Alaska Native Claims Settlement Act
Alaska Native Claims Settlement Act (ANCSA) godkändes av USA:s kongress och undertecknades av president Richard Nixon den 18 december 1971. Lagen innebar att 16 miljoner hektar (44 miljoner engelska tunnland) överlämnades och nära en miljard dollar utbetalades till Alaskas ursprungsbefolkning. I praktiken var det tolv regionala bolag och 200 bysamfälligheter som skulle förvalta marken och pengarna i ett slags aktiebolagsform.[1]
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Historik
[redigera | redigera wikitext]1958 blev Alaska en amerikansk delstat och 104 miljoner engelska tunnland skulle göras till federal mark. Alaskas ursprungsbefolkning befarade att dess nyttjande av marken skulle begränsas till följd av det. 1966 stoppade inrikesdepartementet federaliseringen av marken i avvaktan på att ursprungsbefolkningen skulle framlägga anspråk på land. Organisationen Alaska Federation of Natives företrädde ursprungsbefolkningen i frågan, och flera lagförslag för att stärka urinvånarnas rättigheter till marken inlämnades till kongressen.
En första lag passerade genom kongressen 1970, men den ansågs verkningslös. 1967 hittades olja i Prudhoe Bay i North Slope Borough, och utvinningen kunde försvåras genom att ursprungsbefolkningen gjorde anspråk på land i området.[2]
Genomförande
[redigera | redigera wikitext]Med ANCSA indelades Alaska i tolv regioner. Tolv regionala privata bolag och drygt 200 privata bysamfälligheter bildades för att förvalta marken i ett slags aktiebolagsform. 1975 bildades ett trettonde regionalt bolag, men detta förvaltade ingen mark och upplöstes 2013. Staten övertog oljefyndigheterna i North Slope och Trans-Alaska Pipeline byggdes tvärs över delstaten. Dessutom fanns inom varje region landområden som staten redan hade gjort anspråk på.
Som kompensation för markförlusten detta innebar för ursprungsbefolkningen, utbetalades ett skadestånd på 962,5 miljoner dollar. Pengarna förvaltades av bolagen. Fortfarande på 2000-talet pågår förhandlingar om marker mellan staten och regionerna.
Antalet delägare i bolagen och samfälligheterna uppgick 1973 till 73 000 personer. Enligt 1971 års regelverk måste delägare vara födda före 18 december 1971 och ha blodsband till indianer, eskimåer eller aleuter. Reglerna uppluckrades 1992, vilket har lett till ett ökat antal delägare.[3]
Konsekvenser
[redigera | redigera wikitext]ANCSA bröt mot hur amerikansk politik gentemot ursprungsbefolkningar tidigare sett ut och fungerade i övriga delstater. I stället för att lägga makten i händerna på federala reservat och stammar, överlät ANCSA pengar och markrättigheter till ett slags privata aktiebolag, i vilka urinvånarna blev delägare.[4] ANCSA möjliggjorde utvinning av olja och gas i norra Alaska, vilket ledde till investeringar i infrastruktur och bostäder, nya arbetstillfällen, bättre utbildning och ökat inflytande för ursprungsbefolkningen.[5]
Emellertid gick de regionala bolagen med ekonomisk förlust. Kritiker har menat att ANCSA genom att negligera stammar som politiska organ undergrävde ursprungsbefolkningens självbestämmande, något som lett till assimilation.[6]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Berardi, Gigi (2005). ”The Alaska Native Claims Settlement Act (ANCSA) – Whose Settlement Was It? An Overview of Salient Issues”. Journal of Land, Resources & Environmental Law (Western Washington University) 25 (2): sid. 131. https://cedar.wwu.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1000&context=envs_facpubs.
- ^ Berardi, sid. 132–133.
- ^ ”About the Alaska Native Claims Settlement Act”. ANCSA Regional Association. https://ancsaregional.com/about-ancsa/. Läst 5 januari 2026.
- ^ Berardi, sid. 131.
- ^ Berardi, sid. 135.
- ^ Berardi, sid. 136–137.