Ahrar al-Sham

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Harakat Ahrar al-Sham al-Islamiyya
Logo of Ahrar al-Sham.svg
Datum2011
Kända slag och krigSyriska inbördeskriget

Ahrar al-Sham (arabiska: أحرار الشام) är en salafistisk milis i Syrien bildad år 2011 som utgör en av parterna i det syriska inbördeskriget.[1] Organisationen har utvecklats till att bli en av de mest inflytelserika på rebellsidan i inbördeskriget och erhåller även betydande stöd från utlandet. Ahrar al-Sham listas som en terrororganisation av Syrien, Ryssland, Iran, Förenade Arabemiraten och Egypten.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Utveckling i början av inbördeskriget[redigera | redigera wikitext]

Ahrar al-Sham bildades mot slutet av 2011 av en grupp ultrakonservativa islamister som hade hållits fängslade i Sednayafängelset utanför Damaskus för statsfientlig verksamhet men sedermera frisläpptes i enlighet med en amnesti utfärdad tidigt samma år. När de folkliga protesterna mot president Bashar al-Assad och landets regering inleddes i mars 2011 hade redan organiserandet av vad som skulle bli väpnade motståndsgrupper inne i Syrien påbörjats av inhemska islamister.[2] När sedan demonstrationerna runtom i landet övergick till väpnat uppror och sedermera fullskaligt inbördeskrig växte Ahrar al-Sham snabbt och man sade sig ha 50 enheter i juli 2012 vilka skulle ha ökat till 83 enheter i januari 2013.[3] Ledare var Hassan Abboud som hade suttit en lång tid tillsammans med flera av gruppens övriga ledargestalter i Sednayafängelset. Snart nådde gruppen framgångar på slagfältet medan hela landet skakades av allt häftigare våldsamheter. Man allierade sig med den största rebellalliansen Fria syriska armén i den gemensamma kampen mot regeringen men tog avstånd från dess vision för ett framtida Syrien. Ahrar al-Sham knöt också goda kontakter med flera oberoende, religiösa rebellgrupper som uppstod i områden där den syriska militären hade dragit sig tillbaka.

Relationer med övriga rebeller 2012-2014[redigera | redigera wikitext]

Liksom flera andra inflytelserika islamistgrupper tog Ahrar al-Sham avstånd från både det sekulära Syriska nationella rådet som grundades i augusti 2011 och den ännu bredare oppositionsalliansen Syriska nationella koalitionen 2012.[4] Trots det fortsatte det nära samarbetet på slagfältet mellan sekulära och islamistiska rebeller. I december 2012 gick ett antal salafistiska rebellgrupper samman i en egen allians, Syriska islamiska fronten, där Ahrar al-Sham med stöd av Saudiarabien blev överlägset mäktigast. När al-Qaidas gren i Irak, Islamiska staten i Irak, i april 2013 började involvera sig i inbördeskriget på andra sidan gränsen knöts så småningom även kontakter med Ahrar al-Sham som religiöst och ideologiskt stod dem närmare än Fria syriska armén och vars ledare under sommaren 2013 var under press och därför lätta mål för infiltration och påverkan.[5] I november 2013 utvidgades den islamistiska rebellalliansen till Islamiska fronten, vilken i motsats till den bräckligt sammansatta Fria syriska armén effektivt utnyttjade det massiva stöd man erhöll från utlandet.[6]

Splittringen inom al-Qaida kom att indirekt påverka även Ahrar al-Sham. När Islamiska staten i Iraks ledare Abu Bakr al-Baghdadi försökte tvinga igenom en sammanslagning av sin egen organisation och den officiella al-Qaidafilialen i Syrien, Jabhat al-Nusra, förkastades detta av al-Qaida och i februari 2014 bröts alla kontakter mellan al-Qaida och det som då kallades ISIL.[7] Redan en månad tidigare hade Ahrar al-Sham hamnat på kollisionskurs med den nya aktören i inbördeskriget då Hassan Abboud kritiserade al-Baghdadis kompromisslösa syn på de som vägrade underkasta sig, till och med övriga sunnimuslimska jihadister i Syrien betraktades som "otrogna" som måste bekämpas.[5] Under våren 2014 hamnade Ahrar al-Sham och Jabhat al-Nusra i öppen konflikt med ISIL, som inte bara slog till mot de syriska myndigheterna utan även i princip samtliga övriga rebellgrupper.

Nya samarbeten under perioden 2014-2016[redigera | redigera wikitext]

Hassan Abboud dödades tillsammans med flera andra ur Ahrar al-Shams ledarskap i ett bombdåd i september 2014 som sannolikt utfördes av den allt mäktigare Islamiska staten, med vilken Ahrar al-Sham under hans efterträdare hamnade i öppen konflikt.[8] I november 2014 deltog representanter för Ahrar al-Sham på ett uppmärksammat möte mellan företrädare för Islamiska staten, Jabhat al-Nusra och ett par andra religiöst fundamentalistiska grupper för att inleda ett samarbete dem sinsemellan för att tillintetgöra de sekulära rebellerna. Förhandlingarna misslyckades men trots det stred Ahrar al-Sham ibland tillsammans med Islamiska staten precis som man sedan länge öppet samarbetade med milismän som har svurit trohet till al-Qaida. I mars 2015 bildade man tillsammans med Jabhat al-Nusra och ett antal mindre inflytelserika men i ideologiskt hänseende likartade rebellgrupper en ny allians kallad Jaish al-Fatah som snabbt kom att dominera Idlib i nordvästra Syrien.[9] I december 2015 deltog företrädare för Ahrar al-Sham i av Saudiarabien och västmakterna understödda förhandlingar i Riyadh om en ny sammanslutning av oppositionella, Höga förhandlingskommittén, som kunde bli en motpart till regeringen i fredsförhandlingar. Mot detta protesterade Ryssland kraftigt och menade att Ahrar al-Sham, liksom en ytterligare hårdför salafistisk rebellgrupp kallad Jaish al-Islam, omöjligen kunde tillåtas delta i några förhandlingar i FN:s regi.

På grund av det nära samarbetet med Jabhat al-Nusra försökte Ryssland i april 2016 att få även Ahrar al-Sham upptagen på FN:s säkerhetsråds sanktionslista för Islamiska staten och al-Qaida, något som misslyckades efter motstånd från USA, Storbritannien och Frankrike som såg gruppen som en del av de upprepade försöken att få till stånd en varaktig vapenvila.[10] Utländskt stöd till gruppen ges främst av Saudiarabien, Qatar och Turkiet i form av både statligt engagemang och privata donationer.

Ideologi och politiska mål[redigera | redigera wikitext]

Ahrar al-Sham driver politiskt en ultrakonservativ, islamistisk linje med det uttalade målet att etablera en religiös stat i Syrien baserad på vad man uppfattar vara korrekta islamiska principer.[11] Teologiskt följer gruppen en djupt konservativ strömning inom sunniislam och har enligt Amnesty International tillsammans med likasinnade rebellgrupper infört ett eget rättsskipningssystem i områden under sin kontroll baserad på en strikt tolkning av sharia, medeltida islamisk lag.[12] Däremot har man inte öppet gett stöd för idén om heligt krig (jihad) på internationell nivå eller genomfört väpnade aktioner utomlands.[11] Enligt den främste medgrundaren av Ahrar al-Sham, Hassan Abboud, borde det existerande styrelseskicket i Syrien inte omvandlas till en demokrati utan istället ersättas med ett politiskt system givet av Gud med gudomliga lagar istället för lagar stiftade av människor.[4][13]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ahrar al-Sham, 15 december 2016.
  1. ^ O'Bagy, Elizabeth (2012). Middle East Security Report: Jihad in Syria. "6". Washington, DC. sid. 27. http://www.understandingwar.org/sites/default/files/Jihad-In-Syria-17SEPT.pdf. Läst 15 december 2016 
  2. ^ TIME Exclusive: Meet the Islamist Militants Fighting Alongside Syria’s Rebels”. Time. 26 juli 2012. http://world.time.com/2012/07/26/time-exclusive-meet-the-islamist-militants-fighting-alongside-syrias-rebels/. Läst 19 januari 2014. 
  3. ^ Lund, Aron (mars 2013). ”Syria’s salafi insurgents: The rise of the Syrian Islamic Front”. Utrikespolitiska institutet. Arkiverad från originalet den 31 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140331204534/http://www.ui.se/eng/upl/files/86861.pdf. Läst 28 november 2016. 
  4. ^ [a b] Talk to Al Jazeera - Hassan Abboud: 'We will fight for our rights'. https://www.youtube.com/watch?v=1DKwu_gbSCE 
  5. ^ [a b] http://web.stanford.edu/group/mappingmilitants/cgi-bin/groups/view/523
  6. ^ ”Six Islamist factions unite in largest Syria rebel merger”. Reuters. 22 november 2013. http://www.reuters.com/article/2013/11/22/us-syria-crisis-islamists-merger-idUSBRE9AL0I420131122. Läst 22 november 2013. 
  7. ^ Atassi, Basma (9 juni 2013). ”Qaeda chief annuls Syrian-Iraqi jihad merger”. Al Jazeera. http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2013/06/2013699425657882.html. Läst 10 juni 2013. 
  8. ^ ”Syria rebels name slain leader's replacement”. Al Jazeera English. 10 september 2014. http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2014/09/syria-rebel-leader-killed-suicide-blast-201499181811320610.html. Läst 10 december 2016. 
  9. ^ Ryan Rifai (6 juni 2015). ”Syrian group claims control of Idlib province”. Al Jazeera. http://www.aljazeera.com/news/2015/06/syrian-group-claims-control-idlib-province-150606175054806.html. Läst 25 juni 2015. 
  10. ^ http://www.reuters.com/article/us-mideast-crisis-syria-sanctions-idUSKCN0XO2BF
  11. ^ [a b] Hubbard, Ben (9 september 2014). ”Blast Decimates Leadership of Syrian Rebel Group”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2014/09/10/world/middleeast/blast-decimates-leadership-of-syrian-rebel-group.html. Läst 7 december 2016. 
  12. ^ ”Syria: "Torture was my punishment": Abductions, torture and summary killings under armed group rule in Aleppo and Idleb, Syria”. Amnesty International. 5 juli 2016. https://www.amnesty.org/en/documents/mde24/4227/2016/en/. Läst 15 december 2016. 
  13. ^ Dockery, Wesley (12 september 2016). ”What is the Ahrar Al-Sham organization in Syria?”. Deutsche Welle. http://www.dw.com/en/what-is-the-ahrar-al-sham-organization-in-syria/a-19545783. Läst 10 december 2016.