Mästerrot

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Angelica angustifolia)
Mästerrot
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAraliaordningen
Apiales
FamiljFlockblommiga växter
Apiaceae
SläkteSiljor
Peucedanum
ArtMästerrot
P. ostruthium
Vetenskapligt namn
§ Peucedanum ostruthium
Auktor(Linné) Koch
Synonymer
Homotypiska synonymer:
Angelica ostruthium (L.) Lag.
Imperatoria ostruthium L.
Ostruthium officinale Link
Selinum ostruthium (L.) Wallr.
Heterotypiska synonymer:
Angelica angustifolia (Bellardi) Hoffm.
Angelica officinalis Bernh.
Cervaria angustifolia (Bellardi) Andrz. ex Trautv.
Imperatoria angustifolia Bellardi
Imperatoria aromatica Salisb.
Imperatoria major Lam.
Imperatoria major Gray
Imperatoria ostruthium var. angustifolia (Bellardi) Leute
Imperatoria ostruthium var. triternata DC.
Imperatoria trilobata Gilib.
Imperatoria triternata Viv.
Peucedanum angustifolium (Bellardi) Rchb.f.
Peucedanum imperatoides Link
Peucedanum ostruthium var. angustifolium (Bellardi) Caruel
Peucedanum ostruthium proles imperatoides (Link) Rouy & E.G.Camus
Peucedanum ostruthium var. triternatum (Viv. ex DC.) Alef.
Peucedanum ostruthium var. vulgare Alef.
Selinum imperataria Crantz
Tommasinia verticillaris var. angustifolia (Bellardi) Eichler
Peucedanum ostruthium

Mästerrot (Peucedanum ostruthium) är en flerårig ört med vita blommor.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Mästerrot hör framför allt hemma i mellersta Europas bergsdalar, men förekommer även kvarstående eller naturaliserad i södra och mellersta Sverige. Mästerrotens örtstånd är tämligen högväxt, glatt, med 3-flikiga blad med sågade bladkanter. De mångstråliga blomflockarna har vita eller rödlätta blommor, och delfrukterna är platta, med vingade åsar. Under vissa år och på vissa lokaler utvecklas endast rotblad, utan stjälk. Rotstocken är tjock, med utlöpare. Lukten är starkt aromatisk och säregen, smaken skarp, stickande kryddartad, beroende på halten av flyktig olja och ett brännande skarpt ämne, imperatorin.

Denna ört har införts och planterats av bönder i t.ex. Lima, Dalarna, utan vetenskapsmännens kännedom, redan före Linnè. När Carl von Linné fann den där på ett fäbodställe, uppfattade han den som en "ny" art och publicerade denna 1755. Mästerroten stod fortfarande kvar på fäbodar i Lima 2008.[1]

Medicinsk användning[redigera | redigera wikitext]

Mästerroten användes förr som läkemedel mot feber och magkatarr.

Inom folkmedicinen används den främst som magtonikum, dvs. den förbättrar matsmältningen och lindrar på så sätt väderspänningar, diarréer, kramp i mage och tarmar. Använd växtdel är roten. [2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fältobservation med levande belägg. 2008. Claes Möre
  2. ^ Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Mästerrot, 1904–1926.