Andra slaget vid Charkov

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Andra slaget vid Charkiv)
Hoppa till: navigering, sök
Andra slaget vid Charkov
Del av Östfronten under andra världskriget
Eastern Front 1941-12 to 1942-05.png
Östfronten vid tiden för andra slaget vid Kharkov. Operationen är markerad av det lilla orangefärgade området med två pilar i Ukraina.
Ägde rum 12-28 maj 1942
Plats Charkov, Ukrainska SSR, Sovjetunionen
Resultat Seger för Axelmakterna
Stridande
Nazityskland Tyskland
Rumänien Rumänien
Kungariket Italien Italien
Sovjetunionen Sovjetunionen
Befälhavare/ledare
Nazityskland Fedor von Bock
Nazityskland Friedrich Paulus
Nazityskland Kurt Pflugbeil
Sovjetunionen Semjon Timosjenko
Styrka
350 000 man
1 000 stridsvagnar
~700 flygplan
765 300 man[1]
1 176 stridsvagnar
300 bandhaubitser[2]
926 flygplan[3]
Förluster
Sammanlagt: runt 20 000 förluster[4][5]
49 flygplan[6]
12 flygare döda[6]
98 flygare försvunna[6]
Sammanlagt: 277 190 förluster
170 958 döda, tillfångatagna eller försvunna
106 232 sårade[1][7]
2 086 kanoner
1 250 stridsvagnar[7]
542 flygplan[6]

Det andra slaget vid Charkov, namngett av Wilhelm Keitel, var en motoffensiv av Axelmakterna i regionen runt Charkov mot Röda arméns brohuvud vid Izium som genomfördes från 12 till 28 maj 1942Östfronten under andra världskriget. Målet var att eliminera brohuvudet över floden Donets som var en av Sovjets offensiva mellanområden. Efter en framgångsrik vintermotoffensiv som drev tyska trupper bort från Moskva, men som även utarmade Röda arméns reserver, var Charkivoffensiven ett nytt sovjetiskt försök att utöka sitt strategiska initiativ, även om man misslyckades med att genomföra dess överraskningsmoment.

Den 12 maj 1942 inledde sovjetiska styrkor under befäl av marskalk Semjon Timosjenko en offensiv mot den tyska 6. Armee. Efter inledande framgångar stoppades offensiven av tyska motanfall. Kritiska misstag från flera stabsofficerare och av Josef Stalin själv, som misslyckades att exakt uppskatta 6. Armees potential och överskattade sina egna nyutbildade styrkor, ledde till en framgångsrik tysk kniptångsmanöver som separerade de framryckande sovjetiska trupperna från resten av fronten.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Glantz (1995), s. 295
  2. ^ Москаленко Кирилл Семёнович На Юго-Западном направлении. Воспоминания командарма. Книга I. — М.: Наука, 1969 – Под Харьковом в мае 1942 года
  3. ^ Bergström 2007, s. 36.
  4. ^ Moskalenko, s. 218
  5. ^ Beevor, s. 67
  6. ^ [a b c d] Hayward 1997, s. 27.
  7. ^ [a b] Glantz (1998), s. 218

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Bergström, Christer. Stalingrad – The Air Battle: 1942 through January 1943. Midland Puplishing, Hinkley, 2007. ISBN 978-1-85780-276-4
  • Beevor, Antony. Stalingrad: The Fateful Siege. Viking; New York City: 1998. ISBN 0-670-87095-1
  • Erickson, John. Barbarossa: The Axis and the Allies. Edinburgh University Press, 1998, Table 12.4. ISBN 978-0-7486-0504-0
  • Glantz, David M. Kharkov 1942: Anatomy of a Military Disaster. Sarpedon; New York City: 1998. ISBN 1-885119-54-2
  • Glantz, David M. & House, Jonathan (1995), When Titans Clashed: How the Red Army Stopped Hitler, Lawrence, Kansas: University Press of Kansas, ISBN 0-7006-0899-0
  • Hayward, Joel S. A. Stopped At Stalingrad. Univ. of Kansas; Lawrence: 1998. ISBN 978-0-7006-1146-1
  • Hayward, Joal S. A. The German use of air power at Kharkov, May 1942. Air Power History, Summer 1997, Volume 44, Number 2.
  • Marskalk A.M. Vasilevsky, The matter of my whole life, Moscow, Politizdat, 1978
  • Marskalk G.K. Zhukov, Memoirs, Moscow, Olma-Press, 2002 (13th Edition) ISBN 5-224-01089-6
  • Marskalk K.S. Moskalenko (Befälhavare för den 38:e armén), On South-Western direction, Moscow, Science, 1969