Anders B. Liljefors
Anders Bruno Liljefors, född 7 augusti 1923 i Auburn, New York, USA, död 16 augusti 1970 i Siklós, Ungern, var en svensk keramiker, skulptör och målare.
Anders B. Liljefors var sonson till Bruno Liljefors och utbildade sig i skulptur på Edward Berggrens målarskola för Ivar Johnsson, i måleri för Isaac Grünewald samt vid Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn. Han var anställd vid Gustavsbergs porslinsfabrik 1947-1953 samt 1955-1957.
Liljefors introducerade en teknik med sandgjuten keramik, vilken kunde användas för att skapa skulpturer i keramik. Hans föremål med skrovlig lera under tjock och grov glasyr bröt mot den då förhärskande formen i keramiktillverkning och uppfattningen om god smak. Han var en av de första som utvecklade keramik från konsthantverk till konst.[1]
Liljefors arbetade sammanlagt i tio år vid Gustavsbergs fabriker. Därefter flyttade han till Blekinge och var från 1963 bosatt på Knösö udde i Blekinge skärgård, där han arbetade i egen ateljé. Liljefors avled hastigt i hjärtinfarkt under ett keramiksymposium i Ungern 1970.[2]
Liljefors är representerad på bland annat Victoria & Albert Museum[3] i London Nationalmuseum[4], Röhsska museet[5] och Vänersborgs museum[6].
| ” | Han har kallats vulkan, fribytare och revolutionär. ....Anders Bruno Liljefors slog hål i ytan på 50-talets svenska stil. Det skulle vara perfektion, rena linjer och serieproduktion, men Liljefors var tvärtom: oborstad, skev, rastlös. Det är just hans febriga sökande genom materialen som gör honom spännande och aktuell i dag. Han glömdes bort efter sin död, 47 år gammal, och kunde ha förblivit en kuriositet i keramikhistorien om inte hans bästa keramik fortfarande hettar och vibrerar av oro. | „ |
| – Petter Eklund[7] | ||
Offentliga verk i urval[redigera | redigera wikitext]
- Utsmyckning av korridorvägg i Vällingby skola, keramik, 1954, tillsammans med Egon Möller-Nielsen, Sven-Erik Fryklund och Elis Eriksson
- En 450 m² stor keramisk vägg i Folkets Hus i Stockholm, 1959-60, tillsammans med Signe Persson-Melin
- Keramisk väggrelief på Skogsindustrihuset, Karlavägen 31 i Stockholm, omkring 1960, tillsammans med Signe Persson Melin
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Helena Lutteman (redaktör): Anders B. Liljefors - keramisk fribytare , Nationalmuseum, Stockholm 1971, Nationalmusei utställningskatalog nr 356, ISSN 0585-3222
- Yvonne Liljefors och Åke Ask: Anders B. Liljefors 1923-1970 - "Människan och konstnären". Minnesutställning Ronneby kulturcentrum 2-31 augusti 1987, Ronneby konstförening, Ronneby 1987, ISBN 99-0775-661-X
- Max Liljefors: Stryk ut det du skriver, skriv det du stryker ut, Blekinge läns museum, Karlskrona 1997, ISBN 91-9730-421-2
- Gösta Arvidsson: Keramikens revolutionär, Carlsson Förlag, Stockholm 2011, ISBN 978-91-7331-384-1
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Cilla Robach: Formens frigörelse. Konsthantverk och design under debatt i 1960-talets Sverige, Arvinius Förlag 2010
- ^ ”Anders Bruno Liljefors 1923-1970”. http://www.signaturer.se/Sverige/AndersLiljefors.htm. Läst 15 juli 2017.
- ^ Victoria and Albert museum
- ^ Nationalmuseum
- ^ Röhsska museet
- ^ Vänersborgs museum
- ^ Petter Eklund: Anders Bruno Liljefors på Gustavsbergs porslinsmuseum i Dagens Nyheter 31 maj 2011, läst 2011-11-12
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Petter Eklund: Anders Bruno Liljefors på Gustavsbergs porslinsmuseum i Dagens Nyheter 31 maj 2011
- Anders B Liljefors i Nationalmuseums samlingar
- Anders B. Liljefors beskriven hos Signaturer.se
|