Madagaskarkricka

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Anas bernieri)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Madagaskarkricka
Status i världen: Starkt hotad[1]
Bernier's Teal22.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteAnas
ArtMadagaskarkricka
A. bernieri
Vetenskapligt namn
§ Anas bernieri
Auktor(Hartlaub, 1860)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Madagaskarkricka[2] (Anas bernieri) är en starkt hotad andfågel i familjen änder som enanrt förekommer på Madagaskar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Madagaskarkrickan är med en längd på 40–45 centimeter en relativt liten simand. I färgsättningen är den rätt blekt varmt gråbrun med fjällmönster tydligast på flanker och bröst. Vingspegeln är svart inramat av en bred vit kant och näbben något uppsvängd blekt grårosa. Till skillnad från många andra arter saknar huvudet en tydlig ansiktsteckning.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i låglänta områden på västra Madagaskar.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Arten är närmast släkt med de nyzeeländska änderna brunkricka (Anas chlorotis) och aucklandkricka (A. aucklandica).[4]

Madagaskarkrickans utbredningsområde.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Under häckningstid återfinns den i periodvis översvämmade mangroveträsk med Avicennia marina,[5][6][7][8] som den på ett unikt sätt vadar igenom i jakt på insekter och frön.[9][10][11] Den häckar i hål i mangroveträd och ungarna är flygga efter 45–49 dagar.[8][9][6] Under häckningstiden lever den mestadels i par som håller ihop i flera år.[6] Efter häckningen söker den upp sjöar rika på växtlighet för att rugga,[6] varefter den rör sig till grunda kustnära områden.[5][9][7] Då kan den ses i grupper om upp till 40 fåglar.[12][13]

Ett par madagaskarkricka, karakteristiskt födosökande.

Status[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten som starkt hotad.[1] Den sammanlagda populationen har uppskattas uppgå till endast 1 500-2 500 fåglar och den tros minska kraftigt till följd av habitatförlust, jakt och störningar från människan.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar franske kirurgen och naturforskaren Alphonse Charles Joseph Bernier (1802-1858), verksam som samlare på Madagaskar.[14]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Anas bernieri Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Gonzalez, J., H. Düttmann and M. Wink (2009), Phylogenetic relationships based on two mitochondrial genes and hybridization patterns in Anatidae, J. Zool. 279, 310-318.
  5. ^ [a b] Razafindrajao, F. 2000. Study of the Madagascar Teal Anas bernieri and other Anatidae of the western wetlands of Madagascar. Dodo: Journal of the Jersey Wildlife Preservation Trust 36: 90.
  6. ^ [a b c d] Young, H. G. 2006. Madagascar Teal Anas bernieri: the ecology and conservation of a short distance migrant. In: Boere, G. C.; Galbraith, C. A.; Stroud, D. A. (ed.), Waterbirds around the world, pp. 252-254. The Stationery Office, Edinburgh, U.K.
  7. ^ [a b] Safford, R. J.; Hawkins, A. F. A. 2013. The Birds of Africa. Volume VIII: The Malagasy Region. Christopher Helm, London.
  8. ^ [a b] Joiner, O.; Razafindrajao, F.; Young, H. G. 2006. A survey of Madagascar Teal and other waterbirds in north-west Madagascar, November-December 2003. TWSG News: 46-54.
  9. ^ [a b c] Kear, J. 2005. Ducks, geese and swans volume 2: species accounts (Cairina to Mergus). Oxford University Press, Oxford, U.K.
  10. ^ Morris, P.; Hawkins, F. 1998. Birds of Madagascar: a photographic guide. Pica Press, Robertsbridge, UK.
  11. ^ Young, H. G. 1995. The Madagascar Teal, a most enigmatic duck. Bulletin of the African Bird Club 2(2): 98-100.
  12. ^ Scott, D. A.; Rose, P. M. 1996. Atlas of Anatidae populations in Africa and western Eurasia. Wetlands International, Wageningen, Netherlands.
  13. ^ Green, A. J.; Young, H. G.; Rabarisoa, R. G. M.; Ravonjiarisoa, P.; Andrianarimisa, A. 1994. The dry season diurnal behaviour of the Madagascar Teal Anas bernieri at Lake Bemamba. Wildfowl 45: 124-132.
  14. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]