Albrekt II av Brandenburg-Ansbach

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Albrekt II av Brandenburg-Ansbach
Albrecht von Brandenburg-Ansbach (aka).jpg
Född1620[1]
AnsbachTyskland
Död1667[1] (47 år)
AnsbachTyskland
BegravdSt. Johannis, Ansbach
SysselsättningMarkgreve
Make/makaHenriette Louise of Württemberg-Montbéliard
(g. 1642–1650)[2]
Sofia Margareta av Oettingen-Oettingen
(g. 1651–1664)[2]
Christine of Baden-Durlach
(g. 1665–1667)
BarnJohan Fredrik av Brandenburg-Ansbach (f. 1654)
Dorothea Charlotte av Brandenburg-Ansbach (f. 1661)
Eleonore Juliane av Brandenburg-Ansbach (f. 1663)
FöräldrarJoakim Ernst av Brandenburg-Ansbach
Sofia av Solms-Laubach
SläktingarFredrik III av Brandenburg-Ansbach (syskon)
Heraldiskt vapen
Wappen Hohenzollern.svg
Redigera Wikidata

Albrekt II av Brandenburg-Ansbach, född 18 september 1620 (g.s.) i Ansbach, död 22 oktober 1667 (g.s.) i Ansbach, var från 1634 till sin död regerande markgreve av Brandenburg-Ansbach.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Albrekt var den andre sonen till markgreve Joakim Ernst av Brandenburg-Ansbach (1583–1625) i äktenskapet med Sofia av Solms-Laubach (1594–1651), dotter till greve Johan Georg I av Solms-Laubach (1547–1600) och Margareta av Schönburg-Glauchau (1554–1606).

Efter Joakim Ernsts död 1625 ärvde den äldste sonen Fredrik III furstendömet, där hans mor och morbror regerade som förmyndare fram till hans myndighet 1634. Redan samma år stupade Fredrik i trettioåriga kriget i slaget vid Nördlingen, där han slogs på den svenska sidan. Eftersom Fredrik var ogift och inte efterlämnade några barn, kom Albrekt att som andre son ärva furstendömet. Då han var minderårig trädde åter modern och morbrodern in som förmyndare. Först 1639 blev Albrekt myndig och övertog regeringen.

Början av hans regering kännetecknades av de sista åren av trettioåriga kriget. Genom framgångsrik diplomati förde han furstendömet genom krigets slutskede och stöttade återuppbyggnaden genom förvaltningsreformer, stöttning av skråväsendet och kulturlivet och en generös kreditpolitik. Han lät österrikiska religiösa flyktingar slå sig ned i furstendömet och utökade sitt furstendöme genom att 1647 respektive 1662 förvärva amten Treuchtlingen och Berolzheim. Hans viktigaste rådgivare var juristen Johannes Limnäus, hans tidigare informator. Han deltog aktivt i Tysk-romerska rikets politik och sände 1663–1664 trupper till kriget mot Osmanska riket.

Albrekt framstår som en typisk barockfurste och representant för absolutismen. Han avled 1667 och begravdes i S:t Johanneskyrkan i Ansbach.

Äktenskap och familj[redigera | redigera wikitext]

Albrekt gifte sig 31 augusti 1642 i första äktenskapet med Henriette Luise av Württemberg-Mömpelgard (1623–1650), dotter till hertig Ludvig Fredrik av Württemberg-Mömpelgard. I äktenskapet föddes:

  • Sophie Elisabeth (född och död 1643)
  • Albertine Luise (1646–1670)
  • Sophie Amalie (född och död 1649)

Han gifte sig andra gången i Oettingen 15 oktober 1651 med Sofia Margareta av Oettingen (1634–1664), dotter till greve Joakim Ernst av Oettingen-Oettingen. I andra äktenskapet föddes följande barn:

Han gifte sig tredje gången 6 augusti 1665 i Durlach med Christine av Baden-Durlach (1645–1705), dotter till markgreve Fredrik VI av Baden-Durlach. Det tredje äktenskapet blev barnlöst.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Albrecht II. (Brandenburg-Ansbach), 19 april 2020.
  1. ^ [a b] Find A Grave, läst: 29 november 2019, (Källa från Wikidata)
  2. ^ [a b] The Peerage person-ID: p10880.htm#i108792, läst: 7 augusti 2020, (Källa från Wikidata)
Företrädare:
Fredrik III
(Sofia av Solms-Laubach och
Fredrik av Solms-Rödelheim som förmyndare)
Markgreve av Brandenburg-Ansbach
1634–1667
Efterträdare:
Johan Fredrik
(Fredrik Vilhelm av Brandenburg som förmyndare)