Albansk litteratur

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Albansk litteratur är skriven på två dialekter: gegiska (nordalbanska) och toskiska (sydalbanska).

Före 1900-talet använde albanska författare sig av flera olika alfabet för att skriva på albanska (kyrilliska, latinska, grekiska, arabiska och så vidare).[1]

Den äldsta kända albanska skriften författades av Teodor Shkodrani och publicerades 1210. Den upptäcktes i slutet av 1990-talet i arkiven hos Vatikanstaten.[2] Den är numera försvunnen och kan ha varit en förfalskning.[källa behövs]

Den första kända albanska boken i säkert förvar är Meshari från 1500-talet, skriven av Gjon Buzuku.[3]

Under det osmanska riket kväste osmanerna albanernas litteraturliv och all litteratur skriven på albanska förbjöds. De albanska författarna bosatta i Italien drog emedan nytta av den kulturella friheten som rådde i landet, då ingen restriktion för bokutgivning på albanska gällde på italiensk mark. Under 1800-talets andra hälft uppstod den albanska nationella rörelsen i ursprungslandet och i förskingringen som återupplivade den albanska litteraturen. Bland författarna, många förevigade på gatunamn, märks Naim Frashëri, Gjergj Fishta och Migjeni.

Albaniens skrivna litteratur av nationalistisk karaktär utvecklades först av italoalbaner i Kalabrien i mitten av 1800-talet och av albanska intellektuella i Konstantinopel under 1800-talets andra hälft. Naim Frashëri (1846–1900), Albaniens nationalskald, hörde till gruppen i Konstantinopel. Hans mest ansedda verk är Bagëti e Bujqësi (Boskap och jordbruk), Histori e Skenderbeut (Historien om Skanderbeg), och en samling korta dikter, Lulet e Verës (Vårens blommor).[4] Gjergj Fishta (1871–1940), en franciskanmunk som var aktiv inom den albanska nationalistiska rörelsen, skrev ett lyriskt episkt diktverk, Lahuta e Malcís (Höglandets fiddla), som anses vara ett mästerverk i albansk litteratur.[4] Han var den förste alban att nomineras till Nobelpriset i litteratur.[5]

Den mest kände bland de arberesjiska författarna är Jeronim De Rada.[6]

Den första kända albanska sonetten skrevs 1777 av arberesjen Nikollë Keta.[6]

Migjeni, kallad "en meteor av albanskt litteraturliv", sågs av kommunistregimen i Albanien som en föregångare till socialistisk realism.[7]

Mångsysslaren Fan Noli översatte William Shakespeares verk, och andra verk av betydande författare, till albanska.[8]

Musine Kokalari var den första kvinnliga författaren i albansk litteratur.[9]

Ali Podrimjas dikter hör till de mest översatta i den albanska poesin.[10] Han avled i Frankrike sommaren 2012.[11]

Ismail Kadare anses vara Albaniens främste och internationellt mest kände nu levande författare.[12] Hans mest kända verk är Gjenerali i ushtrisë së vdekur ("Den döda arméns general"), som finns med i Århundradets 100 böcker enligt Le Monde.[källa behövs] Flera av hans böcker finns översatta till svenska, bland annat Den hårda vintern (1980) och Vem förde hem Doruntine? (1988). Han blev 2005 första pristagare av Man Booker International Prize.[13]

En samling albanska ord sammanställdes av tysken Gottfried Wilhelm von Leibniz. Författaren till den tidigaste kända ordboken på albanska språket, den latinsk-albanska ordboken (Dictionarium latino-epiroticum, publicerad 1635 i Rom), var den katolske biskopen Frang Bardhi (på italienska känd under namnet Franciscus Blanchus).[14] En grammatika baserad på denna ordbok utgavs 1716 av Francesco Maria da Lecce[14] och återpublicerades 1822 av Johann Severin Vater i hans verk Vergleichungstafeln der europaïschen Stamm-Sprachen und Süd-, West- Asiatischer.

Kulturen i Albanien undertrycktes av den kommunistiska regeringen, som även förföljde albanska författare och intellektuella. Ur detta uppstod ett litterärt och kulturellt vakuum i syfte att skapa en ny nationell identitet baserad på den kommunistiska ideologin.[15]

Ortografi-kongressen i Tirana fastslog 1972 principerna för ett unifierat – enat skriftspråk[16], varefter den upptogs även av Kosovos akademi.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Keith Brown (2006). Albania: Language Situation i: Encyclopedia of Language and Linguistics.
  2. ^ Albanian literature – Britannica Online.
  3. ^ Jared Klein, Brian Joseph, Matthias Fritz (2017). Handbook of Comparative and Historical Indo-European Linguistics.
  4. ^ [a b] Charles Jelavich, Barbara Jelavich (2012). The Establishment of the Balkan National States, 1804-1920. sid. 282.
  5. ^ The highland lute - Central European University Press, OpenEdition.
  6. ^ [a b] Marcel Cornis-Pope, John Neubauer (2010). History of the Literary Cultures of East-Central Europe: Junctures and Disjunctures in the 19th and 20th Centuries.
  7. ^ Wojciech Roszkowski, Jan Kofman (2016). Biographical Dictionary of Central and Eastern Europe in the Twentieth Century. sid. 2022.
  8. ^ Richard C. Frucht (2005). Eastern Europe: An Introduction to the People, Lands, and Culture. sid. 718.
  9. ^ MaryLee Knowlton, Debbie Nevins (2020). Albania (Cultures of the World). sid. 99.
  10. ^ Bavjola Shatro (2016). Between(s) and Beyond(s) in Contemporary Albanian Literature. sid. xiii.
  11. ^ ”Poet found dead in France”, Channel24, 2012-07-22.
  12. ^ Elez Biberaj (2019). Albania in Transition: The Rocky Road to Democracy. sid. 30.
  13. ^ ”Albanian beats literary titans to first international Booker prize”, The Guardian, 2005-06-03.
  14. ^ [a b] John Considine (2017). Small Dictionaries and Curiosity. sid. 243.
  15. ^ Robert Elsie (2001). A Dictionary of Albanian Religion, Mythology and Folk Culture.
  16. ^ Ammon Ulrich, Dittmar Norbert, Mattheier Klaus (2005). Sociolinguistics: An International Handbook of the Science of Language and Society. sid. 1878.