Albansk litteratur

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Albaniens litteraturhistoria)
Hoppa till: navigering, sök
Den äldsta boken på albanska skriven av Gjon Buzuku

Albansk litteratur är skriven på två dialekter: gegiska (nordalbanska) och toskiska (sydalbanska).

Skriven litteratur på albanska är ej så gammal. De tidigaste skrifter dateras till omkring 1400-talet. De första utgivna böckerna på albanska var skrivna av romersk-katolska prästmän. Detta skrivande var inte stadigvarande under 1700-talet, men växte fram under 1800-talet.

Den äldsta kända albanska skriften författades av Teodor Shkodrani och publicerades 1210. Den upptäcktes i slutet av 1990-talet i arkiven hos Vatikanstaten.

Under det osmanska riket kväste osmanerna albanernas litteraturliv och all litteratur skriven på albanska förbjöds. De albanska författarna bosatta i Italien drog emedan nytta av den kulturella friheten som rådde i landet, då ingen restriktion för bokutgivning på albanska gällde på italiensk mark. Under 1800-talets andra hälft uppstod den albanska nationella rörelsen i ursprungslandet och i förskingringen som återupplivade den albanska litteraturen. Bland författarna, många förevigade på gatunamn, märks Naim Frashëri, Gjergj Fishta och Migjeni.

Albaniens skrivna litteratur av nationalistisk karaktär utvecklades först av italoalbaner i Kalabrien i mitten av 1800-talet och av albanska intellektuella i Konstantinopel under 1800-talets andra hälft. Naim Frashëri (1846–1900), Albaniens nationalskald, hörde till gruppen i Konstantinopel. Hans mest ansedda verk är Bagëti e Bujqësi (Boskap och jordbruk), Histori e Skenderbeut (Historien om Skanderbeg), och en samling korta dikter, Lulet e Verës (Vårens blommor). Gjergj Fishta (1871–1940), en franciskanmunk som var aktiv inom den albanska nationalistiska rörelsen, skrev ett lyriskt episkt diktverk, Lahuta e Malcís (Höglandets fiddla), som anses vara ett mästerverk i albansk litteratur. Han var den förste alban att nomineras till Nobelpriset i litteratur.

En samling albanska ord sammanställdes av tysken Gottfried Wilhelm von Leibniz. Författaren till den tidigaste kända ordboken på albanska språket, den latinsk-albanska ordboken (Dictionarium latino-epiroticum, publicerad 1635 i Rom), var den katolske biskopen Frang Bardhi (på italienska känd under namnet Franciscus Blanchus). En grammatika baserad på denna ordbok utgavs 1716 av Francesco Maria da Lecce och återpublicerades 1822 av Johann Severin Vater i hans verk Vergleichungstafeln der europaïschen Stamm-Sprachen und Süd-, West- Asiatischer.

Ortografi-kongressen i Tirana fastslog 1972 principerna för en unifierad – enad skriftspråk.

Se även[redigera | redigera wikitext]