Angola

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
República de Angola
Flagga Statsvapen
ValspråkVirtus Unita Fortior
(latin för ”Enighet ger styrka”)
Nationalsång: Angola Avante
Huvudstad
(och största stad)
Luanda
Officiellt språk portugisiska
Demonym angolan[1]
Statsskick republik
 -  President José Eduardo dos Santos
Självständighet från Portugal 
 -  Deklarerad 11 november 1975 
Area
 -  Totalt 1 246 700 km² [2](22:a)
 -  Vatten (%) försumbart
Befolkning
 -  2014 års uppskattning 24 383 301 [2](69:e)
 -  Befolkningstäthet 19,6 inv./km² 
BNP (PPP) 2015 års beräkning
 -  Totalt USD 185,2 miljarder[3] (60:e)
 -  Per capita $7 600 
HDI (2015) 0,532[4] (låg) (149:e)
Valuta kwanza (AOA)
Tidszon UTC+1
Topografi
 -  Högsta punkt Morro do Moco, 2 620 m ö.h.
Nationaldag 11 november
Nationalitetsmärke ANG
Landskod AO, AGO, 024
Toppdomän .ao
Landsnummer 244

Angola, formellt Republiken Angola,[1] (portugisiska: República de Angola; kikongo, kimbundu, umbundu: Repubilika ya Ngola), är en republik i sydvästra Afrika. Landet gränsar till Namibia i söder, Demokratiska republiken Kongo i norr, Zambia i öster och Atlanten i väster. Huvudstaden är Luanda. Provinsen Kabinda är en exklav som är skild från resten av landet och som gränser till Republiken Kongo och Demokratiska republiken Kongo.

Den portugisiska närvaron bestod mestadels i de mest kustnära områdena av territoriet av vad som nu är Angola, från 1500- till 1800-talet, och interagerade på olika sätt med de folkslag som bodde där. Under 1800-talet började de långsamt och tvekande etablera sig alltmer inlands. Angola som en portugisisk koloni, som omfattade nuvarande territorium, fastställdes inte före slutet av 1800-talet, och "effektiv ockupation" som krävdes genom Berlinkonferensen 1884 uppnåddes först under 1920-talet. Självständighet uppnåddes 1975 efter ett långvarigt självständighetskrig. Efter självständigheten var Angola skådeplatsen för ett intensivt inbördeskrig 1975-2002.

Landet har stora mineral- och petroleumreserver och dess ekonomi har vuxit i en genomsnitt tvåsiffrigt takt sedan 1990-talet och särskilt sedan slutet av inbördeskriget. Dock är nivån för socioekonomiska utvecklingen ganska låg och dess medellivslängd och spädbarnsdödlighet är bland de sämst rankade i världen.[5]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Namnet Angola är taget från det portugisiska kolonialnamnet Reino de Angola (kungariket Angola), vilket var det namn portugisiska sjöfarare gav regionen. Angola togs från titeln Ngola (vilket betydde härskare) som bars av härskarna av kungariket Ndongo.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Angolas historia

Nuvarande Angola har varit bebott sedan förhistorisk tid. Den första kulturen vi har någon kunskap om är de khoisansamhällen som dominerade regionen fram till bantumigrationen omkring 700 e.Kr. Norra delen av Angola hörde sedan 1200-talet till kungadömet Kongo, innan portugiserna utropade kolonin Angola där 1575.

När portugiserna kom till nuvarande Angola misstog de namnet på landet och regenten (ngola), men kallade det även för Mbundu-folkets land. Angola var den sista betydande europeiska kolonin i västra eller centrala Afrika. Sedan 1960-talet hade den portugisiska armén slagits i Moçambique, Angola och andra kolonier mot inhemska gerillarörelser som krävde självständighet. Landet fick självständighet den 11 november 1975. Då hade Angola varit portugisisk koloni i 400 år. Redan 1483 upprättades portugisiska stödjepunkter för sjöfarten och handel på Angolas kust. Hundra år senare grundades kolonin. De nuvarande gränserna fastställdes dock inte förrän i samband med Berlinkonferensen 1884-1885.

Liksom för övriga portugisiska kolonier innebar den vänsterinriktade nejlikerevolutionen mot fascistdiktaturen i moderlandet 1974 en snabb frigörelseprocess. För Angola dröjde det på grund av konkurrensen mellan tre olika gerillarörelser och med hänsyn till den stora vita minoriteten i landet till 1975 innan landet var fullt självständigt.

Den marxist-leninistiska befrielserörelsen MPLA, understödd av Sovjetunionen, och dess allierade (däribland Kuba), tog kontrollen över huvudstaden Luanda och större delen av övriga landet. MPLA var den antikoloniala befrielserörelse som åtnjöt det största folkliga stödet i Angola under kriget mot den portugisiska kolonialmakten. Den USA- och Zairestödda FNLA-gerillan marginaliserades snabbt, medan den sydafrikastödda, senare USA-stödda, antikommunistiska UNITA-gerillan höll sig kvar i södra delen av landet och senare erhöll militärt bistånd från Sydafrika.

Den förste MPLA-presidenten Agostinho Neto avled 1979 och efterträddes av José Eduardo dos Santos, som även vann det demokratiska presidentval som utlystes 1992 under en kort tid av fred mellan MPLA och Unita. Ett fredsavtal undertecknades 1994, men fred infann sig inte förrän Unita-ledaren Jonas Savimbi avlidit 2002. Den 1 januari 2007 gick Angola med i OPEC.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Karta över Angola.

Angola ligger i sydvästra delen av den afrikanska kontinenten. I väster gränsar landet till Atlanten. Angola gränsar också till Namibia i söder, Kongo-Brazzaville och Kongo-Kinshasa i norr samt Zambia i öster. Landet har också kontroll över området Kabinda som är en enklav skild från huvuddelen av Angola genom Kongo-Brazzaville. Huvudstaden Luanda ligger utmed kusten och är en viktig hamnstad. Kustområdet är en bördig slätt och längs kustremsan finns ett flertal sandstränder med palmer. Centrala Angola utgörs av en savann och södra Angola består till största delen av torra stäpper. I de norra delarna finner man vidsträckta regnskogar. Högsta punkten är Mount Moco med en höjd på 2 620 meter över havet. Ett antal floder rinner genom landet, bland annat Kwanza, Zaire, Cunene och Cubango. På grund av den blandade geografin är Angola ett land rikt på djur och växter.

Angolas främsta naturtillgångar är: petroleum, diamant, järnmalm, fosfat, koppar, fältspat, guld, bauxit och uran.

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Klimatet är halvtorrt i söder och upp längs kusten mot Luanda. I norr är det en varm regntid från november till april och kallare och torrare resten av året. Lokala skyfall kan orsaka översvämningar.

Några av Angolas miljöproblem är jorderosion med åtföljande ökenutbredning, att den tropiska regnskogen avverkas vilket resulterar i förlorad biodiversitet, vattenföroreningar och brist på dricksvatten. Sedan 1960 har månadsnederbörden i snitt minskat med 2,4 procent per decennium.[6]

Skyddade områden[redigera | redigera wikitext]

För att säkra djur- och växtarternas fortbestånd har ett flertal nationalparker inrättats, vilka också är välbesökta turistmål:[7]

  • Parque Nacional da Quissama (9 600 km2, etablerad 1938 som jaktreservat, sedan 1957 som nationalpark) – belägen i norra Angola, mellan Atlanten, Cuanzafloden och Longafloden.
  • Parque Nacional da Cangandala (630 km2, 1963 som naturreservat, sedan 1970 som nationalpark) – i Malanjeprovinsen.
  • Parque Nacional do Bicuar (7 900 km2, 1938 som jaktreservat, sedan 1964 som nationalpark) – i Huílaprovinsen
  • Parque Nacional de Iona (15 150 km2, 1937 som jaktreservat, sedan 1964 som nationalpark) – Namibeprovinsen, mellan Atlanten och floderna Cunene och Curoca.
  • Parque Nacional da Cameia (14 450 km2, 1935 som jaktreservat, sedan 1957 som nationalpark) – i Moxicoprovinsen.
  • Parque Nacional da Mupa (6 600 km2, 1938 som jaktreservat, sedan 1964 som nationalpark) – i Cuneneprovinsen, mellan Coluifloden och Cunenefloden.

Dessutom har ett antal andra skydda områden etablerats. Dessa är/inkluderar Parque Regional da Cimalavera (112 km2, söder om Benguela), Reserva do Luando (8 280 km2, i Malanjeprovinsen), Reserva Natural do Ilhéu dos Pássaros (1,6 km2, söder om Luanda), Reserva Parcial de Luiana (8 400 km2, i Cuando-Cubango-provinsen), Reserva Búfalo (400 km2, söder om Benguela), Parque Natural Regional do Namibe (4 450 km2, vid staden Namibe) och Reserva Parcial de Mavinga (5 950 km2, i Cuando-Cubango-provinsen).[7]

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Angolas provinser

Angola är indelat i 18 provinser (provincias):[2]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Angolas ekonomi har genomgått stora förändringar, från att ha varit en ekonomi i turbulens på grund av flera års inbördeskrig är ekonomin numera en av världens snabbast växande. I dag räknas exempelvis landets huvudstad Luanda som en av världens dyraste.[8] Det är främst en liten ekonomisk elit som fått ta del av denna blomstring, medan en majoritet av befolkningen fortfarande har ingen eller mycket liten inkomst.[8] 2005 växte ekonomin med 20 procent och 2006 med 26 procent. Landets höga tillväxttakt på senare år har främst drivits av dess oljesektor, och det höga världsmarknadspriset på olja. Oljeproduktion och dess kringverksamheter bidrar till cirka 85 procent av BNP och 90 procent av all export. En ökad oljeproduktion gjorde att tillväxten landade på mer än 15 procent per år från 2004 till 2007. 2007 blev Angola medlem i OPEC och blev tilldelad en produktionskvot på 1,9 miljoner fat per dag. För 2008 uppgick produktionen till 2,0 miljoner fat per dag. Angola är efter Nigeria den näst största oljeproducenten i Afrika söder om Sahara.

En efterkrigsbyggnation och återflyttning av krigsflyktingar har även lett till hög tillväxt inom bygg- och jordbrukssektorn. Mycket av landets infrastruktur är fortfarande förstörd eller outvecklad efter ett 27 år (1975–2002) långt inbördeskrig. Jordbruk för hushållsbehov ger främsta näringsbehovet för en majoritet av befolkningen, men hälften av landets livsmedel måste fortfarande importeras.

Bidrag till BNP
Andel av arbetskraften

Sedan 2005 har regeringen använt miljarder dollar i form av bistånd och lån från Kina, Brasilien, Portugal, Tyskland, Spanien och EU för att bygga upp Angolas offentliga infrastruktur. Även om inflationen minskat från 325 procent 2000 till under 13 procent 2008, har stabiliseringspolitiken visat sig ohållbar och Angola övergav 2009 sin valutakorg. I november 2009 meddelade IMF att de godkänt ett lån till Angola på 1,4 miljarder dollar för att stärka landets valutareserv. Korruption, speciellt i utvinningssektorn, är en stor utmaning. Den globala recessionen och lägre oljepriser för 2009 har lett till en minskning i BNP efter flera år av tvåsiffrig tillväxt. Dock väntas tillväxten ta fart igen under 2010.

Viktiga naturtillgångar för jordbrukssektorn är bananer, sockerrör, kaffe, sisal, majs, bomull och fisk. Industrisektorn utgörs utöver olja av bland annat järnmalm, metallprodukter, ölframställning, textil och varvsarbete.[9]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Folkmängden i Angola uppgick till 24 383 301 invånare vid folkräkningen 2014,[2] vilket var den första folkräkning som genomförts i landet sedan självständigheten 1975. Angola bebos av dryga hundratalet bantutalande folk med inslag av sanfolk (bushmän) i söder. Det är ganska glest befolkat utom runt kuststäderna och på centrala högplatån. Den urbana befolkningen uppgick till 62 procent 2014.[2] Under 1960- och 70-talens befrielsekamp lämnade majoriteten av de omkring 400 000 vita kolonisatörerna landet. Européerna, mest portugiser, utgör nu mindre än 1 % av befolkningen, men portugisiska är alltjämt huvudspråk och förstås av ungefär halva befolkningen. Knappt hälften av invånarna är katoliker och drygt 10 % protestanter, medan övriga utövar inhemska stamreligioner. Under inbördeskriget efter självständigheten drevs omkring en halv miljon angolaner på flykten inom sitt eget land.

Hiv är ett hälsoproblem och 2014 var det 2,41 % av den vuxna befolkningen (åldrarna 15-49) som levde med hiv.[3]

  • Könsfördelning: män 48,4 %, kvinnor 51,6 % (2014)[2]
  • Etniska grupper: ovimbundu 37 %, kimbundu 25 %, bakongo 13 %, andra 25 %
  • Befolkningens medianålder: 18,0 år (2015)[3]
    • Mäns medianålder: 17,8 år (2015)[3]
    • Kvinnors medianålder: 18,2 år (2015)[3]
  • Spädbarnsdödlighet: 7,83 % (2015)[3]
  • Befolkningens medellivslängd vid födseln: 55,63 år (2015)[3]
    • Mäns medellivslängd: 54,49 år (2015)[3]
    • Kvinnors medellivslängd: 56,84 år (2015)[3]
  • Språk: portugisiska, bantuspråk, andra afrikanska språk
  • Analfabetism: 2015 var 28,9 % av den vuxna befolkningen analfabeter.[3]
    • Analfabetism hos vuxna män: 18,0 % (2015)[3]
    • Analfabetism hos vuxna kvinnor: 39,3 % (2015)[3]

Större städer[redigera | redigera wikitext]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Majoriteten av Angolas befolkning (53 %) är officiellt kristen. 38 % är katoliker och 15 % protestanter. Till den sistnämnda gruppen hör Assemblies of God, Convenção Baptista de Angola, Igreja Evangélica Baptista em Angola, Born for Heaven International Ministries, Igreja Evangélica Congregacional em Angola, Evangelical Church of Angola, Evangelical Church of South-West Angola, Our Lord Jesus Christ Church in the World (Kimbanguist), Reformed Evangelical Church of Angola, Sjundedagsadventisterna, Union of Evangelical Churches of Angola och United Methodist Church. I Angola finns även över 70 000 Jehovas vittnen (2009).

Knappt 47 % av befolkningen praktiserar inhemska religioner, med inslag av animism och/eller förfädersdyrkan. Det finns också en muslimsk minoritet med färre än 100 000 anhängare, huvudsakligen bestående av invandrare från Västafrika och Libanon.[10]

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Äldre skulpturkonst och masker[redigera | redigera wikitext]

Norra Angola är ett av Afrikas konstrikaste områden, särskilt från det gamla Kongoriket. Deras skulpturkonst är naturalistisk och inbegriper fetischer, mor-barn och förfädersfigurer. Chokwes förfädersstatyetter är kraftfulla. Masker gjordes i trä eller tyg för att bäras av dansare. [11]

Musik och dans[redigera | redigera wikitext]

Angola har en väldigt levande musikkultur där varje region i landet har sin lokala dans. Den angolanska dansen Semba spred sig i samband med slavhandeln till Brasilien där den idag har utvecklats till Samba. Ur Semba har även andra danser som Kizomba och Kuduro utvecklats. Kuduro kommer från språket Kimbundu men har dubbel betydelse i det att det betyder "hård rumpa" i portugisiska. Dansen kan liknas vid en mix mellan techno/funk/batucada/afro. Kizomba dansas parvis och har liknande danssteg som latinska Bachatan. Kizomba har på senare år blivit alltmer populär och dansas idag även i Portugal.

Karneval[redigera | redigera wikitext]

Karnevalen i Luanda har gamla anor och beskrevs av portugiserna redan 1857. Vid denna folkfest klädde man ut sig till personligheter ur det gamla Kongoriket. Där var kungar, drottningar, krigare, portugiser och många andra[12].

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Angolansk litteratur

Angolansk litteratur tog fart ungefär samtidigt med nationalismen och längtan efter frigörelse från kolonialmakten. Den stod nära MPLA som grundades av intellektuella angolaner och portugiser, de senare i opossition mot diktaturen och de omänskliga villkoren i Angola.[13]. Angolas författarförbund, UEA bildades redan en månad efter självständigheten, 1975-12-10. Förbundets förste president blev poeten Agostinho Neto, tillika Angolas förste president. UEA har bibliotek, förlag, föreläsningssal och internet café i Luanda[14].

Samtidskonst[redigera | redigera wikitext]

En av Angolas mest uppmärksammade samtidskonstnärer är António Ole.[8] Olé född och bosatt i Luanda är en internationellt känd bildkonstnär som arbetar med film och fotografi. Han har deltagit i bienaler i Havanna, Johannesburg och Venedig[15].

I Luanda finns ett mångkulturellt centrum som speglar den rika flora av konstnärliga talanger som finns i Angola. Det har grundats av (textil) konstnären Marcella Costa som arbetar med olja, sand, textil med flera material. Hon har utställningar i galleriet Celamar och satsar mycket på kvinnliga konstnärer[16].

Matlagning[redigera | redigera wikitext]

Angola har mycket kust och därför hör färsk fisk och skaldjur till vardagsmaten.

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Bedömning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Ekonomisk frihet-index 2014 48,9 (Repressed) 146 av 178
Reportrar utan gränser World Press Freedom Index 2014 36,5 (0 är bäst) 124 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2015 14 (0 är väldigt korrupt, 100 väldigt rent) 163 av 168
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2015[4] 0,532 - Low human development 149 av 188
The Economist Demokratiindex 2014[17] 3,35 - Authoritarian regime (10 är bäst) 133 av 167

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] (PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (9., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2013. Sid. 65. http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/41146 
  2. ^ [a b c d e f] Instituto Nacional de Estatística, Angola; Resultados preliminares do recenseamento geral da população e da habitação de Angola 2014 (pdf-fil) Läst 21 oktober 2014.
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l] ”Namibia”. The World Factbook. CIA. 11 februari 2016. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ao.html. Läst 23 februari 2016. 
  4. ^ [a b] (PDF) United Nations: 2015 Human Development Report Läst 23 februari 2016 (På engelska)
  5. ^ ”Life expectancy at birth” (på engelska). The World Factbook. CIA. 28 juli 2009. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/rankorder/2102rank.html. Läst 21 februari 2012. 
  6. ^ "Angola". geog.ox.ac.uk. Läst 12 september 2015. (engelska)
  7. ^ [a b] " Parques Naturais e Zonas Protegidas de Angola". cpires.com. Läst 12 september 2015. (portugisiska)
  8. ^ [a b c] Nadine Siegert (2010) António Ole, Journal of Contemporary African Art, nr.26, sid:39-47, DOI 10.1215/10757163-2009-004
  9. ^ World factbook om Angola, CIA (engelska)
  10. ^ International Religious Freedom Report 2008 (engelska)
  11. ^ Engström Christer, Marklund Kari, red (1989-1996). Nationalencyklopedin: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund utarbetat på initiativ av Statens kulturråd. Höganäs: Bra böcker. Libris 8211184. ISBN 91-7024-619-X 
  12. ^ Lagerström, Birgitta; Nilsson Hillevi, Lagerström Birgitta (1993). Angolanskor. Stockholm: Afrikagrupperna. Libris sid 89, läst 15-09-11 7750595 sid 89, läst 15-09-11. ISBN 91-85584-43-6 
  13. ^ https://snl.no/Angolas_litteratur
  14. ^ http://www.ueangola.com
  15. ^ http://www.culturebase.net/artist.php?1237
  16. ^ http://www.miljomagasinet.se/artiklar/120801-reportage-fran-angola-del-ii.html
  17. ^ ”Democracy Index 2014” (på engelska) (pdf). sid. 4. http://www.sudestada.com.uy/Content/Articles/421a313a-d58f-462e-9b24-2504a37f6b56/Democracy-index-2014.pdf. Läst 1 november 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Angola.