Alunit
Alunit | |
Alunit från Utah - USGS | |
Kategori | Sulfatmineral |
---|---|
Dana klassificering | 30.2.4.1 |
Strunz klassificering | 7.BC.10 |
Kemisk formel | KAl3(SO4)2(OH)6 |
Färg | Gul, röd, till rödbrun, färglös om den är ren; kan vara vit med svaga nyanser av grått |
Förekomstsätt | Fibrös till kolumnformig, porslinsformig, vanligen granulär till tät massiv |
Kristallstruktur | Trigonal |
Spaltning | Perfekt på {0001} |
Brott | Konkoidalt |
Hållbarhet | Spröd |
Hårdhet (Mohs) | 3,5 - 4 |
Glans | Glasaktig, något pärlaktig på {0001} för kristaller, jordig om massiv |
Refraktion | Enaxlig (+) |
Ljusbrytning | nω = 1,572 nε = 1,592 |
Dubbelbrytning | δ = 0,020 |
Transparens | Transparent till genomskinlig |
Streckfärg | Vit |
Specifik vikt | 2,6 – 2,9 |
Löslighet | Löslig i starka syror |
Övrigt | Starkt pyroelektrisk, Radioaktiv 9,44 procent (K) |
Referenser | [1][2][3][4][5][6] |
Alunit eller alunsten är ett vitt-gulgrått sulfatmineral med den kemiska sammansättningen KAl3(SO4)2(OH)6 (hydratiserat aluminiumkaliumsulfat). Den påträffades första gången på 1400-talet i Tolfa, nära Rom, där den bröts för tillverkning av alun. Först kallad aluminilit av J.C. Delamétherie 1797, ändrades detta namn av François Beudant tre decennier senare till alunit.[7]
Alunitkristaller är morfologiskt romboedrar med gränssnittsvinklar på 90° 50', vilket gör att de liknar kuber. Kristallsymmetri är trigonal. Små glittrande kristaller har också hittats lösa i håligheter i förändrad ryolit. Alunit varierar i färg från vit till gulgrå. Den har Mohs hårdhet på 3,5 - 4 och en relativ densitet på 2,6–2,9. Alunit löses i svavelsyra men inte i vatten eller svaga syror.[7]
[[File:Alunite Basic hydrous aluminum potassium sulfate Marysvale Piute County Utah 2324.jpg|left|thumb|Alunit från Marysvale, Utah]] Om aluminiumkomponenten ersätts med järn (Fe3+) får man jarosit och alunit förekommer som sekundärt mineral i järn(III)sulfatmalm. Natrium kan ersätta kalium och natriumrika aluniter kallas natroalunit.
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Man hittar sällan alunitkristaller i håligheter i berg. Mineralen kristalliserar till en hexagonal kristallstruktur där kristallerna bildar romboedriska pyramider med en mellanliggande vinkel på 90°50' vilket får dem att likna kuber. Den bildas genom verkan av svavelsyrahaltiga lösningar på dessa bergarter under oxidation och urlakning av metallsulfidavlagringar.
Alunit förekommer i trachyt, ryolit och andra natriumrika magmatiska bergarter samt i närheten av fumaroler. Alunit har en finkornig massa som kan likna kalksten, dolomit, anhydrit och magnesit.
Användning
[redigera | redigera wikitext]Alunit används till så kallade alunstift för att dra samman mindre sår vid till exempel rakning. I grottor avsätts alunit på väggarna i samband med droppstensformationer (stalagmiter och stalaktiter) vilket används vid åldersbestämning av formationerna. De mer kompakta sorterna från Ungern är så hårda och sega att de har använts till kvarnstenar.[7]
Historiskt omfattande fyndigheter bröts i Toscana och Ungern och i Bulahdelah, New South Wales, Australien.[7] Det bryts för närvarande i Tolfa, Italien. I USA finns det i San Juan-distriktet i Colorado; Goldfield, Nevada; spökstaden Alunite, Utah nära Marysvale; och Red Mountain nära Patagonia, Arizona. Arizona-förekomsten ligger lämpligen ovanför en kanjon som heter Alum Gulch. Alunit bryts som en malm av både kalium och aluminium vid Marysvale.[5] En del av malmfyndigheterna lokaliserades genom luftburen och multispektral avbildning med satellit.
En artikel i maj/juni 2019-numret av Archaeology magazine säger att i Kina, i Henanprovinsen, hittades ett sortiment av keramiska föremål och burkar, som går tillbaka 2000 år. I en av burkarna hittades en blandning av alunit och kaliumnitrat. Blandningen ansågs då vara en "blandning av odödlighet" som nämns i gamla kinesiska texter. Uppenbarligen verkar detta inte ha lyckats.[8]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Alunite, 4 januari 2024..
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ http://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/alunite.pdf Handbook of Mineralogy
- ^ http://www.mindat.org/min-161.html Mindat.org
- ^ http://webmineral.com/data/Alunite.shtml Webmineral data
- ^ ”Radioactive Gems : ClassicGems.net”. Radioactive Gems : ClassicGems.net. http://www.classicgems.net/info_Radioactive.htm.
- ^ [a b] Hurlbut, Cornelius S.; Cornelis Klein (1985). Manual of Mineralogy (20th). ISBN 0-471-80580-7. https://archive.org/details/manualofmineralo00klei.
- ^ Mineralienatlas
- ^ [a b c d] One or more of the preceding sentences incorporates text from a publication now in the public domain: Spencer, Leonard James (1911). "Alunite". In Chisholm, Hugh (ed.). Encyclopædia Britannica. Vol. 1 (11th ed.). Cambridge University Press. p. 773.
- ^ Urbanus, Jason. ”World Roundup - Archaeology Magazine”. www.archaeology.org. Archaeological Institute of America. https://www.archaeology.org/issues/342-1905/world.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Alunit.
- Mineral Galleries
|