Andrew Jackson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Andrew Jackson


Ämbetsperiod
4 mars 18293 mars 1837
Vicepresident John C. Calhoun (1829–1832)
Martin Van Buren (1832–1837)
Företrädare John Quincy Adams
Efterträdare Martin Van Buren

Född söndagen den 15 mars 1767
Waxhaw, Lancaster County, South Carolina
Död söndagen den 8 juni 1845 (78 år)
Hermitage, nära Nashville, Tennessee
Politiskt parti Demokrat
Maka Rachel Donelson Jackson
Romantiserad framställning av segern vid New Orleans 1815.
Huvudbyggnaden på "Hermitaget", Andrew Jacksons plantage nära Nashville, som det ser ut idag (2007).

Andrew Jackson, född 15 mars 1767, död 8 juni 1845, var en amerikansk politiker. Han var USA:s sjunde president och satt mellan 1829 och 1837. Han brukade kallas för Old Hickory.

Ungdom och tidiga karriär[redigera | redigera wikitext]

Andrew Jackson var postum son till en linnevävare, som efter det att han invandrat till USA från Irland blev bonde. Under amerikanska frihetskriget slöt sig den trettonårige Jackson till South Carolinas hemvärn och tillfångatogs 1781 av britterna. Efter kriget studerade han juridik. 1788 blev han advokat i nordvästra delen av North Carolina (nuvarande Tennessee), där han utmärkte sig genom att skicka lagöverträdare och gäldenärer i fängelse. Senare samma år fick han en plats i Representanthuset, vann stor popularitet och invaldes i Senaten vid 30 års ålder. Han avgick dock nästan omedelbart, återvände till Tennesee och blev vald till distriktsdomare för en period av sex år. Under hela sitt liv, vid sidan av sitt juridiska, militära och politiska arbete, var Jackson plantageägare och byggde med hjälp av sin hustru Rachel, vilken var den som hade det verkliga ansvaret under Jacksons långa frånvaroperioder, upp "Hermitaget" till en framgångsrik produktionsenhet med bomullsrenseri och whiskybränneri samt 150 slavar som tvångsarbetskraft.

Militär karriär[redigera | redigera wikitext]

År 1802 valdes Andrew Jackson till generalmajor vid Tennessees nationalgarde trots att hans enda militära erfarenhet var att ha blivit tillfångatagen av britterna som tonåring. Under 1812 års krig vägrade regeringen i Washington först att använda sig av Tennessees trupper, därför att Jackson tillhörde den politiska motståndarsidan. När Red Sticks, en fraktion bland creekindianerna, ställde sig på britternas sida bröt ett blodigt krig ut mellan dem och staten Tennessee där bägge sidor förde ett våldsamt utrotningskrig riktat lika mycket mot kvinnor och barn som mot beväpnade män. Jackson ledde de trupper som besegrade Red Sticks i slaget vid Horseshoe Bend 1814, där även Red Sticks ledare "Red Eagle" (William Weatherford) kapitulerade. Som belöning blev Jackson utnämnd till generalmajor i USA:s armé och fick ett federalt uppdrag att förhandla fram ett fredsfördrag med creekerna. Genom fördraget i Fort Jackson tvingades creekerna avstå 20 % av Georgia och 60 % av Alabama vilket gjorde Jackson till hjälte i de södra och västra staterna.

1812 års krig hade inte varit någon framgång för USA, trots att det var de som förklarade krig mot Storbritannien. Invasionen av Kanada hade misslyckats och som hämnd för den förödelse som åstadkommits i Toronto, hade engelsmännen bränt upp både Vita Huset och Capitolium samt alla andra offentliga byggnader i Washington. Presidenten och kongressen flydde hals över huvud. Senare flyttades det brittiska intresset till den Mexikanska golfen. Jackson blev militärbefälhavare med ansvar för kustens försvar. De brittiska trupperna landsteg utanför New Orleans, men i slaget vid New Orleans 1815 led de ett blodigt nederlag mot de amerikanska trupperna under Jackson. Engelsmännen förlorade 2 000 soldater, medan amerikanerna endast hade 13 stupade. Den överväldigande segern återupprättade den amerikanska nationaläran och Andrew Jackson blev nationens nya hjälte.

President[redigera | redigera wikitext]

År 1824 deltog Andrew Jackson i presidentvalet, som en av tio kandidater. De många kandidaterna gjorde att ingen fick majoritet i elektorskollegiet och John Quincy Adams valdes av representanthuset till president, trots att Jackson hade fått flest elektorsröster. Jackson gjorde ett nytt försök 1828 och vann då presidentvalet och tillträdde som USA:s president i mars 1829. Hans tid som president kännetecknades av bittra partipolitiska stridigher. Ur hans politiska parti växte det demokratiska partiet fram. Han grundade det så kallade spoilsystemet (partibelöningar i form av ämbeten och liknande), och var stark motståndare till industrialisering och penningmakt. Jackson var en nationalist som betraktade Förenta Staterna som en nationalstat, inte en union av likaberättigade stater, och drev en hård nationell politik mot sydstatsseparatister, bland annat vicepresident John C. Calhoun.

Politiska stridsfrågor[redigera | redigera wikitext]

Tårarnas väg[redigera | redigera wikitext]

En av Andrew Jacksons mest omdebatterade insats som president var hans genomdrivande av Indian Removal Act som möjliggjorde tvångsförvisning av nordamerikanska urbefolkningar ut ur USA genom att deras mark tvångsinlöstes och de tvingades att lämna USA:s territorium under vapenhot. Genomdrivandet ledde i praktiken till tusentals indianers död längs den så kallade tårarnas väg. USA:s högsta domstol fäste inget avseende vid överklagandet. Omkring 4 000 cherokeser dog under tvångsförflyttningen västerut som dock verkställdes först av Jacksons efterträdare Martin van Buren. Sammanlagt tvångsförflyttades cirka 45 000 indianer under Jacksons tid som president.

Kampen mot centralbanken[redigera | redigera wikitext]

USA:s andra centralbank (The Second Bank of the United States) instiftades 1816 och Andrew Jackson var en häftig kritiker av detta system. Han menade att det koncentrerade nationens finansiella styrka i en enda institution, att det gjorde de rika rikare, att det gav makten till bankirer istället för kongressen, att landet blev styrt utifrån och att det gynnade de nordöstra staterna på de södra och västra staternas bekostnad.

Tullstriden ("the Nullification Crisis")[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Nullifkationsstriden

En tredje stor kontrovers under Jacksons presidentskap var tullfrågan. Striden stod mellan sydstaterna vars ekonomi i huvudsak baserades på storjordbruk, och nordstaterna där ekonomin var mer diversifierad med fabriker med mera. Sydstaterna menade att tullarna på import från Europa missgynnade dem och enbart gynnade Nord.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Anthony F.C. Wallace, The long, bitter trail. Andrew Jackson and the Indians (New York 1993)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]