Albansk litteratur

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den äldsta boken på albanska skriven av Gjon Buzuku

Albansk litteratur är skriven på två dialekter: gegiska (nordalbanska) och toskiska (sydalbanska).

Skriven litteratur på albanska är ej så gammal. De tidigaste skrifter dateras till omkring 1400-talet. De första utgivna böckerna på albanska var skrivna av romersk-katolska prästmän. Detta skrivande var inte stadigvarande under 1700-talet, men växte fram under 1800-talet.

Den äldsta kända albanska skriften författades av Teodor Shkodrani och publicerades 1210. Den upptäcktes i slutet av 1990-talet i arkiven hos Vatikanstaten.[1]

Under det osmanska riket kväste osmanerna albanernas litteraturliv och all litteratur skriven på albanska förbjöds. De albanska författarna bosatta i Italien drog emedan nytta av den kulturella friheten som rådde i landet, då ingen restriktion för bokutgivning på albanska gällde på italiensk mark. Under 1800-talets andra hälft uppstod den albanska nationella rörelsen i ursprungslandet och i förskingringen som återupplivade den albanska litteraturen. Bland författarna, många förevigade på gatunamn, märks Naim Frashëri, Gjergj Fishta och Migjeni.

Albaniens skrivna litteratur av nationalistisk karaktär utvecklades först av italoalbaner i Kalabrien i mitten av 1800-talet och av albanska intellektuella i Konstantinopel under 1800-talets andra hälft. Naim Frashëri (1846–1900), Albaniens nationalskald, hörde till gruppen i Konstantinopel. Hans mest ansedda verk är Bagëti e Bujqësi (Boskap och jordbruk), Histori e Skenderbeut (Historien om Skanderbeg), och en samling korta dikter, Lulet e Verës (Vårens blommor).[2] Gjergj Fishta (1871–1940), en franciskanmunk som var aktiv inom den albanska nationalistiska rörelsen, skrev ett lyriskt episkt diktverk, Lahuta e Malcís (Höglandets fiddla), som anses vara ett mästerverk i albansk litteratur.[2] Han var den förste alban att nomineras till Nobelpriset i litteratur.

Den första kända albanska sonetten skrevs 1777 av arberesjen Nikollë Keta.[3]

Ali Podrimjas dikter hör till de mest översatta i den albanska poesin.[4] Han avled i Frankrike sommaren 2012.

Ismail Kadare anses vara Albaniens främste och internationellt mest kände levande författare.[5] Hans mest kända verk är Gjenerali i ushtrisë së vdekur ("Den döda arméns general").

En samling albanska ord sammanställdes av tysken Gottfried Wilhelm von Leibniz. Författaren till den tidigaste kända ordboken på albanska språket, den latinsk-albanska ordboken (Dictionarium latino-epiroticum, publicerad 1635 i Rom), var den katolske biskopen Frang Bardhi (på italienska känd under namnet Franciscus Blanchus).[6] En grammatika baserad på denna ordbok utgavs 1716 av Francesco Maria da Lecce[6] och återpublicerades 1822 av Johann Severin Vater i hans verk Vergleichungstafeln der europaïschen Stamm-Sprachen und Süd-, West- Asiatischer.

Under kommunistregimen var censuren sträng, få ämnen var fria att diskutera, och som en följd härav kvävdes landets litterära liv. Sedan enpartisystemet kollapsat befriades litteraturen åter från det mesta av censuren och en rik ström av böcker publiceras och distribueras nu i landet.

Ortografi-kongressen i Tirana fastslog 1972 principerna för en unifierad – enad skriftspråk.[7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Albanian literature – Britannica Online
  2. ^ [a b] Charles Jelavich, Barbara Jelavich. The Establishment of the Balkan National States, 1804-1920. sid. 282
  3. ^ Marcel Cornis-Pope, John Neubauer. History of the Literary Cultures of East-Central Europe. sid. 284
  4. ^ Bavjola Shatro. Between(s) and Beyond(s) in Contemporary Albanian Literature. sid. xiii
  5. ^ Elez Biberaj. Albania in Transition: The Rocky Road to Democracy. sid. 30
  6. ^ [a b] John Considine. Small Dictionaries and Curiosity. sid. 243
  7. ^ Ammon Ulrich, Dittmar Norbert, Mattheier Klaus. Sociolinguistics: An International Handbook of the Science of Language and Society. sid. 1878