Anna Boberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Anna Boberg iförd sälskinn poserar för pressen cirka 1910.

Anna Katarina Boberg, född Scholander 3 december 1864 i Stockholm, död där 27 januari 1935, var en svensk konstnär, gift med arkitekten Ferdinand Boberg. Anna Scholander var dotter till arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander i äktenskapet med Catharina (Carin) Sofia Nyström.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Anna Scholander var det sjätte av sju barn i familjen Scholander. 1883 blev hon bekant med blivande arkitekten Ferdinand Boberg, som då studerade vid Konstakademien i Stockholm. 1884 förlovade de sig, men först år 1888 gifte de sig i Stockholm. Ferdinand Boberg hade då ännu långt ifrån ordnad ekonomi, men Anna övertalade sin mor Carin att låta dem gifta sig ändå efter den långa förlovningen (Annas far hade gått bort 1881). Anna saknade formell utbildning, men började redan under en resa till bl.a. Spanien med sin mor och några av syskonen 1882 måla. Hennes far hade haft teckning och målning som lönande bisyssla.

1887 började Anna måla på allvar, mest akvarell, och ställde 1888 ut för första gången. Under 1890-talet målade hon också "gobelänger", oljemålningar på grov väv som liknade vävda gobelänger. "Gobelängerna" sattes upp som väggdekorationer i bl.a. Hôtel Rydberg (senare rivet) vid Gustaf Adolfs torg. Hon utförde också väggdekorationer för Wallenbergs Grand Hotel Saltsjöbaden.

Kring sekelskiftet 1800-1900 arbetade Anna också med konsthantverk. Hon formgav "Påfågelvasen" för Rörstrand 1897 och konstglas för Reijmyre, samt komponerade vävnader. På världsutställningen i Paris år 1900, där Ferdinand Boberg stod som ansvarig arkitekt för den svenska paviljongen, skapade Anna Boberg talrika textilier som vävdes av Handarbetets Vänner och K. A. Almgrens sidenfabrik. Hon var även författare till texten för Wilhelm Stenhammars opera ”Tirfing”, uruppförd 1898, där hon även stod för scenografin.

Paret Boberg i "Vintra".

Under en resa med maken till Norrland och norra Norge 1901 fångades Anna av Nordnorges storslagna natur, och i synnerhet Lofoten. Under de följande 33 åren målade hon i huvudsak Lofotens natur och invånare, ofta vintertid. Maken ritade 1904 ett litet hus som uppfördes på Fyrön vid Svolvaer, där Anna kunde bo under sina många resor till Lofoten, ofta ensam.

1903 ställde Anna ut sina Lofotentavlor i Stockholm för första gången, till blandad kritik. Större framgång hade hon med en utställning i Paris 1905, som fick mycket positiv kritik, och lade grunden för en framgångsrik fransk karriär. Den sista utställningen ägde rum 1927.

När Ferdinand Boberg drog sig tillbaka från sin arkitektverksamhet 1915 följde Anna med honom på de många och långa resorna genom Sverige som Ferdinand gjorde för projektet "Svenska bilder", till en början i en Scania Vabis med chaufför. Ferdinand tecknade av kulturhistoriskt intressanta byggnader för att dokumentera bebyggelse som han misstänkte skulle komma att försvinna i en nära framtid. Anna gjorde anteckningar i dagböcker kring resorna, och resultatet publicerades i bokform. 1925 tvingades paret Boberg av ekonomiska skäl sälja villa VintraSödra Djurgården, ritad av Ferdinand, där de bott sedan 1903. Bobergs flyttade då till Paris. I mars 1929 återvände paret till Stockholm och bodde i villan Stora BlecktornetSödermalm fram till Annas död i sviterna efter en galloperation 1935. Vid hennes jordfästning närvarade kronprins Gustav Adolf, prinsessan Ingrid och prins Bertil.[1]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Ann Thorson Walton: Ferdinand Boberg - Architect, MIT Press, 1994, ISBN 91-540-5573-3.
  • Marianne Nyström: Bobergs. Anna Scholander och Ferdinand Boberg, Carlssons 1992, ISBN 91-7798-564-8.
  • Tidskriften Idun

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Karl-Axel Björnberg: Kungliga och Norra begravningsplatserna (Bäckströms förlag 1998) sid.136 ISBN 91-88016-69-2

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]