Algieba

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Algieba
Observationsdata
Epok: J2000
Stjärnbild Lejonet
Rektascension 10t19m58,35s[1]
Deklination +19°50'29,35"[1]
Skenbar magnitud (V) 1,98 (2,29/3,55)
Stjärntyp
Spektraltyp K1-III/G7IIIb[1]
U–B 1,00
B–V 1,128±0,029[2]
Astrometri
Radialhastighet (Rv) -36,24±0,18 km/s
Egenrörelse (μ) RA: 304,30±0,71[2] mas/år
Dek.: -154,28±0,36[2] mas/år
Parallax (π) 25,07±0,52 mas
Avstånd 130±3  (39,9±0,8 pc)
Absolut magnitud (MV) -0,27/+0,98
Detaljer
Massa 1,23/? M
Radie 31,88/10 R
Luminositet 320/40 L
Temperatur 4470/4980 K
Metallicitet -0,49±0,12/-0,52±0,11
Andra beteckningar
Gamma Leonis, 41 Leonis, CCDM J10199+1951AB, AG+20 1172, HIP 50583, UBV 9555, BD+20 2467, IDS 10145+2021 AB, UCAC4 550-048977, CSI+20 2467 4, 2MASS J10195836+1950290, uvby98 100089484 AB, STF 1424AB, GEN# +1.00089484J, WDS J10200+1950AB, ADS 7724 AB, HIC 50583, Pul -3 660026[1]

Algieba (Gamma Leonis eller γ Leo) är en dubbelstjärna i stjärnbilden Lejonet.

Namnets ursprung[redigera | redigera wikitext]

Algieba kommer från arabiska språkets Al-Jabhah, som betyder "pannan". Trots namnet motsvarar stjärnan Lejonets man. Det latinska namnet är Juba.

Algieba (gamma), Adhafera (Zeta Leonis) och Al Jabbah (Eta Leonis) kallas tillsammans Skäran.

Komponenter[redigera | redigera wikitext]

Algieba är ett dubbelstjärnesystem. Huvudstjärnan har magnitud +2,29 och har spektralklass K1-IIIbCN. Följeslagaren har en ljusstyrka på +3,55 och spektralklass G7IIIb.[3][1]


Huvudkomponenten är en jättestjärna med en yttemperatur på 4 400 K, en luminositet som är 180 gånger solens, och en diameter 23 gånger solens. Drabanten är också en jättestjärna med yttemperatur 4 900 K, luminositet 50 gånger solens, och diameter 10 gånger solens. Med en vinkelseparation på något över 4 bågsekunder befinner sig stjärnorna minst 170 AE från varann (fyra gånger avståndet mellan solen och Pluto) och har en omloppstid på över 500 år. Eftersom omloppstiden är så stor har bara en bråkdel av omloppsbanan observerats sedan upptäckten.

Båda stjärnorna är jättar, vilket innebär att deras kärnor har slutat att bränna väte till helium och har svällt till jättelika storlekar.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Den ljusstarka dubbelstjärnan separeras lätt av ett medelstort teleskop i sina orange-röda och gröngula komponenter.

[[Fil:Gamma1 Leonis b.png|miniatyr|vänster|Konstnärens bild av Gamma-1 Leonis b.

Exoplaneterna vid Algieba[redigera | redigera wikitext]

En exoplanet upptäcktes i november 2009 kretsande kring stjärnan. Observationerna tydde dessutom på en ytterligare exoplanet i omlopp kring huvudstjärnan Gamma-1 Leonis.[4]

Exoplanet Massa i Jupitermassor Omloppsperiod i dygn Halv storaxel Excentricitet
b ≥8,78 429 1,19 0,14
c ≥2,14 1340 2,6 0,13

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 23 juni 2015.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] ”Basic data: * bet Leo – Double or multiple star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Gamma+Leonis&submit=SIMBAD+search. Läst 21 juli 2015. 
  2. ^ [a b c] van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=50583. Läst 21 juli 2015. 
  3. ^ James B. Kaler. ”Algieba (Gamma Leonis)” (på engelska). Stars. University of Illinois. http://stars.astro.illinois.edu/sow/algieba.html. Läst 21 juli 2015. 
  4. ^ Han, Inwoo; Lee, B. C.; Kim, K. M.; Mkrtichian, D. E.; Hatzes, A. P.; Valyavin, G. (2010). ”Detection of a Planetary Companion around the giant star γ-1 Leonis” (på engelska). Astronomy and Astrophysics "509": sid. A24. doi:10.1051/0004-6361/200912536.