Allactaga euphratica

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Allactaga euphratica
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Gnagare
Rodentia
Familj Hoppmöss
Dipodidae
Släkte Hästspringråttor
Allactaga
Art Allactaga euphratica
Vetenskapligt namn
§ Allactaga euphratica
Auktor Thomas, 1881
Hitta fler artiklar om djur med


Allactaga euphratica[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av Thomas 1881. Allactaga euphratica ingår i släktet hästspringråttor och familjen hoppmöss.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som nära hotad.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten blir 23 till 31 cm lång (huvud och bål) och har en 14,5 till 19,5 cm lång svans. Liksom hos andra hästspringråttor förekommer stora bakre extremiteter med stora fötter (5 till 6 cm lång) och små främre extremiteter. Vikten är ungefär 36 g. Allactaga euphratica har 2,7 till 4,2 cm långa och smala öron. Vid öronens öppningar finns hårtofsar så att ingen sand tränger in. Beroende på jordarten som förekommer i utbredningsområde är pälsen på ovansidan rödbrun, svartbrun eller sandfärgad. Undersidan är hos alla populationer vitaktig och morrhåren är väl utvecklade. I bergstrakter är pälsfärgen ofta mörkare än i låglandet. Vid svansens spets finns en tofs som kan vara svart eller vit.[7]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Denna gnagare förekommer i västra Asien från södra Turkiet till norra Saudiarabien. Arten vistas främst i låglandet och når i bergstrakter 2650 meter över havet. Habitatet utgörs av torra stäpper och halvöknar. Dessutom besöks jordbruksmark.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna är aktiva på natten och vilar på dagen i underjordiska bon. Allactaga euphratica går vanligen långsam på marken. När den känner sig hotad kan den hoppa snabb iväg med höga skutt. Liksom hos andra medlemmar av samma släkte förekommer enkla tillfälliga bon och bon som används under längre tider. I kallare områden håller arten från oktober till februari vinterdvala.[7]

Födan utgörs främst av växtdelar som frön, rötter och rotfrukter. Arten täcker vätskebehovet med födan men individer i fångenskap drack även vatten. Däremot föredrog de melonens kärnor istället för den mjuka melonen.[7]

Honor har tre eller fler kullar per år och föder upp till nio ungar per kull.[1] Ungarna föds blinda och de öppnar sina ögon efter cirka två veckor.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] 2008 Allactaga euphratica Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (2005) , website Allactaga euphratica, Mammal Species of the World
  4. ^ (2001) , website, 2000 IUCN Red List of Threatened Species
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/allactaga+euphratica/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b c d] S. Hodgson (22 november 2004). ”Euphrates jerboa” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Allactaga_euphratica/. Läst 5 januari 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]