Alexanderparakit

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alexanderparakit
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Alexandrine Parakeet at Saltlake Kolkata, West Bengal, INDIA.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPapegojfåglar
Psittaciformes
FamiljÖstpapegojor
Psittaculidae
SläktePsittacula
ArtAlexanderparakit
P. eupatria
Vetenskapligt namn
§ Psittacula eupatria
AuktorLinné, 1766
Synonymer
Rödskuldrad parakit
Alexanderpapegoja
Hitta fler artiklar om fåglar med

Alexanderparakit[2] (Psittacula eupatria) är en papegoja som lever i södra och sydöstra Asien.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Alexanderparakiten är med en kroppslängd på 50-62 centimeter en mycket stor papegoja som i stort är en jätteversion av den nära besläktade halsbandsparakiten (Psittacula krameri). Likt denna är alexanderparakiten i stort sett helgrön med smala vingar och mycket lång smal stjärt. Den skiljer sig genom den mycket grövre röda näbben samt den rödaktiga inre framvingen som på sittande fågel ger den en rödbrun skulderfläck.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Alexanderparakit delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]

Små populationer finns även i Belgien, Nederländerna, Tyskland och i Istanbul i Turkiet som härstammar från burfåglar som rymt,[4] likaså även i Mellanöstern i Iran, Förenade Arabemiraten och Qatar.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Alexanderparakiten hittas i skogar, lundar, jordbruksområden och mangroveträsk från havsnivån upp till 900 meters höjd. Den lever av olika sorters frön, säd, knoppar, blommor, frukt och nötter. Fågeln ses vanligtvis i små flockar men kan bilda stora grupper i områden med stor födotillgång eller när den tar nattkvist.[5][6]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Alexanderparakiten häckar från november till april och bygger vanligen sitt bo i använda trädhål, men kan ibland häcka i en spricka i en byggnad eller gräva ut ett hål i ett träd på egen hand. Honan lägger två till fyra vita ägg som ruvas i genomsnitt i 24 dagar. Ungarna är flygga vid sju veckors ålder och är beroende av sina föräldrar tills de är tre till fyra månade gamla.[5][6]

Hane vid ett bo i Kolkata, Indien.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde men minskar relativt krafigt i antal till följd av förföljelse, habitatförlust och fångst för vidare försäljning som burfåglar. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som nära hotad.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns svenska namn syftar på Alexander den store som sägs ha exporterat stora antal från Punjab till europeiska länder där de ansågs vara statusföremål för adel, kungligheter och krigsherrar.[7]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Psittacula eupatria Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-03-14.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 424. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b] del Hoyo, Josep; Nigel J., Collar; David A., Christie; Andrew, Elliot; Lincoln D.C, Fishpool (2014). HBW and BirdLife International Illustrated Checklist of the Birds of the World. "Volume 1: Non-passerines". Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 8496553949. 
  6. ^ [a b] Ali, Salim (1941). The Book of Indian Birds. Bombay Natural History Society. ISBN 0195665236. 
  7. ^ Campbell-Johnston, Rachell (2007-02-13). ”A squawk on the wild side”. The Times. London. http://www.thetimes.co.uk/tto/arts/article2394250.ece. Läst 16 januari 2013.