Anderssonskans Kalle (film, 1934)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Anderssonskans Kalle (1934))
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Anderssonskans Kalle
GenreDrama
RegissörSigurd Wallén
ManusSölve Cederstrand, Sigurd Wallén
SkådespelareThor Modéen
Tollie Zellman
Hjördis Petterson
Signe Lundberg-Settergren
OriginalmusikEric Bengtson
ProduktionsbolagAB Wive
Premiär15 augusti 1934
Speltid77 minuter
LandSverige Sverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Anderssonskans Kalle är en svensk film från 1934 i regi av Sigurd Wallén

Handling[redigera | redigera wikitext]

Det är skolavslutning på Katarina folkskola där man ser hur Anderssonskans Kalle nu studerar sina betyg. Han har fått stora A i flit och uppförande vilket förvånar hans syster Majken och hon vill att han springer till tvättbryggan för att visa det för deras mor. Majken ringer till sin fästman Gustaf som arbetar på firman Svenska Normalhus och menar att de träffas så sällan. Denne säger dock att han måste arbeta över. Nere vid tvättbryggan ligger tanterna och arbetar. De pratar sinsemellan om Kalle och hans busstreck. En av dem, Pilgrenskan, önskar att man kunde skicka Kalle till Amerika för att lära sig veta hut. När Kalle kommer ner skrämmer han upp de tvättande kvinnorna genom att ramla i vattnet och gömma sig under bryggan så att de tror att han drunknat.

När de sedan hänger tvätt på gården gör Kalle fler busstreck. Han drar in Pilgrenskans kjol i en dörrglugg så hon blir hängande i dörren. Han jagas av de uppretade tanterna och tar sin tillflykt hos fru Lundström. Hon säger till de jagande att de är arga bara för att Kalle bär pilsner till ”era karlkräk” på bygget. När Kalle kommer med två korgar pilsner till jobbarna diskuterar de huruvida man skall sänka ”transportavgiften” eftersom det råder dåliga tider. Det framgår dock att de inte klarar av att arbeta utan pilsner och Kalle hotar med blockad eftersom han anser att arbetaren är sin lön värd.

Gustaf arbetar på bygget som verkmästare och han resonerar med en av murarna om de förändringar som sker av staden. Den senare tycker att det gamla måste bort och det nya fram, medan Gustaf tycker att det är ändå synd på den gamla idyllen. Vi får reda på att fru Andersson inte vill sälja sin idylliska kåk trots att hon blivit erbjuden större pennningsumma för den.

Kalle och hans kamrater leker filminspelning med en kamera gjord av en låda och diverse trådrullar och burkar. Kalle sminkar sig med bränd kork. De överfaller Bobergskan och binder henne och filmar detta som ett indianöverfall. De fullbordar verket med att tända en serie ryska smällare. Än en gång blir Kalle jagad av tanterna tills Gustaf kommer och tar honom i försvar.

Nu får man också reda på vad Gustafs ”övertidsarbete” egentligen består av. I själva verket studerar han språk på sin fritid som den tidstypiskt ambitiöse unge man han är. En av tanterna råkar se honom med sin språklärarinna och missförstår det hela och tror att han i själva verket är otrogen vilket de för vidare till Majken. Hon slår upp deras förlovning.

När vintern kommer leker pojkarna bl a med en slängkälke. När kvarterets polis sätter sig på denna tillsammans med ett par av tanterna snurrar de denna fort att och gör sedan så att den kastas i väg in i ett rökeri. Svarta av sot jagar de Kalle som tar sin tillflykt till vattnet där han börjar jumpa på isflaken för att komma undan. De förföljande tanterna och polisen hamnar också på ett isflak som driver nerför Stockholms ström. Efteråt tror man att Kalle drunknat men kan åter spela dem ett spratt när han iscensätter ett spökeri för dem bl a med hjälp av hartsfiol.

Byggmästaren som vill köpa fru Anderssons hus är upprörd för att hon inte vill sälja. Han säger att man inte kan bygga ett modernt funkiskvarter med en söderkåk på hörnet där man odlar palsternackor och sådant. Han menar vidare med ritningarna i hand att man gör en miljonförlust på grund av denna ”funktionsstörning”.

Det blir sommarlov och Kalle blir undersökt av skolläkaren som konstaterar att en skollovskoloni i skärgården är den bästa medicinen och ordnar så att Kalle skall få åka ditut. På färden ut talar en lärarinna av utpräglat modern framtoning om att vår tids skolbarn är riktiga mönsterbarn och att pojkstreck lyckligtvis hör till det förgångna. För att dementera denna tes släpper Kalle till mångas förskräckelse ut möss på båten. Den stela lärarinnan blir fullständigt panikslagen av åsynen av de små djuren.

Kalle tar sig tillbaka till staden eftersom han vantrivs därute. Där har Gustaf skrivit ett brev till Kalle och bett honom hjälpa till att ordna upp förhållandet med Majken. Gustaf har fått löfte om en framtidsplats på ett stort ritkontor och det är därför som han lärt sig språk. Kalle erbjuder sig att hjälpa till och berättar hur det är för sin syster. Med en nödlögn om att Gustaf tänkt emigrera till Amerika får han Majken att ångra sig och hon börjar gråta. Kalle släpper därefter in Gustaf så att de två kan försonas och därefter följer deras förlovningsfest.

Byggfirmans direktör kommer nu tillsammans med sin medhjälpare för att tala med Kalles mor om sitt köperbjudande. Hon avspisar dem med att säga att de bara tänker på sina aktier som inte är värda ett dugg och på sina spekulationer. Nej här skall hon bo och leva säger hon och kör ut dem. Kalle som såpat trappan ser nu också därigenom till att deras avfärd blir extra snabb och våldsam. Därefter fortsätter kalaset som Kalle sätter sin slutknorr på genom att ladda glassbomben med riktigt krut som exploderar

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen premiärvisades 15 augusti 1934 på biograf Palladium i Stockholm. Den spelades in i Filmstaden Råsunda med exteriörer från Södermalm (bland annat Yttersta Tvärgränd), Norrström och Stockholms skärgård av Åke Dahlqvist.

Filmen är en fri tolkning av Emil Norlanders ungdomsroman Anderssonskans Kalle som utgavs 1901.

Denna version skiljer sig en del från andra versioner vilket gör den extra typisk för sin tid. Den framåtsträvande unge mannen, Gustaf, som bildar sig inom ett tekniskt yrke, har fått en relativt stor framtoning här. Till detta kommer alla anspelningar på tidstypiska fenomen som "funkis".

Rollista i urval[redigera | redigera wikitext]

Yttersta Tvärgränd har varit inspelningsplatsen för flera versioner av Anderssonskans Kalle, här ett fotografi från 1908.

Filmmusik i urval[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]