Anders Nygren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Biskop Anders Nygren
Kyrka Svenska kyrkan

Stift Lunds stift
Period 1948-1958
Företrädare Edvard Magnus Rodhe
Efterträdare Nils Bolander

Prästvigd 1912
Biskopsvigd 22 maj 1949 av Erling Eidem
Akademisk titel professor
Född 15 november 1890
Sverige Göteborg
Död 20 oktober 1978 (87 år)

Anders Theodor Samuel Nygren, född 15 november 1890 i Göteborg, död 20 oktober 1978, var biskop i Lunds stift 1948-1958. Han var även en framträdande teolog.

Nygren föddes i Göteborg, som son till rektor Samuel Nygren och Anna Maria Lundström. Han var den tredje av fyra bröder som alla blev präster. Intryck från hemmet och regelbundna kyrkobesök förde Nygren till lutherdomen och Martin Luthers lära. Efter faderns död 1906 flyttade familjen till Lund.

Nygren studerade vid teologiska fakulteten vid Lunds universitet och tog examen som teologie kandidat 1912 efter fem terminer. Efter praktik prästvigdes han i Göteborgs stift och tjänstgjorde 1912-20 som vicepastor i Ölmevalla församling.[1] Som präst fördjupade Nygren sina kunskaper i filosofi och systematisk teologi. Immanuel Kant och Friedrich Schleiermacher studerades flitigt. För att få full förståelse av deras lära reste han till Tyskland.

Våren 1921 blev Nygren teologie licentiat. Kort därefter försvarade han sin avhandling Religiöst Apriori och blev docent. Flera viktiga avhandlingar följde, vilka behandlade etiska och dogmatiska frågor. Han blev teologie doktor 1923 och professor i systematisk teologi med undervisningsskyldighet i teologisk etik vid Lunds universitet 1924.

Nygren skrev bland annat Det bestående i kristendomen (1922), Filosofisk och kristen etik (1923, 2:a upplagan 1932), Etiska grundfrågor (1926). Han medarbetade under signaturen A.Ngn i Svensk uppslagsbok.[2]

1930 utkom första delen av Nygrens huvudverk Eros och Agape. Det var ett resultat av djupa studier i grekisk filosofi och tidig kristendom. Del två publicerades 1936. I verket förklarar Nygren motivforskning som metod. Tillsammans med kolleger lade Nygren grunden för det lundensiska tankesystemet. Det bygger på att människan inte kan undkomma den yttersta dimensionen.

Under andra världskriget deltog Nygren i den internationella debatten angående kristendomen och nazismen. 1947 blev han ordförande i Lutherska världsförbundet. 1949 vigdes han till biskop i Lund och fick därmed tillfälle att utveckla sina teorier i praktiken. När han gick i pension 1958 fortsatte han med sin forskning, och undervisade under några år vid universitet i USA. Trots sjukdom deltog han under sina sista år i den teologiska och filosofiska debatten.

Nygren mötte sin fru, Imgard Brandin, i Tyskland. De fick fyra barn. Nygren avled 1978 och begravdes i Lund.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 375 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 375-76 
  • Biographical Introduction i Anders Nygren's Religious Apriori av Kjell O Lejon.