Hoppa till innehållet

Akkuyu kärnkraftverk

Från Wikipedia
Akkuyu kärnkraftverk
Model of the Akkuyu Nuclear Power Plant.jpg
En modell av Akkuyu kärnkraftverk från 2012.
PlatsAkkuyu i Mersinprovinsen
LandTurkiet Turkiet
ÄgareAkkuyu NGS Elektrik Uretim Corp.
DriftRosatom
Reaktorer
ReaktortypPWR
VVER-1200/509
Reaktorer under konstruktionA1: 2018-04-03
A2: 2020-04-08
A3: 2021-03-10
A4: 2022-07-21
Kapacitet
Årsproduktion förca 35 TWh/år
Byggnation
KonstruktörRosatom
Konstruktionskostnad25 miljarder USD

Akkuyu kärnkraftverk (turkiska: Akkuyu Nükleer Güç Santrali ) är ett ännu (2025) ej färdigställt kärnkraftverk i Turkiet som började uppföras 2018. Verket ligger i Akkuyu i Büyükeceli (Mersinprovinsen).[1] Kraftverket består av fyra reaktorer med en elektrisk effekt på 4*1114 = 4456 MWe och förväntas generera omkring 35 TWh/år, vilket motsvarar cirka 10 procent av Turkiets elproduktion på 326 TWh/år (2022). Inledningsvis angavs planerad driftstart för reaktor 1 till 2023, men reaktor 1 har ännu (oktober 2025) ej startat kommersiell drift och reaktorerna 2-4 ligger senare i byggprocessen.

I maj 2010 undertecknade ledarna för Ryssland och Turkiet en mellanstatlig överenskommelse för Rosatom att bygga, äga och driva (BOO – Build – Own – Operate) kärnkraftverket Akkuyu. Det inkluderade fyra VVER-reaktorer av typen AES-2006, med en effekt på omkring 1200 MWe per reaktor. Kostnaden för att uppföra anläggningen angavs till 20 miljarder USD. Finansieringen av projektet sker i ett samarbete mellan Rosatom, Atomstroyexport och Inter RAO UES, som inledningsvis äger 100 procent av projektet och som enligt plan ska behålla minst 51 procent av ägarandelarna.[2] Verket anges vara världens första kärnkraftverk som drivs enligt principen BOO (Build, Own, Operate).[3]

Överenskommelsen från 2010 följdes av olika förhandlingar och utspel. Bland annat befarades att Turkiets nedskjutning 2015 av ett ryskt SU-24-plan(en) skulle äventyra projektets framtid, men detta förnekades senare av Rysslands president Vladimir Putin.[4]

Den turkiska kärnkraftsmyndigheten TAEK godkände i februari 2017 den principiella anläggningsutformningen. Den internationella organisationen IAEA genomförde 2018 en så kallad site and external event design (SEED), och den 3 april 2018 skedde den officiella starten för projektet.[2] Bygget för reaktor 1 har sedan dess fortskridit med bland annat leverans av ånggeneratorer under 2020,[5] turbin och generator 2022[6] och 2024 avslutande moment av uppförandet av inneslutningen för reaktor 1.[7]

Uppförandet av övriga block fortskrider på liknande sätt men med en viss förskjutning i tiden. Exempelvis skedde byggstart för reaktor 4 i juli 2022.[8]

Reaktor och säkerhetssystem

[redigera | redigera wikitext]

Reaktorerna vid Akkuyu är av typen VVER-1200/509. Den har en termisk effekt på 3200 MW samt en elektrisk effekt på 1200 MW (brutto) och 1114 MW (netto).[9] Hela anläggningskonceptet benämns AES-2006 och anges ha flera säkerhetshöjande system och detaljer:[10]

  • dubbelväggig inneslutning som ska tåla påflygning av flygplan och jordbävning
  • vätgasrekombinatorer som ska minska risken för vätgasexplosioner, vid ett haveri med stora härdskador
  • härdfångare (core catcher) som vid en härdsmälta med tankgenomsmältning ska säkerställa att härdrester förblir kylbara och inte skadar inneslutningen, vilket skulle ge utsläpp till omgivningen
  • viktiga säkerhetssystem har hög redundans med 4 stråk och diversifiering
  • viktiga säkerhetsfunktioner ska fungera i 72 timmar utan tillgång till yttre elnät och vattenkällor

Reaktorer med liknande utförande har uppförts eller varit planerade på följande platser:[9]

  • "Finland 6", Hanhikivi kärnkraftverk, ett projekt som senare annullerats bland annat på grund av Rysslands invasion av Ukraina 2022
  • El Dabaa i Egypten, byggstart 2022 (block 1 och 2), 2023 (block 3)
  • Rooppur i Bangladesh, byggstart 2017 (block 1), 2018 (block 2)
  • Tianwan i Kina, block 1 (byggstart 1999 / kommersiell drift 2007), block 2 (2000/2007), block 3 (2012/2018), block 4 (2013/2018), block 7 (2021/?), block 8 (2022/?) (block 5 och 6 är av annan konstruktion)
  • Xudabu i Kina, block 3 (2021/?), block 4 (2022/?)
  • Belarusian i Belarus, block 1 (2013/2021), block 2 (2014/2023)
  1. ^ ”AKKUYU NÜKLEER A.Ş. / Akkuyu Nuclear Power Plant” (på engelska). akkuyu.com. Arkiverad från originalet den 22 september 2025. http://web.archive.org/web/20250922153025/https://akkuyu.com/en. Läst 30 september 2025. 
  2. ^ [a b] ”Nuclear Power in Turkey - World Nuclear Association”. world-nuclear.org. https://world-nuclear.org/information-library/country-profiles/countries-t-z/turkey. Läst 4 oktober 2025. 
  3. ^ Ioannis N. Grigoriadis, Eliza Gheorghe (20 maj 2022). ”The Akkuyu NPP and Russian-Turkish Nuclear Cooperation: Asymmetries and risks” (på amerikansk engelska). ΕΛΙΑΜΕΠ. Arkiverad från originalet den 21 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220521113258/https://www.eliamep.gr/en/publication/%CE%BF-%CF%80%CF%85%CF%81%CE%B7%CE%BD%CE%B9%CE%BA%CF%8C%CF%82-%CF%83%CF%84%CE%B1%CE%B8%CE%BC%CF%8C%CF%82-akkuyu-%CF%80%CE%B1%CF%81%CE%AC%CE%B4%CE%B5%CE%B9%CE%B3%CE%BC%CE%B1-%CF%81%CF%89%CF%83%CE%BF/. Läst 30 september 2025. 
  4. ^ ”Russia not to halt Akkuyu nuclear power plant in Turkey, Putin says”. DailySabah. Arkiverad från originalet den 22 december 2015. https://web.archive.org/web/20151222180820/http://www.dailysabah.com/energy/2015/12/17/russia-not-to-halt-akkuyu-nuclear-power-plant-in-turkey-putin-says. Läst 4 oktober 2025. 
  5. ^ ”Russia completes steam generators for Akkuyu and Bangladesh units” (på engelska). World Nuclear News. 2 oktober 2020. https://world-nuclear-news.org/articles/russian-completes-steam-generators-for-akkuyu-and. Läst 4 oktober 2025. 
  6. ^ ”Turbine equipment for Akkuyu 1 delivered” (på engelska). World Nuclear News. 17 mars 2022. https://world-nuclear-news.org/articles/turbine-equipment-for-akkuyu-1-delivered. Läst 4 oktober 2025. 
  7. ^ ”Akkuyu 1 outer containment dome takes shape” (på engelska). World Nuclear News. 22 augusti 2024. https://world-nuclear-news.org/articles/akkuyu-1-outer-containment-dome-takes-shape. Läst 4 oktober 2025. 
  8. ^ ”Construction begins of fourth Turkish reactor” (på engelska). World Nuclear News. 21 juli 2022. https://world-nuclear-news.org/articles/construction-begins-of-fourth-turkish-reactor. Läst 4 oktober 2025. 
  9. ^ [a b] ”PRIS - Reactor Details”. pris.iaea.org. https://pris.iaea.org/PRIS/CountryStatistics/ReactorDetails.aspx?current=553. Läst 4 oktober 2025. 
  10. ^ Denis Kolchinsky (19 november 2013). ”AES-2006 - new design with VVER reactor and INPRO methodology”. Rosatom / Atomenergoproject / INPRO (IAEA). https://nucleus.iaea.org/sites/INPRO/df7/Session%202/Vendor%202/01Rosatom_1.pdf. Läst 4 oktober 2025.