Akhnaten (opera)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Farao Achnaton.

Akhnaten (svenska: Achnaton; tyska: Echnaton) är en opera i tre akter från 1983 av Philip Glass. Texten är på engelska, fornegyptiska och akkadiska. Operan är baserad på farao Akhenatons liv. Akhnaten är den sista av tre så kallade porträttoperor som Glass skrev på 1970- och 1980-talen. De två övriga är Einstein on the Beach (1976) och Satyagraha (1980).


Historia[redigera | redigera wikitext]

I januari 1982 fick Glass en beställning från Staatsoper Stuttgart på operan Akhnaten och började komponera på sommaren. Operan var klar i juli 1983. Glass gjorde en komplett inspelning på synthesizer och skickade banden till Stuttgart åtta månader före premiären. Operan uruppfördes på Staatsoper Stuttgart den 24 mars 1984.[1] Operan sattes upp i Sverige 1989 av Ystadoperan.[2]

Texten[redigera | redigera wikitext]

All text är från Akhnatens egen tid, Amarna-perioden, och sjungs på de tre språk: Egyptiska, Akkadiska och Bibelhebreiska. Mellanegyptiska, skriven med hieroglyfer, var språket som Akhnaten och hans hov talade. Akkadiska var språket som Akhnaten och hans skrivare använde för diplomatiska korrespondenser. Bibelhebreiska var fortfarande under utveckling på den tiden, då Akhnaten regerade mer än ett sekel innan Uttåget ur Egypten. Orden är inte exakta translitterationer av texterna på de tre språken, eftersom dessa är så olika. Till exempel saknar egyptiskan vokaler och språken innehåller ljud som är omöjliga att sjunga. För att texten skulle bli sångbar fick sångarna i samarbete med kompositören arbeta fram en sångstil som på samma gång var trogen textens rytm och varsam mot dess ålder.

Berättaren[redigera | redigera wikitext]

Berättaren, i operan framställd som Skrivaren, presenterar all talad text på publikens eget språk. Allt detta material, hämtat direkt från de antika skrifterna, monumenten, breven och inskriptionerna, följer handlingen och förser publiken med en text som både är förståelig och beskrivande.

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Akhnaten (countertenor)
  • Nefertiti, hans gemål (alt)
  • Drottning Tiye, hans mor (sopran)
  • Horemheb, general och blivande farao (baryton)
  • Ay, Nefertitis far och faraos rådgivare (basstämma)
  • Amons överstepräst (tenor)
  • Akhnatens och Nefertitis sex döttrar:
    • Bekhetaten (sopran)
    • Meretaten (sopran)
    • Maketaten (sopran)
    • Ankhesenpaaten (alt)
    • Neferneferuaten (alt)
    • Sotopenre (alt)
  • Skrivaren (berättare)

Handling[redigera | redigera wikitext]

Thebe och Achetaton, 1365-48 f.Kr. och i nutid.

Akt I: Thebe, Akhnatens första år som regent

Sorgetåget för den avlidne farao Amenhotep III är på väg till Ra ("Funeral of Amenhotep III"). Sonen Amenhotep (Amons ande) IV ärver tronen och kröns till ny farao ("The Coronation of Akhnaten"). Men när han talar till folket har han blivit Akhnaten (Atons ande), vilket innebär att han har avsagt sig tron på guden Amon och Egyptens alla andra gudar till förmån för det nytänkande konceptet med en enda gud: Aton. Till skillnad från de gamla gudarna som dyrkades genom avbilder var Aton den förste abstrakte tillbedda guden. Akhnaten uppmanar folket att tillsammans med honom förena sig i bön. Akten slutar med att Akhnaten beskådar faderns begravningståg som tågar in i Dödsriket ("The Window of Appearances").

Akt II: Thebe och Achetaton, 5:e till 15:e året av Akhnatens regeringstid

Akhnaten störtar det allsmäktiga prästerskapet, som tjänar många gudar, och upprättar den ende guden Atons rike. Till dennes ära låter han bygga ett tempel och en stad: Achet-Aton ("The Temple"). Han överger månggiftet för kärleken till sin vackra hustru Nefertiti ("Akhnaten and Nefertiti"). Akhnaten lovprisar den nye gudens tempel ("The City").

Akt III: Achetaton, 17:e året av Akhnatens regeringstid och nutid

Akhnaten ger sig hän åt Aton och kärleken till gemålen Nefertiti och modern Tye, avsäger sig allt jordiskt. Isolerad från folket och opåverkbar mot sina rådgivare tillbringar Akhnaten sitt liv med sin familj ("The Family"). Översteprästerna uppmanar folket att störta faraon som ignorerar sitt folks lidande och då han dessutom saknar manlig arvinge, måste vara fördömd av gudarna för hans olydnad. Folket gör uppror, faraofamiljen förs bort och Achetatons tempel förstörs. Den gamla ordningen återupprättas. Bland ruinerna lyssnar likgiltiga turister till en likgiltig reseledare som berättar som Akhnaten ("The Ruins"). Under tiden inträder den döde Akhnatens sorgetåg i faderns.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Philipglass.com
  2. ^ Ystad.se

Källor[redigera | redigera wikitext]