Andrakammarvalet i Sverige 1887 (vår)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Andrakammarvalet i Sverige 1887 (vår)
Sverige
← 1884 29 mars - 28 april 1887 1887 (september) →

Sveriges riksdags andra kammares 221 platser

Extravalet till Sveriges riksdags andra kammare hölls under våren 1887.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Under 1880-talet hade kraven på höjda tullar särskilt gällande lantbruks- och industriprodukter börjat öka i styrka. Under vårriksdagen 1887 hade lantbruks- och industriprotektionisterna bildat gemensam sak mot den frihandelsvänliga majoriteten i riksdagen och lagt fram massmotioner med krav på höjda tullar. Efter ett tag tillstyrktes massmotionerna i bevillningsutskottet där tullskyddsvänner var i majoritet. I Första kammaren där frihandlarna dominerade avslogs motionerna knappt med 70 mot 68 tack vare röstberättigade statsråd. I Andra kammaren där protektionisterna dominerade bifölls motionerna 111 mot 101. I den gemensamma voteringen skulle protektionisterna ha segrat. Då lät den frihandelsvänlige kungen Oscar II upplösa Andra kammaren och utlysa val till denna kammare. Detta skedde på statsminister Themptanders uppmaning i syfte att förhindra höjda tullar.

Valsystem[redigera | redigera wikitext]

Valsättet var en blandning av indirekta- och direkta val. I 92 av landsbygdens 146 valkretsar tillämpades direkta val och detsamma gällde 32 av de 41 stadsvalkretsarna. Resterande 54 landsbygdsvalkretsar och 9 stadsvalkretsar tillämpade alltså indirekta val, vilka utfördes av elektorer. Stadsvalkretsarna valde totalt 75 ledamöter. Dessa var i regel enmansvalkretsar med undantag för de största städerna som fick fler mandat, dessa var; Stockholm (21 mandat), Göteborg (9 mandat), Malmö (4 mandat), Norrköping (2 mandat), Gävle (2 mandat) och Uppsala (2 mandat). Alla landsbygdsvalkretsar hade ett mandat var.

Rösträtt till andra kammaren hade män som var över 21 år och hade inkomst på minst 800 kronor per år eller ägde en fastighet taxerad till minst 1 000 kronor, eller arrenderade en fastighet taxerad till minst 6 000 kronor. För att vara valbar skulle man ha fyllt 25 år och bo i valkretsen.[1] Av folkmängden den 31 december 1885, 4 682 769, hade 274 733 (5,9 %) rösträtt.

Valkampanj och följder[redigera | redigera wikitext]

Valstriden blev hård och häftig - tullskyddsvännerna fick stöd bland annat från Nya Dagligt Allehanda, Vårt Land och den nystartade tidningen Svenska Dagbladet. Frihandelsvännerna fick stöd bland annat från det i övrigt konservativa Stockholms Dagblad, Dagens Nyheter och Aftonbladet. Två nya föreningar blev samlingsposter för de två olika lägren. Tullskyddsvännerna samlades i Svenska arbetets vänner och frihandlarna i Föreningen mot livsmedelstullar.

Utgången av valet blev att frihandlarna vann majoritet i Andra kammaren. Bland de förlorande riksdagsmännen fanns frihandelsvännen Johan Johansson i Noraskog och protektionisten Liss Olof Larsson. Resultatet såg ut att trygga regeringen Themptanders fortbestånd och det De Geerska - Gripenstedtska frihandelssystemets existens. Situationen ändrades dock med det ordinarie höstvalet 1887.

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Partivis[redigera | redigera wikitext]

Sifforna avser de sammanlagda röstetalen för riksdagsledamöter som tillhörde respektive parti under B-riksdagen 1887 [2] och baseras, liksom antalet mandat, på uppgifter om riksdagsledamöters partitillhörighet från bokserien Tvåkammarriksdagen 1867–1970. Röstetalen på valkretsnivå är hämtade från SCB. I stadsvalkretsar med flera mandat har röstetalen skattats [3]. Det ska också påpekas att partigrupperingarna var relativt diffusa och att partibyten inte var ovanliga.

Parti Röstfördelning Mandat
Röster Elektorer Antal +/-
  Lantmannapartiet 37 583 849 102 -2
  Frihandelspartiet 1 943 70 11 nytt
  Obundna 33 562 588 108 +14
  Övriga 26 731 399 - -
Antal giltiga röster 99 819 1 906 221 +7
Ogiltiga röster 4 085 11
Totalt 103 904 1 917

Ideologisk tillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Röster (%) [4] Mandat [5] +/-
Frihandlare 58,6 136 +34
Protektionister 41,4 85 -27
Totalt 100,0 221 +7

Valdeltagande[redigera | redigera wikitext]

Antal[redigera | redigera wikitext]

Direkta val Indirekta val Samtliga val
Städerna 30 422 4 520 34 942
Landsbygden 73 482 23 841 97 323
Hela Sverige 103 904 28 361 132 265

Andel[redigera | redigera wikitext]

Direkta val Indirekta val Samtliga val
Städerna 62,1 69,0 62,9
Landsbygden 52,1 30,5 44,4
Hela Sverige 54,6 33,5 48,1

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sveriges Historia till våra dagar. Trettonde delen. Oskar II av Simon Boëthius. Litteratur och konst 1850 - 1908 av Fredrik Böök och A . Romdahl , Stockholm, P . A . Norstedt & Söners Förlag , 1925.
  • Tvåkammarriksdagen 1867–1970 från Almqvist & Wiksell International.
  • Statistiska centralbyrån Riksdagsmannavalen 1885-1887

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Riksdagsordningen 1866
  2. ^ I vissa valkretsar hann den rätteligen valde aldrig närvara under riksdagen, men har ändå räknats in.
  3. ^ I dessa valkretsar har ett partis röstetal dividerats på antalet röster varje väljare hade att ge. Annars skulle dessa valkretsar överrepresenteras kraftigt i röstfördelningen.
  4. ^ The Swedish electorate 1887-1968, Almqvist & Wiksell
  5. ^ Riksdagen genom tiderna, Almqvist & Wiksell international