Ana Pauker

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ana Pauker, född Hannah Rabinsohn 13 februari 1893, död 14 juni 1960, var en rumänsk politiker (kommunist). Hon var Rumäniens utrikesminister 1947-1952 och det rumänska kommunistpartiets inofficiella ledare. Hon var den första kvinnliga utrikesministern i Rumänien och även i resten världen.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Hon var dotter till fattiga judiska föräldrar från Ukraina, Sarah och (Tsvi-)Hersh Kaufman Rabinsohn. Hon arbetade som lärare och gifte sig med Marcel Pauker. Ana Pauker blev medlem i Rumäniens socialistparti 1918 och tillhörde tillsammans med sin make dess bolsjevikfraktion, som 1921 tog makten i partiet och anslöt sig till komintern. Paret utvisades 1922 och Pauker var sedan aktiv för komintern i Frankrike och på Balkan innan hon återvände 1935. Hon ställdes inför rätta tillsammans med ledande kommunister som Alexandru Moghioroş och Alexandru Drăghici och blev dömd till 10 års fängelse. Hon utväxlades dock 1941 till Sovjet i utbyte mot Ion Codreanu. Därmed undgick hon de judeförföljelser som strax därpå genomfördes i Rumänien genom dess allians med Nazityskland. Maken avrättades i Ryssland under Stalins utrensningar 1938: Ana ryktades senare ha angett honom som trotskist, men enligt dokumenten vägrade hon tvärtom upprepade gånger att göra det. Ana Pauker blev i Moskva ledare för de rumänska exilkommunisterna, vilka blev kända som Moskvafraktionen.

Politik[redigera | redigera wikitext]

År 1944 återvände Pauker till Rumänien och blev 1947 utnämnd till landets utrikesminister. Hon blev därmed också världens första kvinnliga utrikesminister. Pauker var medlem i partiets centralkommittés sekretariat och räknades formellt som nummer två i ledarskapet, men ansågs i själva verket som partiledare de facto. Hon betraktades som Moskvas mest stalintrogna huvudagent i Rumänien och porträtterades 1948 i Time magazine som världens mäktigaste kvinna.

Ana Pauker betraktades som stalinist, men bedrev i själva verket en politik som ofta gick emot Kremls order. Hon motsatte sig byggandet av en kanal mellan Donau och Svarta havet (1949), motsatte sig en utrensning av Rumäniens veteraner från spanska inbördeskriget och franska motståndsrörelsen, hon förhindrade en rättegång mot den förra kommunistledaren Lucreţiu Pătrăşcanu, och upphävde och förhindrade en kollektivisering av jordbruket (1951), trots att detta hade beordrats av Moskva. Hon stödde även judisk emigration till Israel (1950) och högre priser för livsmedel trots att detta inte stöddes av Moskva. Hennes tid vid makten präglades dock också av mord på oppositionella, och under 1949-52 utfördes det ökända experimentet med hjärntvätt i Piteşti-fängelset.

Avsättning[redigera | redigera wikitext]

Genom sin olydnad mot Moskva, särskilt sitt motstånd mot kollektiviseringen, förlorade hon sitt stöd hos Stalin. 1952 reste Gheorghe Gheorghiu-Dej, ledare för det rumänska kommunistpartiets andra fraktion, fängelsefraktionen, till Moskva där han anklagade Pauker, Vasile Luca och Teohari Georgescu för fraktionsintriger. I maj 1952 blev Ana Pauker och hennes anhängare utrensade till förmån för Gheorghiu-Dej's fraktion. Stalin anklagade henne för kosmopolitism, en vanlig anklagelse mot judar i Sovjet, och ska ha bedömt henne som för eftergiven. Hon fängslades 1953 och förhördes, men släpptes fri vid Stalins död samma år och sattes i husarrest. Det rumänska kommunistpartiet fruktade att den nya Sovjetledaren Nikita Khrushchev skulle återinstallera henne som Rumäniens ledare, och hon anklagades därför 1956 för stalinism, trots att hon förut avsatts på grund av bristande åtlydnad under Stalin. Hon förklarade sig oskyldig och begärde att återinstalleras som partimedlem. Under husarresten tilläts hon dock arbeta som översättare.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.