Anders Björklund

Från Wikipedia
För nationalekonomen med samma namn, född 1950, se Anders Björklund (nationalekonom).
Anders Björklund
Anders Björklund, 2019.
Född1945[1]
Medborgare iSverige[1]
Utbildad vidmedicinska fakulteten vid Lunds universitet[2]
SysselsättningHistolog
ArbetsgivareLunds universitet
medicinska fakulteten vid Lunds universitet (1966–1969)[3]
medicinska fakulteten vid Lunds universitet (1969–1971)[4]
medicinska fakulteten vid Lunds universitet (1971–1972)[5]
medicinska fakulteten vid Lunds universitet (1973–1983)[6]
medicinska fakulteten vid Lunds universitet (1983–)[7]
Oxfords universitet (1989–1990)[8]
Utmärkelser
Ariëns Kappers-medaljen (1988)
Göran Gustafssonpriset i medicin (1991)
Dana Award for Pioneering Achievement in Health and Education (1993)
Söderbergska priset (2000)[9]
Eric K. Fernströms Nordiska Pris (2011)[10]
Redigera Wikidata

Anders O.H. Björklund, född 1945 i Söderhamn, är en svensk histolog och hjärnforskare, pionjär i utvecklingen av metoder för reparation av hjärnans nervkretsar, baserat på cell- och gen-terapi.

Anders Björklund disputerade 1969[11] vid Lunds universitet och blev 1970 doc i histologi vid samma lärosäte. Han blev 1983 professor i histologi vid Lunds universitet. Björklund har varit gästprofessor vid University of Oxford i England och publicerat över 600 arbeten rörande det centrala nervsystemets uppbyggnad och läkningsmekanismer med inriktning på reparation av hjärnans nervkretsar. Han är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien sedan 1989 och utländsk ledamot i National Academy of Sciences USA sedan 2011[12].

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Björklund växte upp i Växjö. Efter studentexamen vid Katedralskolan på började han sina medicinstudier vi universitetet i Lund 1964, men kom snart att ägna sig på heltid till forskning på professor Bengt Falcks laboratorium på Histologiska Institutionen i Lund. Falck hade i början på 60-talet utvecklat en ny metod att synliggöra några av nervsystemets viktigaste signalsubstanser, dopamin, noradrenalin och serotonin, i mikroskopiska snitt. Denna metod –Falck-Hillarpmetoden - revolutionerade studiet av hjärnans nervkretsar och öppnade upp ett helt nytt forskningsfält där Björklund och hans team i Lund kom att spela en ledande roll. Under åren efter disputationen genomförde han, i samarbete med sin PhD-student Olle Lindvall, en vidareutveckling av den ursprungliga metoden som låg till grund för en mera detaljerad kartläggning av hjärnans dopaminsystem[13].

I mitten av 1970-talet initierade Björklund en helt ny forskningslinje som baserade sig på idén att ersätta skadade nervceller i hjärnan med omogna neuroblaster erhållna från hjärnan på foster. Detta pionjärarbete, som han utvecklade tillsammans med sin nära elev och medarbetare Ulf Stenevi, öppnade upp för helt nya möjligheter att reparera skadade nervkretsar och återställa funktion, dels i djurmodeller av Parkinsons och Huntingtons sjukdom[14][15], dels på försöksdjur med skador på hjärnans minnes- och inlärningssystem[16].

Under 1990-talet genomförde Lundateamet, under ledning av neurologen Olle Lindvall, en serie kliniska försök på patienter med Parkinsons sjukdom som visade att omogna dopaminceller från aborterade foster, transplanterade till hjärnans sk striatum-region, kan överleva, utmogna och återbilda det förlorade dopamin-systemet[17][18]. Även om de kliniska resultaten har varierat kraftigt, så har resultatet i en del av Lunda-patienterna varit tillräckligt lovande för att stimulera till vidare utveckling av cdell-reparationsidén, nu baserat på användningen av celler som genereras från embryonala stamceller[19]. Lundateamet, som efter Björklunds pensionering leds av professor Malin Parmar, har under fyra decennier varit i frontlinjen av denna forskning.

En andra huvudlinje i Björklunds forskning har varit fokuserad på användningen av de neurotrofa tillväxtfaktorerna NGF och GDNF, för att motverka celldöd och stimulera återbildning av nervförbindelser i djurmodeller av neurodegenerativa sjukdomar, ffa Parkinsons sjukdom och kognitiv svikt[20]. Björklunds lab har också varit pionjärer i användningen av rekombinant adeno-associerat virus (rAAV) för protektiv genterapi och utvecklingen av djurmodeller av den typ av patologi, skapad av det sjukdomsgenererande proteinet alfa-synuclein, som är karakteristisk för Parkinsons sjukdom[21].

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Libris, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ ORCID Public Data File 2021, 8 oktober 2021, 10.23640/07243.16750535.V1, läs onlineläs online, läst: 5 november 2021, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  3. ^ ORCID Public Data File 2023, 27 september 2023, 10.23640/07243.24204912.V1, läs onlineläs online, läst: 10 november 2023, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  4. ^ ORCID Public Data File 2023, 27 september 2023, 10.23640/07243.24204912.V1, läs onlineläs online, läst: 10 november 2023, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ ORCID Public Data File 2023, 27 september 2023, 10.23640/07243.24204912.V1, läs onlineläs online, läst: 10 november 2023, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ ORCID Public Data File 2023, 27 september 2023, 10.23640/07243.24204912.V1, läs onlineläs online, läst: 10 november 2023, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  7. ^ ORCID Public Data File 2023, 27 september 2023, 10.23640/07243.24204912.V1, läs onlineläs online, läst: 10 november 2023, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  8. ^ ORCID Public Data File 2023, 27 september 2023, 10.23640/07243.24204912.V1, läs onlineläs online, läst: 10 november 2023, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  9. ^ Söderbergska priset i medicin, Svenska Läkaresällskapet, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.med.lu.se , läst: 8 november 2018.[källa från Wikidata]
  11. ^ Björklund, Anders (1969) (på engelska). Characterization and cellular localization of monoamines in the hypothalamo-hypophyseal system. Communications from the Department of Anatomy, University of Lund, 0459-9993 ; 1969:1. Lund. Libris 653142 
  12. ^ ”A. Björklund Profile published in Proc Natl Acad Sci U S A. (PNAS).”. National Academy of Scioences USA. 16 juli 2012. https://www.pnas.org/content/109/33/13137.full. Läst 24 maj 2022. 
  13. ^ Lindvall O and Björklund A (1974). ”The organization of the ascending catecholamine neuron systems in the rat brain as revealed by the glyoxylic acid fluorescence method.”. Acta Physiologica Scandinavica. PMID 4531814. 
  14. ^ Björklund A and Stenevi U (1979). ”Reconstruction of the nigrostriatal dopamine pathway by intracerebral nigral transplants.”. Brain Research (Elsevier). PMID 574053. 
  15. ^ Isacson, O., Brundin, P., Kelly, P.A.T., Gage, F.H., Björklund, A (1984). ”Functional neuronal replacement by grafted striatal neurones in the ibotenic acid-lesioned rat striatum.”. Nature. PMID 6482962. 
  16. ^ Dunnett, S.B., Low, W.C., Iversen, S.D., Stenevi, U., Björklund, A. (1982). ”Septal transplants restore maze learning in rats with fornix-fimbria lesions.”. Brain Research (Elsevier). PMID 7139330. 
  17. ^ Lindvall O and Björklund A (2011). ”Cell therapeutics in Parkinson's disease”. Neurotherapeutics. PMID 21901584. 
  18. ^ Björklund A and Lindvall O (2017). ”Replacing Dopamine Neurons in Parkinson's Disease: How did it happen?”. Journal of Parkinsons Disease. PMID 28282811. 
  19. ^ Björklund A and Parmar M (2020). ”Neuronal Replacement as a Tool for Basal Ganglia Circuitry Repair: 40 Years in Perspective.”. Front Cell Neuroscience. PMID 32547369. 
  20. ^ Kordower JH and Björklund A (2013). ”Trophic factor gene therapy for Parkinson's disease”. Movement Disorders. PMID 23390096. 
  21. ^ Kirik D, Björklund A, et al. (2002). ”Parkinson-like neurodegeneration induced by targeted overexpression of alpha-synuclein in the nigrostriatal system.”. Journal of Neuroscience. PMID 11923443. 
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Anders_Björklund&oldid=51637902”