Maria Edström. "Svensk journalistik − Bromskloss eller pådrivare för jämställdhet?" (Nordicom-Information 37 (2015) 2, pp. 57-66), Göteborgs universitet 2015. Åtkomst den 16 juli 2016.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Fredriksson Gunnar redaktör, red (1980). Aftonbladet: en svensk historia. Stockholm: Tiden. Libris länk. ISBN 91-550-2456-4 (inb.) 
  • Aftonbladets kvinnliga journalister (1978). Dokument den 8 maj 1978 om vårt liv på Aftonbladet. [Stockholm]: [Aftonbladet]. Libris länk 
  • Aftonbladets kvinnliga journalister (1979). Dokumentet - och vad hände sen?. Tema nova, 99-0106580-1. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris länk. ISBN 91-29-53302-3 
  • Bjelf, Lars; Nordin Sten, Thalén Lars (1971). Ska LO få stoppa pressarna: tre journalister svarar ägarna. Täby: Larson. Libris länk 
  • Bäck, Karl-Gunnar (1979). Om sanningen ska fram om Aftonbladet. Stockholm: Askild & Kärnekull. Libris länk. ISBN 91-7008-976-0 
  • Glans, Sigurd (1975). Halv tolv: ett urval av 100 redaktionella PM på Aftonbladet 1973-1975. Stockholm: Aftonbladet. Libris länk 
  • Glans, Sigurd (1982). Klara, halv tolv. Stockholm: Askelin & Hägglund. Libris länk. ISBN 91-7684-014-X (inb.) 
  • Gottlieb, Björn (1956). Magistrarne i Aftonbladet: tidningsinteriörer från tiden för Krimkriget. Stockholm: Aftonbladet. Libris länk 
  • Gottlieb, Björn (1940) Aftonbladet 110 år: 1830-1940: En återblick
  • Gustafsson Karl Erik, Rydén Per, red (1999). Grundad 1830 av Lars Johan Hierta. Sylwan (Göteborg), 1403-3585 ; 4. Göteborg: NORDICOM-Sverige. Libris länk 
  • Sigfridsson, Sigge (1997). Chicken race: Aftonbladet eller Expressen. Enköping: Ordupplaget. Libris länk. ISBN 91-973052-4-3 
  • Sörmark, Sven (1971). På Aftonbladet: ett reportage inifrån. Stockholm: Bonnier. Libris länk 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]