Amurskrake

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Amurskrake
Status i världen: Starkt hotad[1]
249 Schuppensäger 20081230.JPG
Adult hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteMergus
ArtAmurskrake
M. squamatus
Vetenskapligt namn
§ Mergus squamatus
AuktorGould, 1864
Hitta fler artiklar om fåglar med

Amurskrake[2] (Mergus squamatus) är en hotad östasiatisk fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Amurskraken är en praktfull andfågel med tunn röd näbb och karakteristisk fjällig teckning på flankerna och undergumpen. Båda könen har en spretig tofs som hos hanen nästan når axlarna.

Den vuxna hanen har svartaktigt huvud och hals som glänser i grönt, vitt bröst och vit undersida samt svartaktig mantel och svartaktiga skapularer. Den inre delen av vingen är mestadels vit. Honan har rödbrunt huvud och är grå i övrigt där hanen är svart. Benen är orangeröda och irisen mörkbrun. Liknande småskraken har vitt halsband, rostrött bröst och saknar det fjälliga mönstret.

Adult hona.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Amurskraken häckar i sydöstra Ryssland, men också i Nordkorea och nordöstra Kina. Merparten av artens världspopulation häckar i bergskedjan Sichote-Alin på gränsen mellan regionerna Chabarovsk och Primorje kraj i Ryssland, men bara några få par norr om Amurfloden. Den hittas också iChangbaibergen på gränsen mellan Kina och Nordkorea,bergsområdet Lilla Hinggan samt vid Mayang Chosuji-reservoaren i Nordkorea.[1]

De flesta övervintrar i centrala och södra Kina, men några stannar i sydöstra Ryssland och Nordkorea. Ett litet antal ses också vintertid i Japan, Taiwan, Sydkorea, Burma och Thailand.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Amurskraken häckar upp till 900 meter över havet i bergstrakter, utmed klara medelstora floder kastad av högvuxen urskog där det finns tillgång på bohålor, huvudsakligen i tempererade områden. Under flyttning och vintertid födosöker den i stora floder i områden som den återvänder till år efter år. Fågeln anländer till häckningsområdet så snart vintern är över i mars och lämnar i samband med de första kalla nätterna i mitten av november.[4]

De tenderar att röra sig uppåt floderna under dagen för att födosöka efter vattenlevande leddjur, groddjur och små till medelstora fiskar genom att dyka 15-30 sekunder i taget. Om tillgång finns kan larver av bäcksländor och broknattsländor utgöra huvuddelen av födan. Senare under sommaren när insektslarverna kläcks övergår amurskraken mer till att äta fisk, framför allt väderål och laxfiskar av släktet Brachymystax.[5]

Amurskraken häckar likt andra skrakar och knipa i hål i träd, företrädelsevis ekarten Quercus dentata, lind och poppelarten Populus ussuriensis.[5] Den häckar gärna i holkar om tillgång finns.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Amurskraken är en ovanlig och hotad art med en uppskattad världspopulation på endast 3.500-6.800 individer, varav de allra flesta häckar i Ryssland.[1] Den tros också minska kraftigt i antal på grund av jakt, habitatförlust och störningar.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som starkt hotad (EN).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Birdlife International 2012 Mergus squamatus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Zhengjie & Zhengjie (1998), BLI (2008), Solovyeva D.V., V. Afanasiev, J. W. Fox, V. Shokhrin & A. D. Fox. 2012. Use of geolocators reveals previously unknown Chinese and Korean scaly-sided merganser wintering sites. Endangered Species Research 17: 217–225.
  5. ^ [a b] Zhengjie & Zhengjie (1998) Solovieva, D.V. 2002. Foraging behaviour and daily time budget of Scaly-sided Merganser Mergus squamatus breeding on the Iman River, Russia. Wildfowl 53: 205-13.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]