Hoppa till innehållet

Ann Jäderlund

Från Wikipedia
Ann Jäderlund
Ann Jäderlund läser egna dikter på Poesimässan i Stockholm 2022.
Ann Jäderlund läser egna dikter på Poesimässan i Stockholm 2022.
FöddAnn Yvonne Jäderlund
9 november 1955 (70 år)
Gustav Vasa församling, Stockholm
YrkeFörfattare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
Verksam1985
PriserDe Nios Stora Pris m.fl.
Make/makaHåkan Olsson (1984–)
SläktingarIvan Jäderlund (farfars far)
Magnus Jäderlund (kusin)

Ann Yvonne Jäderlund, född 9 november 1955 i Gustav Vasa församling i Stockholm,[1] är en svensk författare, poet och dramatiker.

Jäderlund har haft ett samarbete med konstnärerna Agnes Monus och Mikael Lundberg samt diktaren Magnus William-Olsson som resulterade i en utställning på Moderna Museet i Stockholm 2009. Hon har fått sin diktsvit "Purpurbit" tonsatt av Staffan Odenhall.[2] Jäderlund har även översatt dikter av Emily Dickinson till svenska.[3]

Ann Jäderlund är dotter till byggnadsingenjören Björn Jäderlund och kontoristen Inga-Britt, ogift Johansson [4], samt barnbarn till utrikeskorrespondenten Christer Jäderlund och barnbarns barn till prästen Ivan Jäderlund. Hon är även syssling[källa behövs] till dramatikern Lars Norén. Sedan 1984 är hon gift med Håkan Olsson.[4]

Författarskap

[redigera | redigera wikitext]

Ann Jäderlund debuterade 1985 med Vimpelstaden, en samling fragmentariska dikter som präglas av ett humoristiskt och absurt förhållande till språket. Som en gång varit äng (1988) skildrar en intensiv kärlekshistoria. Dikterna kännetecknas av ett säreget, personligt språk med ord och tonfall ur folkvisor, psalmer och annan äldre litteratur. Samlingen gav upphov till en debatt om obegripligheten hos 1980-talets unga kvinnliga lyriker. Boken fick en pendang i Snart går jag i sommaren ut (1990) där olika slags beroenden fortsätter att problematiseras. I Rundkyrka och sjukhuslängor vid vattnet, himlen är förgylld av solens sista strålar (1992) är det kroppens makt och maktlöshet som står i centrum. Senare diktsamlingar inkluderar den mörka och intensiva mörker mörka mörkt kristaller (1994) och Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar (2009).

Hon har skrivit två barnböcker, Ivans bok (1987) och Iris bok (2002).

Hon har även skrivit dramatik, Salome (1994). Pjäsen sattes upp på Dramaten 1995 i regi av Åsa Kalmér. Den tar sin utgångspunkt i bibelns berättelse om Salome när hon dansar för kung Herodes och hans sällskap. Kungen och hans män blir så förtjusta att han lovar henne en belöning, och på uppmaning av sin mor Herodias kräver hon Johannes Döparens huvud på ett fat. I Jäderlunds pjäs är det däremot de förtjusta männen som dödas en efter en av Salome.[5]

Hon nominerades till Augustpriset 2016 i kategorin Årets svenska skönlitterära bok för djupa kärlek ingen.[6]

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 978-91-88366-91-7 
  2. ^ Magnus Eriksson (18 februari 2009). ”Jäderlund + Odenhall - Purpurbit”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/jaderlund--odenhall-purpurbit. Läst 19 april 2016. 
  3. ^ Weibull, Hedvig. ”Jäderlund översätter Dickinson suveränt i Gång på gång är skogarna rosa”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5327427. Läst 19 april 2016. 
  4. ^ [a b] ”Jäderlund, Ann Y, författare, Nacka”, i Vem Är det 2007, sid. 309.
  5. ^ Tomas Forser (12 oktober 1995). ”Slukar sin energi”. Göteborgsposten. https://www.gp.se/. Läst 30 augusti 2025. 
  6. ^ ”Dessa titlar är nominerade till Augustpriset 2016”. Augustpriset. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161025051712/http://www.augustpriset.se/nyheter/dessa-titlar-ar-nominerade-till-augustpriset-2016. Läst 24 oktober 2016. 
  7. ^ ”KULTUR: 1992: Ann Jäderlund”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/5Vp9QX. Läst 9 januari 2020. 
  8. ^ ”Kalender från De Nio. Första numret ägnas främst samfundets instifterska.”. DN.SE. 11 november 2003. https://www.dn.se/arkiv/kultur/kalender-fran-de-nio-forsta-numret-agnas-framst-samfundets-instifterska/. Läst 9 januari 2020. 
  9. ^ ”Doblougska priset 2004”. Mynewsdesk. http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/doblougska-priset-2004-69736. Läst 9 januari 2020. [död länk]
  10. ^ ”Bellmanpriset till Jonas Hassen Khemiri”. Svenska Dagbladet. 3 maj 2007. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/bellmanpriset-till-jonas-hassen-khemiri. Läst 9 januari 2020. 
  11. ^ ”Bellmanpriset till Ann Jäderlund”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/kultur/bellmanpriset-till-ann-jaderlund/. Läst 9 januari 2020. 
  12. ^ ”Aniarapriset till Ann Jäderlund”. SVT Nyheter. 15 september 2010. https://www.svt.se/kultur/aniarapriset-till-ann-jaderlund. Läst 9 januari 2020. 
  13. ^ ”De får årets Bonnierstipendier”. gp.se. 14 december 2016. http://www.gp.se/1.4044970. Läst 9 januari 2020. 
  14. ^ Liljeborg, Lena (23 mars 2017). ”Årets Övralidspris går till Ann Jäderlund”. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/arets-ovralidspris-gar-till-ann-jaderlund. Läst 9 januari 2020. 
  15. ^ ”Ferlinpriset till Ann Jäderlund”. Svenska Dagbladet. 1 oktober 2017. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/ferlinpriset-till-ann-jaderlund. Läst 9 januari 2020. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Brandt, Tatjana: Livet mellan raderna: Revolt, tomrum och språkbrist i Agneta Enckells och Ann Jäderlunds tidiga poesi. (Diss.) Nordica Helsingiensia, 38. Helsingfors universitet, 2014. ISBN 978-951-51-0472-4. ISSN 1795-4428. PDF-version.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]