Allan Edwall

Från Wikipedia
Version från den 22 december 2017 kl. 11.42 av 95.109.84.178 (Diskussion) (egen tätort)
Allan Edwall
Allan Edwall i mitten på 1960-talet.
FöddJohan Allan Edwall
25 augusti 1924
Hissmofors, Jämtland, Sverige
Död7 februari 1997 (72 år)
Stockholm, Sverige
DödsorsakProstatacancer
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragSkådespelare, regissör, teaterdirektör, författare, musiker, visdiktare, barnboksuppläsare
År som aktiv1953–1997
Känd förCarlsson i Hemsöborna
Anton Svensson i Emil i Lönneberga
Oscar Ekdahl i Fanny och Alexander
MakaBritt Edwall (1957–1965)
Barn4

Johan Allan Edwall, född 25 augusti 1924 i Hissmofors, Rödöns socken i Jämtland, död 7 februari 1997 i Stockholm, var en svensk skådespelare, regissör, teaterdirektör, författare, musiker, visdiktare och barnboksuppläsare.

Biografi

Edwall växte upp i det jämtländska brukssamhället Hissmofors som son till Karl Edvall och Magdalena Jonsson av släkten Tangen.[1] Han gick på Dramatens elevskola 1949–1952[2], bland klasskamraterna kan nämnas Jan-Olof Strandberg, Margaretha Krook, Max von Sydow och Jan Malmsjö. Edwall var verksam vid Dramaten 1952–1955, 1958–1962 och 1963–1971. Han var frilans 1955–1957 och från 1972. Edwall var verksam inom TV-teatern från 1962 och vid Marionetteatern 1964.[2]

Skådespelaren

Kvartetten som sprängdes. TV-teater 1962. Medverkande: Ove Tjernberg, Allan Edwall, Olof Widgren och Lars Lind.

Edwall var en skådespelare med mycket personlig framtoning, som fick sitt stora folkliga genombrott i och med tv-dramatiseringen av August Strindbergs Hemsöborna (1966), där han spelade den tragikomiska drängen Carlsson. Han spelade också bildhuggaren Olle Montanus i Röda rummet (1970). På film gjorde han flera bemärkta roller, bland annat som familjefadern och teaterdirektören Oscar Ekdahl i Fanny och Alexander (1982) och som den frikyrklige bonden Danjel i Utvandrarna-filmerna.

Anmärkningsvärt är att Edwall var med i så gott som alla filmer som under åren 1971–1984 gjordes efter Astrid Lindgrens böcker. För barnen är Edwall således mest känd som Anton, pappan till Emil i Lönneberga (1971), Skorpan Lejonhjärtas låtsasfarfar Mattias i Bröderna Lejonhjärta (1977), Madickens granne farbror Nilsson i Du är inte klok, Madicken (1979) och Madicken på Junibacken (1980), luffaren Paradis-Oskar i Rasmus på luffen (1981) samt gammelrövaren Skalle-Per i Ronja Rövardotter (1984).

Regissören

Själv skrev Edwall manus till och regisserade en handfull långfilmer, bland annat Åke och hans värld (1984) och Mälarpirater (1987). På Kungliga Dramatiska Teatern och Stockholms stadsteater, dit han var knuten i flera omgångar, regisserade han pjäser som han skrivit själv. År 1986 startade han en egen teater i Stockholm, Teater Brunnsgatan Fyra, där han ägnade sig åt allt ifrån biljettförsäljning till skådespeleri. Vid denna teater inledde han ett samarbete med Kristina Lugn, som tog över som konstnärlig ledare 1997. Sedan 2011 är det Lugns dotter Martina Montelius som driver teatern.

Författaren

Edwall skrev fyra romaner: Protokoll (1954), Ljuva läge (1967), Engeln (1974) och Limpan (1977). Två av romanerna har blivit film – Engeln (TV-film 1974 och uppföljare 1976) och Limpan (1983).

Musikern

Edwall skrev även egna visor, både text och musik. Musiken påminner om folkmusik, med inslag av fiol och dragspel, ofta i moll. Texterna vittnar om ett starkt samhällsengagemang med sympati för de fattiga och utsatta. Edwall sjöng in sina visor på sina skivor Grovdoppa (1979), Färdknäpp (1981), Gnällspik (1982), Ramsor om dom och oss (1982), Vetahuteri (1984) och postuma Aftonro (2005). En del av dessa tolkas av Stefan Sundströmcd:n Sundström spelar Allan (2002). Två av hans mest kända visor är "Förhoppning" och "Årstider". Rent stilistiskt var Edwalls visor ofta blandningar av lyriska formuleringar och burleskt folkliga uttryck, ofta med dialektala inslag. Enstaka visor sjöng han även på sin hembygds jämtska. Jämte sympatier för samhällets svaga är miljöförstöring, kritik mot kapitalismen eller tillbakablickar på livet såsom det blev, vanliga teman i Edwalls visor.

2002 tog det nystartade skivbolaget National hand om Allan Edwalls låtskatt och släppte hösten 2002 samlingen Den lilla bäcken – Allans bästa, som sålde mer än 24 500 exemplar, och har sedan återutgivit Allans samtliga skivor på cd och gjort hans musik tillgänglig på nytt till gammal och ny publik.

2006 vann Edwall en grammis (postumt) i den öppna kategorin för sina visor och CD-boxen Alla Allans visor. Motivering löd "På Alla Allans visor träder en träffsäker hopknåpare av texter och melodier fram. Egensinniga beskrivningar av personligheter i den påstådda periferin".

Hans vän och motspelare Erland Josephson skrev om Edwall efter hans bortgång: "Han var udda. Men han lyckades ta mig fan vara udda på ett universellt sätt!"

Privatliv och död

Han var 1957–1965 gift med journalisten Britt Edwall och fick med henne tre barn: Mattias, Måns (1960–2016) och Malin. Han har även sonen Michael från ett tidigare äktenskap.

Allan Edwall var även, fram till sin död, aktiv i Vänsterpartiet. I boken Då kan man lika gärna kittla varandra. En bok om Allan Edwall så lyfts det även fram att han deltagit och stött flertalet fackliga strejker, demonstrerat ivrigt under sitt liv och även hållit tal.

Edwall har en gata uppkallad efter sig i Örnsberg inom Stockholms kommun. Allan Edwall-stipendiet delas sedan 1990 ut varje trettondedag julFolkets hus i Hissmofors till hans minne.[3]

Allan Edwall avled i prostatacancer den 7 februari 1997. Han blev 72 år gammal.[4]

Priser och utmärkelser

Filmografi

Film

TV

Regi

Filmmanus

Teater

Roller

År Roll Produktion Regi Teater
1950 Eldaren En radiobragd
Charlotte Chorpenning
Arne Ragneborn Dramaten
1951 Alfred Onkel Toms stuga
Harriet Beecher Stowe
Carl-Henrik Fant Dramaten
Målaren
Sander, spögubbe
Krigsrådet Anfelt,
grevarnas f d informator
Gefyr
Amorina
Carl Jonas Love Almqvist
Alf Sjöberg Dramaten
Kören: Den döve Simon trollkarlen
Tore Zetterholm
Arne Ragneborn Dramaten
1952 Clemens,
en vandrande student
De vises sten
Pär Lagerkvist
Alf Sjöberg Dramaten
Harlekino Harlekino och Harlekina
Else Fisher
Kurt-Olof Sundström Dramaten
1956 Albert Topaze Topaze
Marcel Pagnol
Sandro Malmquist Riksteatern[5]
1958 Kammarjunkaren Sagan
Hjalmar Bergman
Ingmar Bergman Malmö stadsteater[6]
1963 Svejk, hundhandlare i Prag Svejk i andra världskriget
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
1966 Felix Tre trappor utan hiss med en delvis skymd utsikt över Golden Gatebron
Bill Manhoff
Mimi Pollak Scalateatern[7]

Radioteater

Roller

År Roll Produktion Regi
1952 Edvin, målare Änkeman Jarl
Vilhelm Moberg
Lars Madsén[8]
1954 Alfred Fipps Pojken med kärran
Christopher Fry
Palle Brunius[9]
1959 Städaren Vägglusen
Vladimir Majakovskij
Staffan Aspelin[10]
1963 Den spenslige Bastu på badort
Hans Abramson
Hans Abramson[11]

Bibliografi

  • 1954Protokoll
  • 1967Ljuva läge
  • 1974Engeln
  • 1977Limpan
  • 1993Mellan liv och död

Diskografi

Musiktryck

  • Grovdoppa : visor. Göteborg : Ejeby, 1993.

Referenser

Noter

  1. ^ Edwall, Elsy (1990). Malin Tangen-släkten, grenen efter Carl Jonsson-Edvall. ISBN 91-87762-11-0 [sidnummer behövs]
  2. ^ [a b c] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 258. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. http://runeberg.org/vemardet/1993/0258.html 
  3. ^ ”Allan Edwalls stipendiefond”. Hissmofors Folkets Hus. Arkiverad från originalet den 1 augusti 2012. https://archive.is/20120801092102/http://www.hissmoforsfolketshus.se/sida2.html. 
  4. ^ ”Allan Edwall”. Ingmar Bergman Foundation. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100821094503/http://www.ingmarbergman.se/universe.asp?guid=892D1016-2CDE-478C-B1C2-246C1C5A0760. 
  5. ^ ”Riksteatern repeterar”. Dagens Nyheter: s. 10. 5 januari 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-01-05/4/10. Läst 22 augusti 2015. 
  6. ^ ”Sagan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sagan-0. Läst 19 oktober 2015. 
  7. ^ Bengt Jahnsson (29 september 1966). ”Birgitta Andersson för hela slanten”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-29/264/20. Läst 22 januari 2016. 
  8. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 16. 24 december 1952. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1952-12-24/351/16. Läst 31 januari 2016. 
  9. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 5 juni 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-06-05/150/22. Läst 1 februari 2016. 
  10. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 38. 15 januari 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-01-15/13/37. Läst 18 mars 2016. 
  11. ^ ”Hört i radio”. Dagens Nyheter: s. 15. 11 februari 1963. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-02-11/41/15. Läst 20 mars 2016. 

Tryckta källor

Webbkällor

Vidare läsning

Externa länkar