Andreas Johannis Prytz

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Biskop Andreas Johannis Prytz
KyrkaSvenska kyrkan

StiftGöteborgs stift, superintendent
Period1629-1647
FöreträdareSylvester Johannis Phrygius
EfterträdareEricus Brunnius

StiftLinköpings stift, biskop
Period1647-1655
FöreträdareJonas Petri Gothus
EfterträdareSamuel Enander

Född1590
Arboga
Död7 april 1655
Norrköping

Andreas Johannis Prytz, född 1590 i Arboga, död 7 april 1655 i Norrköping, var en svensk professor, författare, hovpredikant och biskop.

Andreas Prytz var son till Johannes Prytz som var prost i Örebro. Enligt en förfaders gravsten hade släkten gift in sig med Laxmannätten, och i äldre matriklar över adeln uppgavs att Prytz ursprungligen varit en tysk adelsätt, som förlorat sina gods när de satte sig emot lutherdomens införande i Sverige. Faderns bröder adlades dock igen. Modern hette Margareta Pedersdotter och var kyrkoherdedotter. Modern avled när Andreas Prytz var barn, och fadern gifte om sig med Elisabeth Mattsdotter som var syster till den adlade Peder Stiernfeldt Grubbe.

Han studerade i tre år vid Uppsala universitet, under vilket han bodde i den lärde Johannes Rudbeckius hus och därmed hade ett gynnsamt tillfälle att utvidga sina kunskaper. Han orerade 1611 för Rudbeckius,[1] och 1614 i Söderköping.[2] Sedan besökte Prytz under ett par år tyska universitet, varunder han 1616 disputerade i Greifswald,[3] och promoverades efter sin återkomst till Sverige 1619 till filosofie magister för en avhandling, Theses de qvæstione, utrum Muschovitæ sint Christiani?, för vilken Johannes Botvidi var preses.[4]

Två år senare befordrad till eloquentiae professor i Uppsala, utbytte han 1623 sin akademiska lärostol mot rektorsbefattningen vid Linköpings skola, kallades 1628 av Gustav II Adolf till hovpredikant och utnämndes 1631, på anhållan av Göteborgs stad, till pastor vid därvarande domkyrka, varjämte han förordnades till superintendent över Göteborgs stift. I den egenskapen invigde han Göteborgs domkyrkaLarsmäss 1633.[5]

Sedan han i fjorton år med nit skött båda dessa ämbeten, återbördades han av Linköpings stift såsom dess styresman och tillträdde biskopsstolen där 1647.

Prytz avled under en resa i Norrköping den 7 april 1655.

Såsom andlig talare ansågs han för en av de utmärktaste på sin tid. Han har även vunnit ett namn såsom dramatisk författare genom två av honom sammanskrivna religiöst-historiska skådespel: Olof skottkonung 1620 och En lustig Comoedia om konung Gustaff then första etc. 1622, vilka visserligen röjer hans tids orediga begrepp om dramatisk form, men likväl inte sakna förtjänster i formellt hänseende, i synnerhet det förstnämnda, under det att den senare äger särskilt intresse för de på dalmål skrivna folkscenerna.

Prytz gifte sig med styvmoderns brorsdotter Katarina Stiernfelt (1606-1644) den 14 oktober 1621. Hon var född i morbroderns äktenskap med Anna Pedersdotter Skuthe. De fick tillsammans barnen: Torbern Prytz, Petrus Prytz (1633-1668), Margareta Prytz (1636-1639), Catharina Prytz (-1716).

Omslag till Prytz predikningar vid invigningen av Gustavi kyrka 1633 (först på 1680-talet började ordet domkyrka att användas), utgivna av Heinrich Keyser, 1634. Finns på LUB.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter
  1. ^ http://libris.kb.se/bib/2519082
  2. ^ http://libris.kb.se/bib/2519083
  3. ^ http://libris.kb.se/bib/11357444
  4. ^ http://libris.kb.se/bib/2574231
  5. ^ http://libris.kb.se/bib/2519088
Tryckta källor
Webbkällor


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]