Alternativmedicin

Från Wikipedia
Version från den 21 november 2017 kl. 11.17 av Anhn (Diskussion | Bidrag) (Kompletterat bibliografi med länkar till SOU 1989:60-63, kompl med sv övers av Singh/Ernsts bok, puts)
Homeopatisk alternativmedicin.

Alternativmedicin, även kallad komplementärmedicin, är ett samlingsbegrepp för behandlingar av åkommor, sjukdomstillstånd eller funktionsnedsättningar som inte har prövats vetenskapligt enligt de regler som gäller behandlingar i den etablerade hälso- och sjukvården, eller som har prövats vetenskapligt och fastslagits vara overksamma (samma grad av verkan som placebo).[1] Kritiker[vilka?] har hävdat att alternativmedicin är ett finare ord för kvacksalveri.

Reglering av alternativmedicin

Eldkoppning

Alternativmedicinska behandlingar godkänns inte i det svenska sjukvårdssystemet som skall bedrivas "enligt vetenskap och beprövad erfarenhet”,[2] och det finns inga statligt subventionerade utbildningar. Branschorganisationen KAM har under ett antal år arbetat med frivillig certifiering av utbildningar för terapeuter och har som långsiktigt mål att få dessa godkända av myndigheterna.

Vårdpersonal är inte tillåtna enligt Patientsäkerhetslagen att erbjuda alternativmedicinska behandlingar. Det finns flera exempel där legitimerade läkare som efter vidareutbildning i alternativmedicinska metoder blivit anmälda av Socialstyrelsen som yrkat på att de ska förlora sina legitimationer.[källa behövs] Däremot kan metoder som i vetenskapliga studier visat sig verksamma inlemmas i sjukvården efter vederbörligt godkännande. Utländska utbildningar som är godkända av myndigheterna i andra EU-länder accepteras inte heller i Sverige.

Inom EU finns det olika sätt att reglera sektorn på. I exempelvis Frankrike är flera alternativmedicinska terapier godkända av myndigheterna, men det är enbart läkare som får utöva dessa. I England har skolmedicinsk sjukvårdspersonal rätt att utföra alternativmedicinska behandlingar.[3][4]

Patienter

Många som använder alternativmedicin saknar tilltro till skolmedicinen, eller ser alternativmedicin som ett komplement. Detta innebär att patienterna själva måste bedöma behandlingen i varje enskilt fall då det saknas myndighetskontroll. Likväl finns inga garantier vare sig för att behandlingen faktiskt är verksam eller att den inte gör skada (direkt eller genom utebliven, verksam behandling).[5]

Forskning

Under senare år har en del alternativmedicinska metoder undersökts, däribland vid Karolinska Institutet i Sverige. Det finns ett antal vetenskapliga studier som ger visst stöd för somliga effekter av exempelvis akupunktur och meditation.[6][7] Vissa av dessa studier har senare blivit kritiserade, bland annat för att de inte till fullo tagit hänsyn till placeboeffekten.[8].

Kända alternativmedicinska metoder

Källhänvisningar

  1. ^ Nationalencyklopedin, uppslagsord: "Alternativ medicin"
  2. ^ Se 6 kap. 1 §, patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659)
  3. ^ Schönström Suzanne (2006) Från akupunktur till schamanism : guide till komplementär- och alternativmedicin Stockholm : Natur och kultur, 2006
  4. ^ Nordling, Susanne (2001) Alternativmedicin Stockholm : Liber, 2001
  5. ^ James Randi: The Faith Healers, Prometheus Books, 1989, ISBN 0-87975-535-0
  6. ^ Tang, Yi-Yuan, Ma, Yinghua, Wang, Junhong, Fan, Yaxin, Feng, Shigang, Lu, Qilin, Yu, Qingbao, Sui, Danni, Rothbart, Mary K., Fan, Ming, & Posner, Michael I.. Short-term meditation training improves attention and self-regulation. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America. 2007 October 11 [Epub ahead of print].
  7. ^ Lutz A, Greischar LL, Rawlings NB, Ricard M, Davidson RJ: Long-term meditators self-induce high-amplitude gamma synchrony during mental practice., Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America. 2004 November 16, 101(46)
  8. ^ ”Fusknålar lika bra som äkta akupunktur” Dagens Nyheter 2009-01-21 (läst 2011-12-02)
  9. ^ Hoffman, J.W. et al. (1982). Reduced sympathetic nervous system responsivity associated with the relaxation response. Science. 215:4529.

Allmänna källor

Vidare läsning

Externa länkar