Amalgam (odontologi)

Från Wikipedia
Tand lagad med amalgam.

Amalgam är en blandning av metaller som bildas vid reaktion mellan kvicksilver och någon annan metall. I dagligt tal syftar man på silveramalgam (tandamalgam) som i Sverige är förbjudet att använda i tandvården sedan år 2009.[1][2] EU förbjuder användningen av tandamalgam från och med den 1januari 2025.[3][4]

Amalgam inom tandvården[redigera | redigera wikitext]

Amalgam har använts inom tandvården med en blandning av kvicksilver, silver, koppar, indium, tenn och zink. Cirka hälften av en amalgamfyllning består av kvicksilver beroende på hur väl tandläkaren packar amalgamet[5].

När man började använda amalgam för att laga tänder är inte känt men man har funnit spår av silverpasta i tandhål redan från Tangdynastin på 600-talet.[6] I västvärlden introducerades bruket i Frankrike i mitten av 1800-talet.[7]

Amalgam för dentalt bruk består av kvicksilver som blandas med olika metaller i pulverform (silver, tenn, koppar och zink). Kvicksilvret reagerar med metallerna och formar en legering som hårdnar under kristallisation.[8][9]

I Sverige råder ett generellt förbud mot användning av tandamalgam sedan 2009.[10]

Hållbarhet[redigera | redigera wikitext]

Amalgam är "tolerant mot en bred skala av kliniska behandlingssätt och ganska tolerant mot förekomsten av föroreningar under insättningen.”[11] Det motsatta förhållandet gäller för komposittekniken som är mer känslig för flera faktorer och fordrar "extrem varsamhet"[12] och ett ”betydande fler noggranna steg".[13]

Kvicksilver har bakteriostatiska egenskaper medan TEGMA (bestående av några äldre epoxibaserade kompositer) "befordrar tillväxten av mikroorganismer." Detta innebär ökande försämring under äldre epoxibaserade compositer medan områden under amalgamfyllningar påverkas i mycket långsammare grad.[13]

Återkommande försämring längs fyllningskanterna (fogen) är en mycket viktig faktor när det gäller misslyckade restaurationer, men oftare så i restaurationer av komposit. I Casa Pia-studien i Portugal (1986–1989), gjordes 1748 upprepade restaurationer och 177 (10,1 %) av dem bedömdes ha misslyckats under studiens gång. Återkommande försämring längs fogens kanter var den huvudsakliga orsaken till misslyckandet både i fallet amalgam och kompositrestaurationer, och svarade för 66 % (32/48) respektive 88 % (113/129).[14] Krympning vid polymerisationen, krympningen som äger rum under komposithärdningsprocessen, har pekats ut som den primära orsaken till postoperativ läckning från fogarna.[15][16]

Detta är några av skälen till att amalgam har fortsatt att vara ett utmärkt restaurationsmaterial framför epoxibaserade kompositer. En randomiserad klinisk prövning i New England (The New England Children's Amalgam Trial, NECAT), uppvisade resultat som var konsistenta med tidigare rapporter som föreslog att amalgam hade längre livslängd än expoxibaserade kompositer i mjölktänder[11][17] och komposit i de permanenta tänderna.[11][18] Compomerer hade sju gånger högre sannolikhet för att erfordra utbyte och kompositer sju gånger högre sannolikhet att fordra lagning.[11]

Det finns omständigheter där kompositmaterial är bättre lämpade än amalgam. Till exempel när ett ingrepp skall göras och man vill bevara så mycket av tanden som möjligt. Sådana situationer omfattar också mindre lagningar på bettytor, där användningen av amalgam skulle erfordra borttagande av större del av den friska tandstrukturen,[19] och lagning av emaljytor som inte utgör själva bettytan[20] Kompositer föredras av kosmetiska skäl, när en restauration erfordras på en del av tanden som är lätt synbar.

Avlägsnande och ersättning av amalgamfyllningar har traditionellt övervägts när det uppstått "diken" i kanten av fyllningen. Dikesbildningen är tecken på en försämring av amalgamet längs kanten, och förhindrar arbetet med att få kanten i kaviteten jämn med fyllningen. Med ett område med dikesbildning avser man också det underliggande området och det kräver avlägsnandet av tandmaterial eller avlägsnande och återfyllning av amalgam för att få en korrekt situation.[21]

Kritik och biverkningar[redigera | redigera wikitext]

Röntgenbild av tand med amalgamfyllning.

Det råder konsensus i den vetenskapliga världen att dentalt amalgam är instabilt i den meningen att det kontinuerligt läcker kvicksilver som tas upp av kroppen. Det pågår dock en vetenskaplig diskussion huruvida sådant kvicksilver ger upphov till biverkningar och sjukdom.

En studie har visat att inandad ånga av kvicksilver tas upp till cirka 80 % i kroppen.[22] Kvicksilver från amalgam har uppmätts i andningsluft,[23] urin,[24] avföring,[25] njure,[26] hjärna,[27] med flera ställen.

En annan studie har visat att vissa människor bär på en genetisk mutation som ger dem en ökad känslighet för kvicksilver. De studier som hittills utförts ger vid handen att 25 % av befolkningen bär på en partiell form av mutationen medan 2 % har den fullt ut.[28]

Enligt EU-kommissionen och World Health Organization (WHO) är amalgam den största källan till människans kvicksilverexponering.[29] En principöverenskommelse har uppnåtts mellan WHO, FN:s miljöorgan UNEP och alla de stora dentalorganisationerna om att inleda förhandlingar om formerna för minskad användning av amalgamanvändningen över hela världen.[30] I SOU 2003:53 står det "Varje läkare och tandläkare bör vid oklara sjukdomstillstånd och vid autoimmuna sjukdomar överväga om biverkningar från kvicksilver frisatt från amalgam kan vara en bidragande orsak till symtomen".[31] Sedan 1 juni 2009 är användning av amalgam förbjudet i Sverige på grund av dess miljöpåverkan.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Amalgam förbjuds helt”. Tandläkartidningen. 28 november 2017. Arkiverad från originalet den 23 januari 2024. https://web.archive.org/web/20240123182557/https://www.tandlakartidningen.se/nyhet/amalgam-forbjuds-helt/. Läst 23 januari2024. 
  2. ^ ”PM 3/19: National plan of Dental amalgam phase out”. KEMI Swedish Chemicals Agency, www.kemikalieinspektionen.se. 15 april 2019. Arkiverad från originalet den 23 januari 2024. https://web.archive.org/web/20240123182558/https://www.kemi.se/download/18.6df1d3df171c243fb23960ec/1591097413292/pm-3-19-national-plan-of-dental-amalgam-phase-out.pdf. Läst 23 januari 2024. 
  3. ^ ”Press corner”. European Commission - European Commission. 8 februari 2024. https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/ip_24_679. Läst 22 februari 2024. 
  4. ^ ”Parliament adopts law to phase out the use of dental amalgam”. Europaparlamentet. 10 april 2024. https://www.europarl.europa.eu/news/sv/press-room/20240408IPR20295/mercury-parliament-adopts-law-to-phase-out-the-use-of-dental-amalgam. Läst 15 april 2024. 
  5. ^ Gjerdet, NR & Hegdahl, T (1986). ”Porosity, strength, and mercury content of amalgam made by different dentists in their own practice”. Dent Mater 1985: 1: 150-153.. 
  6. ^ Ring ME. Dentistry, an illustrated history. (New York: Abrams, 1985)
  7. ^ Ferracane, Jack L. (2001). Materials in Dentistry: Principles and Applications. Lippincott Williams & Wilkins. pp. 3. ISBN 0-7817-2733-2.
  8. ^ Innes, Youdelis: Dispersion Strengthened Amalgams.J. Can. Dent Assoc. 29, 587
  9. ^ Alloy for dental amalgam. ISO 1559. Andra upplagan 1986-06-15.
  10. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131004215115/http://www.kemi.se/sv/Innehall/Fragor-i-fokus/Kvicksilver/Amalgam-inom-tandvarden/. Läst 5 december 2013. 
  11. ^ [a b c d] Soncini JA, Maserejian NN. The longevity of amalgam versus compomer/composites restorations in posterior primary and permanent teeth. JADA 2007;138:763-772.
  12. ^ Christensen, GJ. Longevity of posterior tooth dental restorations. JADA 2005;136:201-203.
  13. ^ [a b] Leinfelder KF and the skill of dentists. Do restorations made of amalgam outlast those made of resin-based composites? JADA 2000:131:1186–1187. Full text.
  14. ^ Bernardo M, Martin MD, Lerouz BG. Survival and reasons for failure of amalgam versus resin-based composites posterior restorations placed in a randomized clinical trial. JADA 2007;138:775-783.
  15. ^ Burgess JO, Walker R, Davidson JM. Posterior resin-based composite: review of the literature. Pediatr Dent 2002;24(5):465-479.
  16. ^ Estefan D, Agosta C. Eliminating microleakage from the composite resin system. Gen Dent 2003;51)6):506-509.
  17. ^ Forss H, Widstrom E. The post-amalgam era: a selection of materials and their longevity in the primary and young permanent dentition. Andra uttrycker oro över de förhöjda halterna av kvicksilver från amalgam i de undersökta barnens blodserum och urin. Int J Paediatr Dent 2003;13(3):158-164.
  18. ^ Qvist V, Thylstrup A. Restorative treatment patterns and longevity of amalgam restorations in Denmark. Acta Odontol Scand 1986;44(6):343-349.
  19. ^ Fuks AB. The use of amalgam in pediatric patients. Pediatr Dent 2002;24(5):448-455.
  20. ^ Newman SM. Amalgam alternatives: what can compete? JADA 1991;122(8):67-71.(engelska)
  21. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 16 december 2008. https://web.archive.org/web/20081216143549/http://www.pte.state.id.us/Forms_Publications/Health/Curriculum/DentalPolishingAmalgamRestorations.pdf. Läst 11 mars 2011. 
  22. ^ Clarkson T.W. (1983). Mercury. I Breslow, E (red.) Annual Review of Public Health, Volym 4, (ss. 375-380). Palo Alto: Annual Reviews.
  23. ^ Berglund A. Release of mercury vapor from dental amalgam. Swed Dent J Suppl. 1992;85:1-52.
  24. ^ Maserejian NN et al. Dental amalgam exposure and urinary mercury levels in children: the New England Children's Amalgam Trial. Environ Health Perspect. 2008 Feb;116(2):256-62.
  25. ^ Skare I, Engqvist A. Human exposure to mercury and silver released from dental amalgam restorations. Arch Environ Health. 1994 Sep-Oct;49(5):384-94.
  26. ^ Barregard L et al. Cadmium, mercury, and lead in kidney cortex of living kidney donors: Impact of different exposure sources. Environ Res. 2009 Nov 18. [Epub ahead of print].
  27. ^ Guzzi G et al. Dental amalgam and mercury levels in autopsy tissues: food for thought. Am J Forensic Med Pathol. 2006 Mar;27(1):42-5.
  28. ^ ”Genetic Factor Lowers Threshold of Mercury Toxicity in Humans - UW School of Public Health, November 2009”. Arkiverad från originalet den 20 september 2011. https://web.archive.org/web/20110920140453/http://www.washington.edu/alumni/partnerships/publichealth/200911/li.html. 
  29. ^ EU kommissionens rapport {SEC(2005) 101} Bryssel den 28.1.2005 KOM(2005) 20 slutlig.
  30. ^ ”Breakthrough Reached on 'Phasing Down' Dental Mercury Use at W.H.O. Expert Meeting, Says... -- GENEVA, Switzerland, Nov. 18 /PRNewswire-USNewswire/ --”. Arkiverad från originalet den 13 september 2010. https://web.archive.org/web/20100913062616/http://www.prnewswire.com/news-releases/breakthrough-reached-on-phasing-down-dental-mercury-use-at-who-expert-meeting-says-green-groups-70367717.html. 
  31. ^ Citat från utredningen Dentala material och hälsa SOU2003:53 s. 269 Prof. emeritus i miljömedicin Maths Berlin (ordförande i Amalgamskadeförbundets Vetenskapliga Råd).
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Amalgam_(odontologi)&oldid=54618375”