Alsing Andersen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alsing Andersen vid Socialistiska internationalens Råd i Haifa, 1960.

Alsing Emanuel Andersen, född den 5 februari 1893 i Köpenhamn, död den 5 december 1962, var dansk politiker och minister. Han var son till rådman och folketingsledamot Frederik Andersen, som han efterträdde inom ledningen för Socialdemokraterne.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

År 1917 tog Andersen en akademisk examen med engelska som huvudämne och samma år blev han Staunings sekreterare, då denne hade behov av en språkkunnig medarbetare som kunde stödja honom i hans internationella arbete som under första världskriget fick en framträdande plats i danska socialdemokratins politik.

Alsing Andersen blev invald i Folketinget för Socialdemokraterna den 24 april 1929 och var försvarsminister åren 1935–1940. Efter andra världskriget blev han kritiserad för det svaga motståndet mot den tyska invasionen den 9 april 1940. Denna kritik var dock inte helt berättigad eftersom besluten främst kom från Stauning och utrikesminister P. Munch. Andersen blev utnämnd till inrikesminister i november 1947, men satt på den posten endast tio dagar på grund av stort folkligt motstånd mot hans kritik av motståndsrörelsen under kriget.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia
Socialdemokraternes partiledare

Pio (1871-1872) Würtz (1872-1873) Klein (1874-1875) Pio (1875-1877) Hørdum (1877) Meyer (1878) Wiegell (1878-1879) Hørdum (1880-1882) P. Knudsen (1882-1910) Stauning (1910-1939) Hedtoft (1939-1941) Andersen (1941-1945) Hedtoft (1945-1955) Hansen (1955-1960) Kampmann (1960-1962) Krag (1962-1972) Jørgensen (1972-1987) Auken (1987-1992) Nyrup Rasmussen (1992-2002) Lykketoft (2002-2005) Thorning-Schmidt (2005–2015) Frederiksen (2015–)