Albert Julius Olsson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Albert Julius Olsson.

Albert Julius Olsson, född 1 februari 1864 i London, död 1942 i Dalkey[1][2] i County Dublin, var en svensk-brittisk målare.

Olsson hade svensk far och engelsk mor och var engelsk medborgare. Han var farbror till konstnären Donald William-Olsson. Åren 1875–1878 var han inskriven vid Karlstads högre allmänna läroverk; därefter studerade han en tid vid Örebro tekniska skola.[3] Som målare var han självlärd.[1]

Han var i två decennier bosatt i St Ives i Cornwall där han bodde i ett egenritat hus, St Eia – senare omvandlat till hotell – och drev, först tillsammans med Louis Grier och senare med Algernon Talmage, en målarskola.[1] Bland hans elever fanns Emily Carr, Reginald Guy Kortright och John Anthony Park.[1]Parissalongen 1903 tilldelades han en guldmedalj.[4]

Han är representerad i engelska och amerikanska samlingar. Bland hans arbeten märks förutom flera marinmålningar verken Vikingar och sirener (1900) och Månbelyst strand (1911, Tate Gallery).[5]

Han var bror till affärsmannen William Olsson.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”Julius OLSSON”. Cornwall Artists' Index. http://cornwallartists.org/cornwall-artists/julius-olsson. Läst 25 november 2014. 
  2. ^ Olsson, Albert Julius i Svenska konstnärer. Biografisk handbok. (1980)
  3. ^ [a b] Nygren, Carl Emanuel (1912). Biografiska anteckningar öfver lärjungar intagna vid Karlstads högre allm. läroverk. Åren 1875-85. Göteborg. sid. 93. Libris länk 
  4. ^ Olsson, Albert Julius i Vem är det 1925
  5. ^ Olsson, Albert Julius i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1914)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]