Alsläktet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alsläktet
Lehto.JPG
Klibbal (A. glutinosa)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningBokordningen
Fagales
FamiljBjörkväxter
Betulaceae
SläkteAlsläktet
Alnus
UndersläkteBetuleae
Vetenskapligt namn
§ Alnus
AuktorMill., 1754
Arter och underarter
Hitta fler artiklar om växter med

Alsläktet (Alnus)[1][2] är ett släkte träd och buskar med cirka 25 arter i familjen björkväxter.[1] De förekommer i den tempererade delen av norra hemisfären. I Sverige förekommer två olika arter i alsläktet, nämligen klibbal (A. glutinosa) och gråal, även kallad arre (A. incana).

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Alar är tidigt blommande hängeträd. Inte enbart hanhängena övervintrar utan skyddsblad som hos arterna i hasselsläktet och björksläktet, utan även honaxen. Inom hanhängets skärmblad sitter fyra förblad och tre blommor med tydlig, 4-bladig kalk; inom honaxets skärmblad sitter fyra förblad och två blommor, som endast består av pistill. I motsats till björkarna får alsläktet förvedad fruktställning, det vill säga en kotte, med kvarsittande fjäll, som till följd av sin uppkomst är mer eller mindre tydligt 5-flikiga; nöten saknar hinnkanter.

Alarna skiljer sig från många andra träd genom sina skaftade knoppar. Klibbalen har dessutom en karaktäristisk bladform, en omvänt äggrund eller genom den urnupna spetsen omvänt hjärtlik bladskiva. Undersidan har domatier med brunaktig hårtofs. Trädet kallas klibbal därför att bladen inte endast som yngre är mycket klibbiga, liksom många andra träds späda blad och knoppfjäll (till exempel hos björkar och popplar), utan behåller länge en blank, fernissad översida, som vid fuktning blir något klibbig. En sådan bladfernissa är annars mycket sällsynt. Den kan hos klibbalen förklaras som ett skydd mot stark avdunstning. Alar finns huvudsakligen vid våtmark, kärr, kring myrar och vid stränder. Även där vattenståndet sjunkit och strandlinjen blivit torrlagd står alarna kvar länge. Den tål även att växa ute i vattnet, då stammen ofta stöder sig på ett högt pålverk av starka rötter, som inte lider av att periodiskt stå torra. Man vet, att en våt och kall mark, hur vattenrik den fysikaliskt taget än är, dock är att anse som en torr lokal i fysiologisk betydelse, det vill säga för den levande växten, och detta ännu mera, om den är rik på humussyror, såsom vattnets bruna färg i en myr utvisar. Växternas rötter upptar då vatten med svårighet, och bladens vattenhalt måste sparas. Alens löv har således ganska länge det skyddsmedel, som till exempel tillkommer björklöven under den tidiga lövsprickningsperioden med låg temperatur och våt mark.

Alar lever i symbios med actinomyceter av släktet Frankia vilka bildar noduler i alens rötter. Frankia är kvävefixerande bakterier som omvandlar kväve från luften till en form som alen kan använda. Eftersom den därför inte behöver snåla med kväverika ämnen fäller den sina blad gröna.

Struktur[redigera | redigera wikitext]

Alens struktur är tät, finfibrig och hård, men flexibeld på grund av dess korta packade fiber även i torrt tillstånd. Alen rodnar fort efter att den har blivit beskuren till en rosa eller orange yta. Vid ett torrare tillstånd när den beskärs så har den en färg av väldigt lätt gul eller gräddvit.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Sköld från Grossarl, Österrike

Sedan 1950-talet har elgitarrer byggts i ale, det mest kända exemplet är de gitarrer som företaget Fender tillverkar. Elgitarrer i ale anses ge en tight men också balanserad ton, jämfört med de som görs i mahogny. Många elgitarrstillverkare gör idag instrument med ale.

Figursnideri utförs i alträ på grund av att det har samma egenskaper som lind och björk i samma trä, på gott och ont.

Alens trä används även till båtbyggeri, nästan uteslutande i mindre båtar. Alens lätthet gör den fördelaktig att använda i båtar som jaktkanoten och mindre snipor. En nackdel med alen är dock att den är väldigt känslig för tryckmärken. Alen är väldigt lätt att basa och håller formen väl när den kallnat. Segheten i virket ger även fördelar vid skruvning då det sällan spricker.

Inom matlagning används alspån till rökning av kött.

Dottertaxa till Alar, i alfabetisk ordning[1][redigera | redigera wikitext]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (11 april 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17102113. Läst 26 maj 2014. 
  2. ^ ”Alnus”. SKUD. Sveriges LantbruksUniversitet. http://skud.slu.se/Skud/FreeSearchPlant.action;jsessionid=A26A5700238959905191C6DDAF621247. Läst 7 mars 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]