Anders Otto Lindfors

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Anders Otto Lindfors.

Anders Otto Lindfors, född den 28 juli 1781 i Karstorp i Näsby socken, Jönköpings län, död den 8 mars 1844 i Lund, var en svensk filolog och historiker. Han var farfar till Axel Otto Lindfors.

Lindfors blev 1798 student i Lund, filosofie kandidat 1801, filosofie magister 1802, docent i pedagogik 1803 och i teoretisk filosofi 1805. Han avlade hovrättsexamen 1810 samt förordnades till notarie i det så kallade uppfostringsutskottet. År 1811 blev han adjunkt i historia och 1816 professor i samma ämne. År 1819 prästvigdes han och blev kyrkoherde i Bjärshög och Oxie, men kom genom sin utnämning 1826 till eloquentiæ et poëseos professor på sin rätta plats.

Även om han var duglig på åtskilliga områden, hade han dock mest utmärkt sig som lärare i latin och som skriftställare. Han blev 1830 teologie doktor. Lindfors gav ut en stor mängd akademiska avhandlingar, bland vilka märks Berättelse om erkebiskop Anders Sunessons graf, upptäckt i Lunds domkyrka (1833, tillsammans med Henrik Reuterdahl), vidare Index latinitatis in Ciceronis Brutum (1804), Handbok i romerska antiqviteterna (1814; andra upplagan 1830) samt Fullständigt svenskt och latinskt lexicon (I—II, 1815-24).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Johan Henrik Engelhart
som proinspektor
Inspektor för Smålands nation
1816–1841
Efterträdare:
Bengt Magnus Bolméer
Företrädare:
Jonas Brag
Rektor för Lunds universitet
1822–1823
Efterträdare:
Martin Erik Ahlman
Företrädare:
Jonas Albin Engeström
Rektor för Lunds universitet
1829–1830
Efterträdare:
Ebbe Samuel Bring