Ammoniak

Ammoniak
Systematiskt namn	Ammoniak
Övriga namn	Azan
Kemisk formel	NH3
Molmassa	17,031 g/mol
Utseende	Färglös gas
CAS-nummer	7664-41-7
SMILES	N
Egenskaper
Densitet	0,73 kg/m³ (1.013 bar vid 15 °C) eller 0,00073 g/cm³
Löslighet (vatten)	7 020 g/l (20 °C)
Smältpunkt	-77,73 (flammpunkt) °C
Kokpunkt	-33,34 °C
Faror
Huvudfara	Giftig Miljöfarlig
NFPA 704	1 3 0
LD50	3 500 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Ammoniak, är en kemisk förening av väte och kväve med formeln NH₃.

Egenskaper

Vid standardtryck och -temperatur är ammoniak en färglös gas med starkt stickande lukt som av gammal urin. Den är löslig i vatten och bildar då den basiska lösningen ammoniumhydroxid, NH₄⁺ + OH^-. I dagligt tal benämns även ammoniumhydroxid "ammoniak". Om ammoniak får reagera med saltsyra bildas salmiak.

Ammoniak bildas vid nedbrytning av organiskt kvävehaltigt material och har varit känt sedan förhistorien.

Framställning

Fram till omkring 1915 utvanns ammoniak främst ur chilesalpeter eller gödsel, samt som biprodukt från koks- och metangasframställning. Redan 1754 hade dock Joseph Priestley framställt ammoniak genom en reaktion mellan salmiak och kalksten.

2NH₄Cl + CaO → CaCl₂ + H₂O + 2H₃N

Det dröjde emellertid ända till 1775, innan Claude Louis Berthollet klarlagt sammansättningen.

Under första världskriget rådde brist på gödsel och sprängämnesråvara, där ammoniak är en viktig beståndsdel. Detta stimulerade utvecklingen av tekniker för att binda luftens kväve. Bland metoder som utvecklades märks Birkland-Eyes metod, kalkkvävemetoden samt Haber-Boschmetoden, varav den sistnämnda blev den som kom att dominera ammoniakframställningen. Tillverkning enligt Haber-Boschmetoden startades 1913 vid BASFs anläggningar vid Ludwigshafen-Oppau efter ett samarbete mellan kemisten Fritz Haber och teknikern Carl Bosch. Under fem års tid utvecklades och förbättrades processen. Bland annat ersattes osmium av järn som katalysator vilket gjorde tekniken betydligt billigare. Arbetet gav de båda forskarna Nobelpriset i kemi, Haber 1918 och Bosch 1931.

Ammoniak i kroppen

Ammoniak bildas i kroppen, som regel i form av ammoniumjoner (NH₄⁺), genom nedbrytning av proteiner och andra ämnen som innehåller kväve. Bildandet av ammoniak är beroende av bl a rätt pH-värde. Eftersom ammoniak är något skadligt för kroppen ombildar enzymer det i normalfallet snabbt till urea huvudsakligen i levern. Vid sjukdomar kan ammoniakhalten i blodet vara för hög (hyperammonemi).

Användningsområden

Ammoniak används som rengöringsmedel, till exempel fönsterputs, hårfärg, ugnsrengöring och rengöring av guld samt vid tillverkningen av handelsgödsel, salpetersyra och plaster.^{[källa behövs]}

Ammoniak används även som köldmedium i kylmaskiner och bär där beteckningen R717

Ammoniak återfinns även i olika läkemedel, till exempel cocillana.

Ammoniakutsläpp

Ammoniak släpps ut i naturen. Enligt Naturvårdsverket fördelade sig utsläppen av ammoniak 2018 i Sverige enligt följande:

• jordbruk 87,1 %
• inrikes transporter 3,5 %
• industriprocesser 5,3 %
• avfall 3,2 %
• övrigt 0,9 %

Utsläppen är 12 % lägre 2018 än 1990. De minskade svenska utsläppen beror på effektivare produktion inom jordbruket, på att antalet mjölkkor och svin i Sverige minskat och på att ökad import av mjölk- och köttprodukter flyttat utsläppen utomlands.

Etymologi

Ordet ammoniak kommer av latin: ammoniacum och grekiska: ammoniakon, för det bittra harts som utvinns ur växten Dorema ammoniacum. Den var under antiken känd från oasen Siwa i nuvarande Egypten. Det grekiska namnet på oasen var Ammonion, eftersom där låg ett tempel som var helgat åt den egyptiske guden Amon.

Trivialnamn 

• Kaustik ammoniak
• Salmiaksprit

Se även

• Ammonium
• Ammoniumhydroxid
• Freon
• Haber-Boschmetoden
• Övergödning
• Metylmalonsyra