Anita Wall

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kerstin Anita Wall, född 11 juli 1940 i Stockholm, är en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Wall började som barnskådespelare vid Vår Teater i Stockholm och spelade där bland annat titelrollen i Pippi Långstrump. 1958-59 fick hon engagemang vid Riksteatern och turnerade med den, innan hon kom in på Dramatens elevskola, där hon kom att tillhöra den sista elevkullen 1962-65 tillsammans med bland andra Lars Amble, Börje Ahlstedt, Evabritt Strandberg och Per Ragnar. Sedan 1965 har Wall medverkat i en lång rad uppsättningar på Dramaten, bland andra Pinocchio 1966, Misantropen 1970, Fröken Margarida 1976 (även på TV 1985), Onda andar 1977, Richard III 1980 och Två herrars tjänare 1982. Hon gjorde titelrollen i August Strindbergs drama Kristina 1985. Wall filmdebuterade 1959 i Raggare!.[1]

I perioder har hon varit tjänstledig från Dramaten för att arbeta på andra scener; här kan nämnas Tummelisas mammaTeater Brunnsgatan Fyra, revyn Helga VredeVasan och Mitt dubbla liv med Riksteatern.

Anita Wall har skickligt växlat mellan dramatiska och humoristiska roller; många minns henne säkert som piga i TV-versionen av folklustspelet Grabbarna i 57:an med Sune Mangs och Bert-Åke Varg 1978. För TV-teatern har hon spelat Tjechovs Björnen och Svenska folkets snusk och sex av Allan Edwall. Hon spelade den intriganta och eleganta affärskvinnan Elisabeth Lerwacht i TV-serien Rederiet 1992-1994.

Anita Wall belönades 2001 med Litteris et Artibus och tilldelades 2008 års O'Neill-stipendium för sina insatser på scenen. Vid Guldbaggegalan 2015 blev hon tilldelad en Guldbagge i kategorin Bästa kvinnliga biroll för rollen som Frida i filmen Hemma.[1]

Hon är gift med skådespelaren Lars Lind sedan 2007.

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Bästa kvinnliga biroll VINNARE”. guldbaggen.se. http://guldbaggen.se/nominering/anita-wall/. Läst 27 januari 2015. 
  2. ^ Lars-Olof Franzén (25 september 1994). ”Flera friska fläktar i unken lokal. "Den stora kicken" på Vasateatern träffar tonen i nittiotalets Sverige med kraftfullt utspel”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/flera-friska-flaktar-i-unken-lokal-den-stora-kicken-pa. Läst 28 juni 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]