Alkoholmonopol

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Alkoholmonopol är ett i vissa länder tillämpat sätt att reglera tillverkning och handel med alkoholdrycker, motiverat dels med viljan att minska alkoholism och alkoholens sociala skadeverkningar, dels med statskassans behov av inkomster. Monopolet innebär att endast ett företag, oftast helt statsägt, har ensamrätt på hela eller delar av alkoholhandeln. Sådana ensamrätter kan omfatta monopol på att tillverka (tillverkningsmonopol), införa (importmonopol), distribuera och försälja till återförsäljare (parthandelsmonopol), utminutera, det vill säga försälja till allmänheten för avhämtning, (detaljhandelsmonopol), eller utskänka, det vill säga servera till allmänheten för konsumtion på serveringsstället, (serveringsmonopol). Ett alkoholmonopol kan omfatta alla eller delar av dessa monopoltyper. Det finns dessutom vanligen begränsningar i monopolet omfattning beroende på alkoholhalt, alkoholslag eller dylikt.[1]

Enligt World Health Organization har statliga alkoholmonopol varit karaktäristiska för de nordiska länderna (utom Danmark), Kanada, delar av Förenta Staterna och i några mellan- och östeuropeiska länder samt före detta Sovjetunionen. I en del av dessa länder har dock avregleringar och privatiseringar ägt rum.[2]

Länder med alkoholmonopol[redigera | redigera wikitext]

Tillverkningsmonopol[redigera | redigera wikitext]

  • Azerbajdzjan (enbart sprit)
  • Bosnien och Hercegovina
  • Colombia (enbart sprit)
  • Costa Rica (enbart sprit)
  • El Salvador (enbart sprit)
  • Etiopien (enbart vin)
  • Gambia (enbart öl)
  • Kambodja
  • Kap Verde (vin och öl)
  • Kirgizistan (vin och sprit)
  • Laos (enbart öl)
  • Litauen (enbart sprit)
  • Luxemburg (enbart sprit)
  • Malawi
  • Makedonien (enbart öl)
  • Mauritius
  • Mikronesien
  • Mongoliet
  • Norge (enbart sprit)
  • Schweiz (enbart sprit)
  • Seychellerna (enbart öl)
  • Slovakien (enbart sprit)
  • Turkmenistan (vin och sprit)

Källa: World Health Organization, Global Status Report: Alcohol Policy, Genève 2004, Tabell 8.[3]

Detaljhandelsmonopol[redigera | redigera wikitext]

  • Colombia
  • Finland
  • Franska Polynesien
  • Gambia
  • Island
  • Kanada (de flesta provinser och territorier)
  • Kambodja
  • Kirgizistan
  • Makedonien
  • Malawi
  • Mauritius
  • Mongoliet
  • Norge
  • Sverige
  • USA (vissa delstater)

Källa: World Health Organization, a.a., Tabell 6.[3]

Monopolstater i USA[redigera | redigera wikitext]

Acs mnsr map 2006.GIF

  • State-run betecknar delstater med delstatligt detaljhandelsmonopol.
  • License betecknar delstater utan detaljhandelsmonopol.
  • Mixed/Not overlapping, Mixed/Overlapping betecknar stater med variation per kommun.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Genom 1855 års brännvinsförsäljningsförordning reglerades handeln med alkohol i Sverige för första gången i sin helhet. Partihandeln kunde fortfarande utövas av vem som helst, men måste omfatta försäljning av minst 40 liter brännvin åt gången. Denna gräns höjdes 1885 till 250 liter. Detaljhandeln fick inte bedrivas tillsammans med annan handel och minsta tillåtna försäljningsmängd var 1,2 liter. Servering fick omfatta högst 0,6 liter åt gången. Det var även tillåtet för serveringsstället att försälja till avhämtning. Det blev tillåtet för en stadskommun att överlåta detaljhandel och servering till lokala privata brännvinsbolag. Vinstbegränsningar infördes för alla sådana bolag 1895.[4] Husbehovsbränning förbjöds definitivt 1860.[5]

År 1905 fanns det brännvinsbolag i alla städer utom sex. Genom lagstiftning som trädde i kraft 1907 blev sådana bolag obligatoriska i alla städer och kommuner (utom i kommuner där det bara fanns servering och ingen detaljhandel). 1914 infördes lokala monopol för de bolag som hade individuell kontroll av försäljningen (dvs. använde ett motbokssystem), som det 1913 bildade Stockholmssystemet. År 1916 blev individuell kontroll och ransonering obligatorisk och åldersgränsen för motbok sattes i regel till 25 år. Import från utlandet av sprit förbjöds. Genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning (som trädde i kraft 1919) fick de lokala bolagen monopol på detaljhandel med brännvin, vin och starköl (över 4 volymprocent), inte bara brännvin som tidigare. Alla partihandlare, vinhandlare och vinspecerister blev 1919 uppköpta av Vin- & Spritcentralen, ett dotterbolag till Stockholmssystemet, som nu blev ett nationellt partihandelsmonopol. Detta monopol blev lagstadgat 1923, då Vin & Spritcentralen fick monopol på införsel och partihandel med alkoholdrycker samt tillverkning av brännvin. Starköl förbjuds samma år. Antalet monopolbolag minskades. Antal bolag minskades 1937 från 121 till 41.[4][5]

Motbokssystemet (individuell kontroll och alkoholransonering) avskaffas 1955 och Systembolaget bildas som statligt detaljhandelsmonopol. I samband med denna reform legaliserades även starköl, som nu fick utminuteras av statsmonopolet och utskänkas av serveringsställen. Som ett resultat av Sveriges inträde i den Europeiska unionen infördes en ny alkohollag 1994, vilket medförde att Vin & Sprits monopol på import, partihandel, tillverkning av konsumtionssprit och distribution avskaffades (bolaget såldes 2008 till franska Pernod Ricard). Systembolagets ensamrätt till försäljning av vin och sprit till restaurang avskaffas även.[4][5]

Enligt den Europeiska unionens 1992 utfärdade allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (cirkulationsdirektivet) får medlemsstaterna inte begränsa resandes rätt till fri införsel av beskattade alkoholprodukter till mindre än 10 liter spritdrycker, 20 liter mellanprodukter (dvs. starkvin), 90 liter vin och 110 liter öl.[6] Från svensk sida hävdades att detta regelverk inte gällde för landet, då ett undantag medgivits vid medlemsförhandlingarna. EU-kommissionen krävde dock att cirkulationsdirektivet skulle gälla även för Sverige (samt Finland och Danmark).[7] Sverige beslutade 2000 att gradvis implementera cirkulationsdirektivet, så att det 2004 skulle tillämpas i sin helhet.[8]

Genom ett beslut av EG-domstolen 2007 tilläts privat införsel av alkoholdrycker från andra EU-länder även för andra än resenärer. Köparen skall betala alkoholskatt i Sverige.[9]

Fortfarande 2017 gäller detaljhandelsmonopol i Sverige och ingen av de senaste regeringarna har uttalat planer på att upphäva det. Kommunerna har fortfarande rätt att hindra etableingen av systembolag, men färre och färre kommuner håller på det bland annat för att annan detaljhandel blir lidande om invånarna lockas åka till en annan kommun för att handla.

Norden[redigera | redigera wikitext]

Norge[redigera | redigera wikitext]

I Norge finns statligt monopol på detaljhandel med vin och sprit, vilket sköts genom kedjan Vinmonopolet. 1917-1927 var det förbud mot sprit, och 1917-1922 även mot vin. Vinmonopolet etablerades 1922, då staten 1922 började tillåta försäljning av vin via eget monopol, och sedan 1927 sprit. Öl, även starköl, säljs i mataffärer i Norge.

Finland[redigera | redigera wikitext]

I Finland finns statligt monopol på detaljhandel med vin och sprit, vilket sköts genom kedjan Alko. Mellanöl, men inte starköl, säljs i mataffärer i Finland. Alko grundades 1932 i samband med att förbudet mot alkohol i Finland (som funnits sedan 1919) upphävdes.

Island[redigera | redigera wikitext]

Den statliga monopolkedjan på Island heter Vínbuðin.

Färöarna[redigera | redigera wikitext]

Rúsdrekkasøla Landsins heter kedjan på Färöarna.

I Danmark och på Grönland[10] är det inte monopol, utan matbutiker säljer sådana drycker.

Lista över några alkoholmonopol[redigera | redigera wikitext]

  • Alabama Alcoholic Beverage Control Board, USA[11]
  • Alcool New Brunswick Liquor, Canada [12]
  • Alko, Finland
  • British Columbia Liquor Distribution Branch, Canada[13]
  • City of Edina Liquor, Minnesota, USA (ett lokalt monopol för denna stad)[14]
  • Idaho State Liquor Dispensary, USA [15]
  • Liquor Control Board of Ontario, Canada[16]
  • Maine State Liquor Stores (Maine Bureau of Alcoholic Beverages & Lottery Operations, USA[17]
  • Manitoba Liquor Control Commission, Canada [18]
  • Mississippi Office of Alcoholic Beverage Control [19]
  • Montgomery County Department of Liqour Control, Maryland, USA (ett lokalt monopol för detta county) [20]
  • New Hampshire Liquor Commission, USA [21]
  • Newfoundland Labrador Liquor Corporation, Canada [22]
  • Nova Scotia Liquor Corporation, Canada [23]
  • North Carolina Alcoholic Beverage Control Commission, USA [24]
  • Northwest Territories Liquor Commission, Canada [25]
  • Nunavut Liquor Commission, Canada [26][27]
  • Pennsylvania State Liquor Control Board, USA [28]
  • Prince Edward Island Liquor Control Commission, Canada [29]
  • Rúsdrekkasøla Landsins, Färöarna
  • PT Sarinah, Indonesien (importmonopol) [30][31]
  • Société des alcools du Québec, Canada [32]
  • Oregon Liquor Control Commission, USA [33]
  • Saskatchewan Liquor and Gaming Authority (SLGA), Canada [34]
  • Systembolaget, Sverige
  • Utah Liquor Stores and Package Agencies (Utah Department of Alcoholic Beverage Control), USA [35][36]
  • Vermont Department of Liquor Control, USA[37]
  • Vinmonopolet, Norge
  • Virginia Department of Alcoholic Beverage Control, USA [38]
  • Vínbuðin, Island
  • Yukon Liquor Corporation, Canada [39]
  • Washington State Liquor Control Board, USA [40]

Lista över några avskaffade alkoholmonopol[redigera | redigera wikitext]

  • Alberta Gaming and Liquor Commission, Canada (detaljhandelsmonopolet nedlagt 1993) [41]
  • Iowa Alcoholic Beverages Division, USA (detaljhandelsmonopolet nedlagt 1986)[42]
  • West Virginia Alcohol Beverage Control Administration, USA (detaljhandelsmonopolet nedlagt 1990) [43]
  • Vin & Sprit, Sverige (tillverkningsmonopol och importmonopol, har inte monopol sedan 1994 och är numera inte längre statligt)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ För definition av termerna, se: https://web.archive.org/web/20100824212229/http://www.drogportalen.se/upload/SAD/Arkiv/Desintresseringens%20historia%2020050526%20OH.ppt
  2. ^ World Healt Organization, Global Status Report: Alcohol Policy, Genève 2004, s. 16 http://www.who.int/substance_abuse/publications/en/Alcohol%20Policy%20Report.pdf
  3. ^ [a b] http://www.who.int/substance_abuse/publications/en/Alcohol%20Policy%20Report.pdf
  4. ^ [a b c] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100824212229/http://www.drogportalen.se/upload/SAD/Arkiv/Desintresseringens%20historia%2020050526%20OH.ppt. Läst 24 augusti 2010. .
  5. ^ [a b c] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100811085959/http://www.lakonsultab.se/historik/historik.htm. Läst 23 juli 2009. 
  6. ^ https://lagen.nu/dom/rh/2001:35
  7. ^ http://www.dn.se/nyheter/politik/sa-gick-det-till-nar-inforseln-slapptes-fri
  8. ^ Var går gränsen? Delbetänkande från Alkoholinförselutredningen. SOU 2004: 86, sid. 89-92
  9. ^ ECJ case on Swedish alcohol retail monopoly http://www.epha.org/a/2239
  10. ^ Grønland (nordicwelfare.org)
  11. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 8 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20091008082058/http://www.abc.alabama.gov/index.aspx. Läst 22 juli 2009. 
  12. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 9 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090309195122/http://nbliquor.com/gen-about.asp. Läst 23 juli 2009. 
  13. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2008. https://web.archive.org/web/20080827182255/http://www.bcliquorstores.com/en/. Läst 22 juli 2009. 
  14. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081006202258/http://edinaartcenter.com/content/facilities/edina_liquor/uncorked/index_Jan08.htm. Läst 22 juli 2009. 
  15. ^ http://www.liquor.idaho.gov/
  16. ^ http://www.lcbo.com/main/en.shtml
  17. ^ http://www.maine.gov/dafs/bablo/alcohol_bev/index.htm
  18. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 22 december 2008. https://web.archive.org/web/20081222161046/http://www.liquormartsonline.com/e/rsc-about.shtml. Läst 3 december 2008. 
  19. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 8 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090808100746/http://www.mstc.state.ms.us/abc/main.htm. Läst 22 juli 2009. 
  20. ^ http://www.montgomerycountymd.gov/dlctmpl.asp?url=/Content/dlc/liquor/home/history.asp Arkiverad 27 april 2006 hämtat från the Wayback Machine.
  21. ^ http://www.nh.gov/liquor/about_commission.shtml
  22. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 16 juni 2009. https://web.archive.org/web/20090616154114/http://www.nfliquor.com/about/default.asp. Läst 23 juli 2009. 
  23. ^ http://nslcweb.thenslc.com/portal/page?_pageid=33,2893392&_dad=portal&_schema=PORTAL Arkiverad 28 februari 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  24. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 juli 2009. https://web.archive.org/web/20090724204230/http://www.ncabc.com/stores/. Läst 22 juli 2009. 
  25. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 mars 2010. https://web.archive.org/web/20100305141039/http://www.fin.gov.nt.ca/liquor/index.htm. Läst 17 augusti 2010. 
  26. ^ Liquor Act, Consolidation of. (R.S.N.W.T. 1988,c.L-9) II.39.56: "1) The Minister shall (a) operate liquor stores; (b) purchase, sell, classify and distribute liquor in Nunavut; and (c) administer this Part. 2) The Minister may establish a Liquor Commission and may delegate to it any of the duties of the Minister under subsection (1)".
  27. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081006213953/http://www.gov.nu.ca/finance/liquor.shtml. Läst 23 juli 2009. 
  28. ^ http://www.lcb.state.pa.us/
  29. ^ http://www.peilcc.ca/
  30. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 juli 2009. https://web.archive.org/web/20090719190446/http://www.thejakartapost.com/news/2009/07/17/government-maintain-liquor-import-monopoly.html. Läst 23 juli 2009. 
  31. ^ http://jakchat.com/forums/ubbthreads.php/topics/102565/JG_Trade_Ministry_Taxes_Not_Mo
  32. ^ http://www.saq.com/webapp/wcs/stores/servlet/GeneralContentView?page=/ng/nous-la-saq/profil-z/&langId=-2&storeId=10001&catalogId=10001
  33. ^ http://www.oregon.gov/OLCC/about_us.shtml#The_Organization Arkiverad 3 augusti 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  34. ^ http://www.slga.gov.sk.ca/
  35. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 4 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090204090646/http://alcbev.state.ut.us/Liquor_Laws/liquor_laws_affecting_visitors.html. Läst 2 februari 2009. 
  36. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 15 april 2009. https://web.archive.org/web/20090415164534/http://alcbev.state.ut.us/Stores/about_stores.html. Läst 22 juli 2009. 
  37. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 14 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090514174040/http://liquorcontrol.vermont.gov/retail/. Läst 22 juli 2009. 
  38. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090525021725/http://www.abc.state.va.us/admin/aboutabc.html. Läst 22 juli 2009. 
  39. ^ http://www.ylc.yk.ca/about.html
  40. ^ http://liq.wa.gov/
  41. ^ http://aglc.ca/liquor/albertaliquorprivatization.asp
  42. ^ http://www.iowaabd.com/about_office/index.jsp
  43. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 13 maj 2006. https://web.archive.org/web/20060513060228/http://www.wvabca.com/history.htm. Läst 19 april 2006. 

Se även[redigera | redigera wikitext]