Alf Nilsson

	Alf Nilsson
	Alf Nilsson och Nadja Witzansky i Gisslan på Helsingborgs stadsteater 1961.
Född	Sven Alf Nilsson; 18 maj 1930; Boden
Död	19 december 2018 (88 år); Rävlanda, Björketorps distrikt, Härryda kommun
Aktiva år	1956–2012?
Maka	Ann-Christine Gry ; (skilda 1973)
Barn	Johan Gry ; Karin Gry ; Egil Gry
Släktingar	Rolf Nilsson (bror)
Betydande roller
	Harald Eriksson i Hem till byn; Bo Kronborg i Polisen i Strömstad
	IMDb SFDb

Den här artikeln handlar om skådespelaren. För andra betydelser, se Alf Nilsson (olika betydelser).

Sven Alf Nilsson, född 18 maj 1930 i Boden, död 19 december 2018^[1]^[2] i Rävlanda, Björketorps distrikt, Härryda kommun, var en svensk skådespelare och målare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Redan under skolåren hemma i Boden spelade Alf Nilsson revy, och när han sedan kom till Uppsala började han medverka i studentteatern. Sin teaterutbildning fick han vid Göteborgs stadsteaters elevskola 1952–1954. Efter utbildningen arbetade han vid Uppsala stadsteater i fem år och ytterligare tre år i Helsingborg innan han kom till Göteborgs stadsteater där han blev kvar.

Alf Nilsson blev ett känt ansikte genom sin medverkan i flera populära TV-serier. Han medverkade i de flesta omgångar av Hem till byn, från 1973 till avslutningen 2006. Från 1982 har han i fem olika omgångar spelat kriminalkommissarien Bo Kronborg i deckarserierna om Polisen i Strömstad. Han filmdebuterade 1956 i Blånande hav. På senare år medverkade han i långfilmer som Jägarna 1996 och Masjävlar 2004. Som konstnär ställde han bland annat ut med sin bror Rolf Nilsson och Eric Ståhl.

Alf Nilsson fick tillsammans med Ann-Christine Gry tre barn. Äldste sonen Johan Gry är skådespelare. Dottern Karin Gry (född 1964) är attributör och rekvisitör och har medverkat som skådespelare i de tre första serierna om Polisen i Strömstad (1982, 1984 och 1988) samt i Hem till byn (1990). Yngste sonen Egil Gry är gymnasiechef och mångsidigt verksam inom kultur och media.

Alf Nilsson är begravd på Björketorps kyrkogård.^[3]

Film och tv (urval)[redigera | redigera wikitext]

1956 – Blånande hav
1966 – Adamsson i Sverige
1968 – Badarna
1969 – Friställd (TV-serie)
1970 – Sonja (TV-serie)
1971 – Den byxlöse äventyraren (TV-serie)
1973 – Hem till byn (TV-serie), säsong 2
1973 – Bröd för dagen (TV-serie)
1974 – Rulle på Rullseröd (TV-serie)
1975 – Jourhavande (TV-serie), säsong 2
1976 – Hem till byn (TV-serie), säsong 3
1977 – Soldat med brutet gevär (TV-serie)
1977 – Hammarstads BK (TV-serie)
1979 – Skeppsredaren (TV-serie)
1980 – Hedebyborna (TV-serie)
1980 – Bröllop med förhinder (TV-serie)
1981 – Hans Christian och sällskapet
1982 – Polisen som vägrade svara (TV-serie)
1982 – Flickan som inte kunde säga nej (TV-film)
1983 – Distrikt 5 (TV-serie)
1983 – Vid din sida (TV-serie)
1984 – Polisen som vägrade ge upp (TV-serie)
1984 – Träpatronerna (TV-serie)
1988 – Polisen som vägrade ta semester (TV-serie)
1990 – Hem till byn (TV-serie), säsong 4
1992 – Den femtonde hövdingen (TV-serie)
1993 – Polisen och domarmordet (TV-serie)
1995 – Hem till byn (TV-serie), säsong 5
1996 – Jägarna
1996 – Polisen och pyromanen (TV-serie)
1997 – Larmar och gör sig till (TV-serie)
1997 – Vildängel
1999 – Hem till byn (TV-serie), säsong 6
1999 – Lusten till ett liv
2002 – Hem till byn (TV-serie), säsong 7
2004 – Masjävlar
2006 – Hem till byn (TV-serie), säsong 8
2012 – Jävla pojkar

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1947	Arthur Busberg	Fantasilådan Else Fisher	Sture Pyk	Helsingborgs stadsteater
1956	Gabriel	Skuggan av Mart Stig Dagerman	Lars Barringer	Upsala-Gävle stadsteater^[4]
1958		För vindens skull (Une fille pour du vent) André Obey	Lars Barringer	Upsala-Gävle stadsteater^[5]
1958		Si jägarens öga Hans Hergin	Lars Barringer	Upsala-Gävle stadsteater^[6]
1959		Femton snören guld Zhu Sucheng	Ellen Bergman	Upsala-Gävle stadsteater^[7]
1961	Leslie Williams	Gisslan (The Hostage) Brendan Behan	Lars-Erik Liedholm	Helsingborgs stadsteater^[8]
	Förste brandsoldaten	Biedermann och pyromanerna (Biedermann und die Brandstifter) Max Frisch	Lars-Erik Liedholm	Helsingborgs stadsteater
	Armand	Perrichons resa (Le voyage de M. Perrichon) Eugène Labiche	Mats Johansson	Helsingborgs stadsteater^[9]
1962	Tony Hurford	Bättre sent än aldrig (It's Never Too Late) Felicity Douglas	Lars-Erik Liedholm	Helsingborgs stadsteater^[10]
	Horace	Hustruskolan (L'école des femmes) Molière	Mats Johansson	Helsingborgs stadsteater
	Julien Moretsan	Tokan (L'Idiote) Marcel Achard	Lars-Erik Liedholm	Helsingborgs stadsteater
	Motel	Tevye och hans döttrar (Tevye and his Daughters) Arnold Perl	Per Sjöstrand	Helsingborgs stadsteater^[11]
		Fantasticks Harvey Schmidt och Tom Jones	Per Sjöstrand	Helsingborgs stadsteater
	Mjölnaren	Den vackra mjölnerskan (La molinera de Arcos) Alejandro Casona	Bo G. Forsberg	Helsingborgs stadsteater
1963	Skolläraren	Brand Henrik Ibsen	Lars-Erik Liedholm	Helsingborgs stadsteater
	Neoptolemus	Hermione och kärleken (Hermione) Hans Koning	Per Sjöstrand	Helsingborgs stadsteater
	Herden	Farsen om Mäster Pierre Patelin (La Farce de maître Pierre Pathelin)	Bo G. Forsberg	Helsingborgs stadsteater
	Budbäraren	Antigone Jean Anouilh	Lars-Erik Liedholm	Helsingborgs stadsteater
	Roland	Job Klockmakares dotter Sara Lidman	Lars-Erik Liedholm	Helsingborgs stadsteater
	En officer	Tartuffe (Tartuffe, ou l'Imposteur) Molière	Per Sjöstrand	Helsingborgs stadsteater
1964	Löjtnant Molina	Ostron och politik Guilherme Figueiredo	Per Sjöstrand	Helsingborgs stadsteater
	Mannen med väskan	Den evige tennsoldaten Arthur Johansson	Bo Swedberg	Helsingborgs stadsteater
	Kaminer	Processen (Der Prozess) Franz Kafka	Lars-Erik Liedholm	Helsingborgs stadsteater
1980	En av de tre bröderna	Fullmakten Nikolaj Erdman	Ernst Günther	Göteborgs stadsteater^[12]
2002		Sonen Jon Fosse	Johan Holmberg	Borås Stadsteater

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Alf Nilsson, Willy Keidser, Gerd Hegnell, Nils Poppe, Ulf Qvarsebo och Harriet Hedenmo i Perrichons resa på Helsingborgs stadsteater 1961.
Per Olof Eriksson och Alf Nilsson i Processen på Helsingborgs stadsteater 1964.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ https://www.familjesidan.se/cases/alf-2fe28b5b-04c4-46fd-a611-3139c6e7ec36/funeral-notices
^ Skådespelaren Alf Nilsson är död, aftonbladet.se (läst 20 december 2018)
^ Gravar.se
^ S. B-l (2 november 1956). ”'Skuggan av Mart' på bygdeteater”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1956-11-02/299/14. Läst 29 januari 2022.
^ ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 19. 16 februari 1958. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-02-16/45/19. Läst 29 januari 2022.
^ S. B-l (12 november 1958). ”Svensk urpremiär i Gävle på Hergins 'Si jägarens öga'”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-11-12/307/14. Läst 29 januari 2022.
^ ”Kinesiskt i Uppsala på annandagen”. Dagens Nyheter: s. 20. 11 december 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-12-11/336/20. Läst 10 juni 2018.
^ ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 18. 4 oktober 1961. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-10-04/269/18. Läst 26 september 2020.
^ Ingvar Holm (27 december 1961). ”Enmansteater i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-12-27/350/16. Läst 8 juni 2018.
^ ”Ulf Johansson spelar Molière i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 16. 22 februari 1962. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-02-22/51/16. Läst 8 juni 2018.
^ Ingvar Holm (6 september 1962). ”Hälsingborgspremiär: Om judisk, jordisk vardag”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-09-06/241/14. Läst 31 december 2021.
^ ”Fullmakten, 1980”. Göteborgs stadsmuseum. Arkiverad från originalet den 12 april 2016. https://web.archive.org/web/20160412112117/http://62.88.129.39/carlotta/web/object/823775. Läst 31 mars 2016.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Alf Nilsson på Svensk Filmdatabas
Alf Nilsson på Internet Movie Database (engelska)

[1] ttps://www.familjesidan.se/cases/alf-2fe28b5b-04c4-46fd-a611-3139c6e7ec36/funeral-notices

[2] Skådespelaren Alf Nilsson är död, aftonbladet.se (läst 20 december 2018)

[3] Gravar.se

[4] S. B-l (2 november 1956). ”'Skuggan av Mart' på bygdeteater”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1956-11-02/299/14. Läst 29 januari 2022.

[5] ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 19. 16 februari 1958. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-02-16/45/19. Läst 29 januari 2022.

[6] S. B-l (12 november 1958). ”Svensk urpremiär i Gävle på Hergins 'Si jägarens öga'”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-11-12/307/14. Läst 29 januari 2022.

[7] ”Kinesiskt i Uppsala på annandagen”. Dagens Nyheter: s. 20. 11 december 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-12-11/336/20. Läst 10 juni 2018.

[8] ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 18. 4 oktober 1961. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-10-04/269/18. Läst 26 september 2020.

[9] Ingvar Holm (27 december 1961). ”Enmansteater i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-12-27/350/16. Läst 8 juni 2018.

[10] ”Ulf Johansson spelar Molière i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 16. 22 februari 1962. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-02-22/51/16. Läst 8 juni 2018.

[11] Ingvar Holm (6 september 1962). ”Hälsingborgspremiär: Om judisk, jordisk vardag”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-09-06/241/14. Läst 31 december 2021.

[12] ”Fullmakten, 1980”. Göteborgs stadsmuseum. Arkiverad från originalet den 12 april 2016. https://web.archive.org/web/20160412112117/http://62.88.129.39/carlotta/web/object/823775. Läst 31 mars 2016.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]