Alpkaja

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Alpkaja
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Pyrrhocorax graculus - near Gaumukh.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljKråkfåglar
Corvidae
SläktePyrrhocorax
ArtAlpkaja
P. graculus
Vetenskapligt namn
§ Pyrrhocorax graculus
AuktorCarl von Linné, 1766
Hitta fler artiklar om fåglar med

Alpkaja[2] (Pyrrhocorax graculus) är en bergslevande fågel i familjen kråkfåglar.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Alpkajan häckar i Pyrenéerna och Alperna ända bort till Centralasien och Indien. Den lever uteslutande i höga berg från trädgränsen ända upp till 4000 meters höjd.

Alpkajans utbredningsområde.

Fågeln delas in i två[3] eller tre[4] underarter:

  • Pyrrhocorax graculus graculus – förekommer i bergsområden i Europa, norra Afrika österut till Iran
  • Pyrrhocorax graculus digitatus – förekommer från sydöstra Turkiet till Libanon, Irak och sydvästra Iran
  • Pyrrhocorax graculus forsythi – förekommer i Centralasien; inkluderas ofta i digitatus[3]

En alpkaja uppehöll sig i Halmstad 25-26/6 2015, men det har bedömts tveksamt att den nått Sverige på naturlig väg.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Alpkajan är nära besläktad med alpkråkan och har liksom denna en glänsande svart fjäderdräkt och röda tarser. Alpkajans näbb är dock gul, inte röd som alpkråkans, och dessutom kortare. Den är något mindre än alpkråkan, cirka 36–39 centimeter lång med ett vingspann på 65–74 centimeter[5] och kan väga upp till 190-240 gram. Relativt sett är dess stjärt längre än alpkråkans, och dess vingar kortare. I likhet med alpkråkan är den en skicklig flygare. Alpkajans vanligaste läte är ett surrande zirrrrr.[5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Alpkajan livnär sig på insekter under sommaren, och bär och matrester under vintern, i synnerhet i närheten av skidorter. Fågeln är orädd och låter sig gärna matas. Den uppträder gärna i stora flockar. Arten föredrar att bygga bon i grottor eller på klippavsatser.

Boet ligger vanligen 1600 till 2200 meter över havet, på en klipphylla eller i en hålighet.[5] Arten stannar även under vintern i bergstrakternas höga delar. Bara under mycket kalla tider uppsöker den lägre trakter.[6]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Populationen i Europa tros bestå av 108.000-253.000 par.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Pyrrhocorax graculus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-03-14.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi :  10.14344/IOC.ML.8.2.
  5. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 364. ISBN 978-91-7424-039-9 
  6. ^ Grüner, Thomas (2012). ”Alpendohle” (på tyska). Bayerische Alpen. Natur - Pflanzen - Tiere. Bergverlag Rother GmbH. sid. 98 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]