Andrakammarvalet i Sverige 1932

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Andrakammarvalet 1932)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Andrakammarvalet i Sverige 1932
Sverige
← 1928 17-18 september 1932 1936 →

Sveriges riksdags andra kammares 230 platser
  Första parti Andra parti Tredje parti
  Per Albin Hansson Arvid Lindman Olof Olsson i Kullenbergstorp
Ledare Per Albin Hansson Arvid Lindman Olof Olsson
Parti Socialdemokraterna Allmänna valmansförbundet Bondeförbundet
Föregående val 90 73 27
Erhållna mandat 104 58 36
Mandatförändring 14 15 9
Röster 1 040 689 576 337 351  215
Andel 41,7% 23,1% 14,1%

Statsminister före valet

Felix Hamrin
Frisinnade folkpartiet

Ny statsminister

Per Albin Hansson
Socialdemokraterna

Andrakammarvalet i Sverige 1932 hölls den 17-18 september 1932.

Valkampanj[redigera | redigera wikitext]

Den 17 juli höll statsminister Ekman tal i Örbyhus i Uppland där han gick till angrepp mot Bondeförbundet som han ansåg vara ett "klassparti", det vill säga endast intresserat av att gynna bönderna.

Den 6 augusti avgick Ekman då det upptäcktes att han för de frisinnades räkning tagit emot en andra check på 50 000 kronor från Ivar Kreuger. En tidigare check på samma belopp var redan känd. Samma dag utsågs finansminister Felix Hamrin till ny statsminister.

Socialdemokraten Ernst Wigforss hade i Storbritannien tagit intryck av John Maynard Keynes nationalekonomiska teorier. Det viktigaste resultatet för valkampanjens del var att socialdemokraterna ville att systemet med nödhjälpsarbeten skulle ersättas med riktiga jobb som betalades med marknadsmässiga löner av staten.

Partiernas valaffischer:

  • Skydd för svenskt arbete! Förbättra jordbruksfolkets ställning! Välj med Högern
  • Minns Ådalen - rösta med Arbetarpartiet kommunisterna
  • Du röstar vid riksdagsvalet under parollen klass mot klass, Det enda parti som i gärning är ett arbetarparti. - Röd, proletär enhetsfront mot borgarfronten o. dess köpta lakejer! - Kommunistiska Partiet
  • Högern vill beskydda privata beväpnade kårer. Rösta med arbetarepartiet
  • Arbete och självförsörjning - Rättsordningens värnande - Frihet och försvar - Välj med de borgerliga

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

För samtliga genom valet invalda riksdagsmän, se Lista över ledamöter av Sveriges riksdags andra kammare 1933-1936.

Parti Partiledare Röster Mandatfördelning
Antal +− % Antal +−
  Socialdemokraterna Per Albin Hansson 1 040 689 41,7 +4,7 104 +14
  Allmänna valmansförbundet Arvid Lindman 576 337 23,1 −5,5 58 −15
  Bondeförbundet Olof Olsson 351 215 14,1 +2,9 36 +9
  Frisinnade landsföreningen Carl Gustaf Ekman & Felix Hamrin 244 577 9,8 −3,1 20 −8
  Sveriges kommunistiska parti (Kilbomare) Nils Flyg 132 564 5,3 6 +6
  Sveriges kommunistiska parti (Sillénare) Sven Linderot 74 245 3,0 -3,4 2 −6
  Liberala riksdagspartiet Eliel Löfgren 48 722 1,9 −1,1 4 +-0
  Svenska nationalsocialistiska partiet Birger Furugård 15 170 0,6
  Kyrkliga folkpartiet Ivar Rhedin 8 911 0,4
  Centerpartiet N.A. Nilsson 2 501 0,1
  Övriga partier 175 0,0
  Socialistiska blocket (S + SKP-S + SKP-K) 1 247 498 50,0 112
  Borgerliga blocket (BF + AV + FL + LRP) 1 220 851 48,9 118
Antal giltiga röster 2 495 106 100,00   230  
Ogiltiga röster 6 062  
Totalt 2 500 769
(67,6 %)

Regeringsbildning[redigera | redigera wikitext]

Den 19 september gav kungen i uppdrag till Per Albin Hansson att bilda regering. Den nya regeringen, Regeringen Hansson I, tillträdde den 27 september.

Även Bondeförbundets partiledare Olof Olsson ville bilda regering men arbetet avbröts innan det kommit så långt som överläggningar med andra partier eftersom Bondeförbundets partistyrelse inte var intresserad av regeringsmakten. Detta satt i sedan sent 1800-talet då man talade om lantmännen följer endast med till konseljsalens dörr men går inte in, dvs. att bönderna gärna gjorde uppgörelser med andra partier men aldrig satt i regeringen.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ljunggren, Stig-Björn. ”Bortglömda partiet som lade grunden för Alliansen” (på sv). SvD.se. https://www.svd.se/bortglomda-partiet-som-bildade-grunden-for-alliansen. Läst 5 maj 2017. 

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]