Aharonov–Bohm-effekten
Aharonov–Bohm-effekten är ett kvantmekaniskt fenomen, som låter laddade partiklar påverkas att röra sig även utanför avskärmade elektromagnetiska fält.[1]
Effekten har en praktisk tillämpning för att mäta svaga magnetfält.
Aharonov–Bohm-effekten är uppkallad efter upphovsmännen Yakir Aharonov och David Bohm.[2] Den förutsades redan 1949 av matematikerna Werner Ehrenberg och Raymond E. Siday.[3] Den beskrev sedan oberoende med andra tillämpningar av Aharonov och Bohm 1959[4] och med Ehrenberg och Sidays slutsatser tillagda 1961.[5][6] Effekten bekräftades experimentellt av flera forskare och kunde i slutet av 1980-talet beskrivas i sin helhet.[7]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ H. Batelaan, A. Tonomura (september 2009). ”The Aharonov–Bohm effects: Variations on a Subtle Theme” (på engelska). Physics Today 62 (9): sid. 38–43. doi:. Läst 4 april 2015.
- ^ Sjöqvist, E (2002). ”Locality and topology in the molecular Aharonov–Bohm effect” (på engelska). Physical Review Letters 89 (21): sid. 210401. doi:. PMID 12443394. Läst 4 april 2015.
- ^ Ehrenberg, W; Siday, RE (1949). ”The Refractive Index in Electron Optics and the Principles of Dynamics” (på engelska). Proceedings of the Physical Society B 62: sid. 8–21. doi:. Läst 4 april 2015.
- ^ Aharonov, Y; Bohm, D (1959). ”Significance of electromagnetic potentials in quantum theory” (på engelska). Physical Review 115: sid. 485–491. doi:. Läst 4 april 2015.
- ^ Peat, FD (1997) (på engelska). Infinite Potential: The Life and Times of David Bohm. Addison-Wesley. ISBN 0-201-40635-7. http://www.fdavidpeat.com/bibliography/books/infinite.htm. Läst 4 april 2015 Arkiverad 18 mars 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Aharonov, Y; Bohm, D (1961). ”Further Considerations on Electromagnetic Potentials in the Quantum Theory” (på engelska). Physical Review 123: sid. 1511–1524. doi:. Läst 4 april 2015.
- ^ Peshkin, M; Tonomura, A (1989) (på engelska). The Aharonov–Bohm effect. Springer-Verlag. ISBN 3-540-51567-4