Aleksandr Lukomskij

Aleksandr Lukomskij
Född	10 juli 1868 Zjuravka, Ukraina
Död	25 januari 1939 (70 år) Paris
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen
Utbildad vid	Nikolajs ingenjörsskola
Sysselsättning	Ingenjör
Utmärkelser
Sankt Annas orden, första klass Sankt Stanislausorden, tredje klass Sankt Vladimirs orden, andra klassen Sankt Vladimirs orden, tredje klass Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen Sankt Stanislausorden, första klassen Sankt Stanislausorden, andra klassen Ryska vita örnens orden Georgsorden, fjärde klass
Namnteckning
Redigera Wikidata

Aleksandr Sergejevitj Lukomskij (ryska: Александр Сергеевич Лукомский), född 10 juli 1868 i guvernementet Poltava, död 25 januari 1939 i Paris, var en rysk militär.

Lukomskij blev officer 1887, överste i generalstaben 1907 och var vid första världskrigets utbrott generalmajor och sekreterare i krigsministeriet. År 1916 blev han generallöjtnant och chef för 32:a infanteridivisionen (i Galizien), därefter arméstabschef (vid tionde armén), generalkvartermästare, chef för första armékåren (nordvästra fronten, i april 1917), generalstabschef under Aleksej Brusilov (juni samma år) och sedermera under Lavr Kornilov.

I september 1917 blev han på Aleksandr Kerenskijs order fängslad i Mohilev, men lyckades fly i december samma år, blev i januari 1918 generalstabschef vid "volontärarmén" (under Kornilov) och var mars 1918 – januari 1919 krigsminister och högste befälhavarens närmaste man (under Michail Aleksejev och Anton Denikin), 1920 var han general Pjotr Wrangels ombud i Konstantinopel. Hans "minnen" (engelsk översättning: Memoirs of the Russian Revolution, 1922) är av stort intresse.

Källor

• Lukomskij, Aleksandr Sergjejevitj i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)